Förresten så fick vi, hela familjen, jättefina julklappar! Ville fick pengar till sitt babysim som börjar nu vecka 2. Det ska bli roligt att titta på! Tommie använder ju såklart badbyxor men han hade passat bättre i bikini än vad jag gör just nu så jag överlät det där mysigt roliga på honom. Och innerst inne är jag avundsjuk för jag vill också. Men jag badar med Ville i badkaret hemma och vi brukar simma några längder där.

Han älskar att bada så han kommer nog tycka babysimmet är skitkul! Ska ta med filmkameran och filma, filma, filma!

Imorgon är det nyårsafton, igen. Det känns inte alls som längesedan man satt där i finkläder och lovade saker man visste att man inte skulle hålla. Jag kommer inte ens ihåg vad jag lovade förra året. Man hittar ju bara på något för att det är tradition att lova saker. Det är lika mycket tradition att inte hålla löftet. Att sluta röka, att spara pengar, att skänka mer pengar till behövande, att börja träna, att äta nyttigare, ja, att bli en bättre människa helt enkelt. Äh, jag röker inte längre men det är för att jag inte vill förgifta min son. Hade jag inte haft honom hade jag allt rökt fortfarande. Jag sparar inte mer pengar nu än förut för jag har inte mer pengar nu än förut. De tar ju alltid slut lagom till månaden är slut. Skänka pengar gör jag inte heller just på grund av nyss nämnda anledning. Träna ska jag faktiskt göra men bara för att jag faktiskt har 15 kg kvar av graviditet.

I år tänker jag bara lova en enda sak, att inte lova någonting jag inte kan hålla.

Är hos mamma just nu på landet. De har ju passat Loke ett tag nu så jag saknar honom och ville hälsa på honom och gå i skogen litegrann. Det var jättemysigt och jag älskar att bli sådär kall så kinderna blir röda och så bränns det när man kommer in i värmen. Jag älskar vintern om vädret är precis som det är just nu! Då får det gärna vara vinter i flera månader. Det ärså trist om det bara töar och så.

Nu till allt skryt om vår underbara unge! Han är fem månader och tio dagar nu. Han har i en månad eller så kunnat rulla runt från både mage och rygg. Inte så att han gör det varje dag men han kan om han vill! I förrgår satt han helt själv i flera sekunder och sedan gjorde han det flera gånger till! Jag sprang till kameran och skulle ta kort när jag upptäckte att minneskortet satt i datorn. Tommie satt och skrek; "Skynda!!" Precis när jag fipplat fram minneskortet och fått tillbaka det i kameran och stod beredd at skjuta av en blixt så föll han som en fura ner i Tommies knä. Skit också! Men jag fick knäppt några bilder senare!

Min son bäst, ingen protäst! (jag vet att det inte stavas så)

Helg äntligen! Inte för att jag får sovalängre på morgnarna eller så men det är skönt när Tommie är hemma och när man kan hälsa på folk ochså. Ikväll ska jag och Ville hem till pappa och få middag! Tommie stannar hemma och vilar. Imorgon ska vi ut i skogen och hugga gran (fast vi ska inte ha någon) med släkten och på söndag ska vi spela julklappsspelet med Tommies familj!

Den här veckan har vi inte gjort så mycket jag och Ville. Vi har varit ute och gått bara och mamma kom i onsdags och hämtade Loke. Han ska vara på landet till söndag och leka av sig lite. han har blivit lite jobbig men det beror nog på hans leder.

Och nästa vecka är det jul då. Jag älskar julen och tyvärr var jag magsjuk förra året så då missade jag alltihopa. Då grät jag mig igenom hela julveckan.

Ville börjar bli stor. Nu ska jag ta tillfället i akt att skryta litegrann. Han kan vända sig från mage till rygg och från rygg till mage. Det är faktiskt rätt svårt så han är superduktig! Han kan sitta med stöd. Det är faktiskt skitsvårt. Han är lång och fin och hel och ren och världens sötatse bebis och han är bäst! Han sover till elva på morgnarna eftersom vi inte får honom att somna förrän vi själva ska sova. Vi har börjat försöka nu det senaste att få till en "egentimme" på kvällarna. De säger att det är viktigt för förhållandet att umgås utan bebis.

Men Ville vägrar sova om inte jag eller Tommie ligger i vår säng, bredvid hans och om inte klockan är typ elva på kvällen. Så när han väl däckar så däckar oftast den som lägger honom också. Så den som sitter ute i soffan och väntar på egentid med sin älskade kan sitta där bäst den vill. Ville verkar tycka att vi är tillräckligt lyckliga utan egentiden.

Peace out

Oj, oj, oj vad helgen går fort! Tiden i största allmänhet går fort! I fredags gjorde vi inget speciellt, men Lisa kom hit och gullade med Ville och kollade Idol! Vi skämdes först och främst över att ens titta på hur Eriks flickvän betedde sig när han vann men efter att ha insett att hon mobbats av hela Sverige så tycker jag nog inte att det var riktigt SÅ farligt! Förlåt Eriks flickvän för våra hårda ord här hemma, du har ju inte direkt dödat någon!

I lördags morse ringde klockan för då skulle jag och Ville ta en roadtrip till Alingsås till min kusin annelie. Det blev en jättemysig dag med promenader med hennes hundar (min var hemma med Tommie) och tacos! Och fika hos min moster också! Väldigt god chokladkaka hade hon gjort! Ska skaffa mig receptet och baka, baka, baka!

Just nu är jag inne, och har varit ett tag, i en period då allt inte känns helt rätt. Jag är så otroligt besviken på en person som tror att man kan ta mig för givet. Personen har tabbat sig rätt rejält enligt mig och jag orkar knappt bry mig, men innerst inne bryr jag mig mer än jag kan förklara. Jag vet inte riktigt hur långt man ska behöva gå för att få någon att förstå att den gör fel? Kan man göra mer än att förklara? Och hur ska man i så fall göra när personen ändå inte fattar? Hade ni frågat mig samma sak hade jag svarat att ni skulle skita i personen och be den dra åt helvete och gå vidare. Men det är lite mer komplicerat ändå. Det handlar by the way inte om Tommie det här så oroa er inte för det!

Nej, jag tror att jag får ge upp nu. X har bränt sina broar och nu orkar jag inte kämpa mer. Om du läser detta, vilket jag ABSOLUIT inte tror att du gör (varför skulle du?) så vet du att det är över. Be inte mig om hjälå NÅGONSIN igen, ens när du sitter där i din skit . Fråga mig ALDRIG om hjälp med dina personliga problem och tro fan inte heller att Villes realtion med dig kommer bli någon alls om du inte själv tar tag i det. Han är liksom för liten för att lyfta luren och ringa dig. Och jag gör det inte. Fuck off and Fuck you.

Så, nu till att bli lite mer mogen när jag avreagerat mig som en fjortonårig tjej. Vi mår bra hela familjen och snart är det jul. Om någon vill köpa en julklapp eller två till Ville så önskar han sig en bostadsrätt och en bil.

det förra inlägget var villes första. det kommer flera inom kort. han ville bara tala om hur han tycker det är att vara förkyld.

8y9iui0000000000
ööööööööööööööe0

Gash vad längesedan jag skrev nu och jag hatar blogginlägg som börjar så (insåg precis att mitt förra inlägg också startade på det viset). Ska aldrig mer ta tid på mig mellan inläggen och om det skulle hända så ska jag inte ursäkta mig på något fånigt sätt. Jag har helt enkelt inte haft lust, tid eller energi till att skriva något här. Ville är fortfarande världens bästa bebis och han börjar bli stor. Lite rundare om både ben och armar! Tjoho! Han har vänt sig också, från mage till rygg och så väldans nära från rygg till mage att vi tjöt till här hemma! Tyvärr tjöt vi av lycka såpass högt att Ville undrade vad det var frågan om, han avbröts mitt i utvecklingen och rullade tillbaks ner på rygg. Nu lär han aldrig testa det igen.

Loke är hemhämtad från landet igen och det är supermysigt! Vi gosas och masseras och han får tvätta mina fötter i gengäld! Ibland när man ligger och myser i soffan med händerna under huvudet om ni förstår vad jag menar (?) då armhålorna är blottade, så kan han sikta in sig och lufsa fram och ge av ett riktigt raggarslick i armhålan på en! Han vill nästan äta upp armhålan! Detta uppskattas inte av varken mig eller Tommie, dels för att det kittlas och dels för att det är rätt äckligt! Fötterna däremot är görskönt! Jag blir nästan lite sur om han inte vill pussa dem. Han slickar hellre Tommie på fötterna när Tommie har jobbat en hel dag. Men Tommie uppskattar det inte så han förtjänar inte det där. JAG däremot, som har rena, fina tjejfötter, JAg förtjänar lite fotvård av bästa sort! (Loke är av bästa sort nämligen).

Nu ska jag gå och stoppa fötterna framför Lokes nos!

Urs nu var det ett tag sedan igen! Men livet snurrar ju bara på och man hinner knappt mer än att gå upp ur sängen på morgonen så är det dags att gå och lägga sig igen. Och nu menar jag såklart inte att jag bara är vaken en kvart om dagen utan att tiden går för fort. Dagarna rusar iväg och jag älskar livet just nu. Jag skulle kunna haft betydligt mer pengar, eller haha man kunde haft bara liiiite mer pengar så hade det varit perfekt!

Igår läste jag lite om priser på friskis och jag det lät väl överkomligt! Någon som har ett par gympadojor att låna ut till mina fötter? Och lite träningskläder kanske? Storlek 38 på skor och kläderna får gärna vara överdrivet stora till att börja med! Sedan kan jag skaffa mig en träningsoutfit a la Anna Anka (tighta shorts och en träningstop). När jag var yngre blev folk mobbade som hade cykelbyxor på sig.. Jag tycker att själva ordet cykelbyxor fortfarande klingar illa i mina öron och jag kan inte låta bli att skratta åt det. Men det är ju så det heter. Cykelbyxor. HAHA testa att säga det högt för er själva en gång. Cykelbyxor...

Nej, nu ska jag inte använda det ordet mer för jag dör av skratt när jag sitter här i min ensamhet och det är ju nästan mer pinsamt än ordet cykelbyxor.

Ville sover och ser ut precis som den lille prinsen han är. Han vaccinerades igår och det gick ju faktiskt bra över förväntan men han skrek som en stucken pojk när spruta nummer två trängde in genom hans hud! Och jag led med honom som jag aldrig lidit förut. Det var liksom första gången i hans liv och vårt liv tillsammans som han grät för att han blev rädd/fick ont och det var ett skrik jag innte hört innan. Och jag blev förvånad över hur dåligt jag mådde av det. Trodde såklart att det skulle vara jobbigt men jag fick ont i magen och har fortfarande aningen kramp i magen när jag tänker på det gråtet. Jag vill aldrig höra det igen, aldrig någonsin men det är bara två månader kvar till nästa spruta. Fy fy fy fy fy fy.

Inatt fick han sova bredvid mig och det betyder att jag låg som en pinne mellan honom och Tommie. Tommie vågar inte sova bredvid Ville så jag får ligga i mitten. Och jag får inte ligga för nära Tommie för då kan han inte sova ordentligt och han ska ju upp och jobba. Jag kan inte heller ligga för nära Ville för då kan han, om man läser tidningar och böcker om barn, dö den elaka spädbarnsdöden! Så där låg jag som en packad sill och slog på Tommie när han snarkade och klappade Ville när han grät. Själv får jag kanske sova inatt. Ville blev hängig och fick lite feber igår efter sprutan och därför fick han sova bredvid mig. Annars har han fortsatt att sova i sin egna säng enda sedan första gången jag testade det. han är fortfarande lika duktig och sover alltid mellan 23 och 10. Så jag får ungefär elva timmars sömn varenda natt och ska nu inte gnälla över att den här natten blev lite halvkass. Jag fick ju trots allt ligga och snosa på världens bästa barn!

Ja, ni läste rätt, jag sover sådär mycket varenda natt. Han är ju precis som jag säger, världens bästa barn. Jag är aldrig trött som man fick höra innan att man alltid skulle vara. Jag vaknar utsövd och med huvudvärk för att jag nästan sovit för många timmar. Och Ville ligger då i sin säng med ett leende som definitivt är det bästa leendet i hela världen... Så mycket kärlek...

Ikväll är det för övrigt "Grey`s Anatomy" och Tommies tur att ta hand om nattningen. Vi har nu den senaste veckan försökt flytta sänggåendet litegrann. Jag har inte brytt mig om "egentid" innan utan Ville har varit vaken till 23 då jag har lagt mig ungefär. Men nu är det ju så att jag får lov att vara egoistisk också. Och det jag kommer skriva nu kommer kanske låta aningen barnsligt och kanske lite konstigt för er som tycker att TV är överskattat.

- jag kollar gärna på TV tillsammans med någon och myser gärna i soffan när det är dags för något bra program eller film. MEN de senaste tre månaderna har jag delat soffa med en liten kille som spyr på mig precis när McDreamy och Meredith ska bråka eller pussas. Och spyr han inte så pratar han och så vill han att jag ska leka med honom och han uppskattar inte riktigt det där med "Grey`s". Detta har gjort att jag helst kollar själv. Och är det någon gång i veckan som jag kräver att Tommie tar hand om Ville och håller honom nöjd så är det varje onsdag klockan 21. Är det inte tyst och harmoniskt här hemma då så spricker det. Så nu passar det ju utmärkt att Tommie stänger in sig och Ville i sovrummet och sköter nattningsrutiner med bokläsning och matning och allt det där mysiga! Så lagom till 22 så kanske han kan sova. Ville alltså.

Nu ska jag snart laga middag till oss och idag blir det fläskfilégryta med hasselbackspotatis och en stor sallad.

1 fläskfilé
1 röd paprika
1 grön paprika
1 buljongtärning
3 dl vatten
1 msk mjöl
1 msk chilisås
1,5 dl grädde

MUMS!

Ibland får jag till det så till och med jag blir förvånad!

Idag är en sådär dag. Jag har ont i hela kroppen och jag känner mig smått deprimerad faktiskt om sanningen ska fram! Jag är så fruktansvärt trött fast jag har sovit ordentligt nästan varenda natt sedan Ville föddes. Men man har ju sådana här dagar då det mesta känns lite pissigt och det är bara att bita ihop och gå vidare! Men jag skulle gärna vilja vinna lite pengar, då hade det varit lättare att gå vidare. Tommies jävla pappapengar kommer ju aldrig så med noll kronor på bådas konton kan man liksom inte hitta på någonting alls!

Visst har vi fina tapeter hemma men det hade varit roligt att se något annat än dem på dagarna! Idag har jag i alla fall tagit en halvlång promenad med Loke och det var skönt! Lagom kallt och lagom friskt och jag blev lagom trött av gåendet. Loke var helnöjd av att bara få strutta omkring i sitt lila koppel och lukta på blommorna. Haha eller äta av allt som lyser med sin vita närvaro på marken. Jag kan inte förstå hur man kan vara så besatt av att äta vita saker?! Men han är min underbara hund och han förtjänar all kärlek och det får han! I morse låg jag på mage i sängen och totalklappade hela honom och han njöt så han gnydde nästan! Och jag blev svart om fingrarna så smutsig är han! Får ta och duscha honom någon dag eftersom han älskar att bada i lera på landet!

Imorgon ska jag träffa både Madde och Moa. Först på förmiddagen ska jag träffa Madde och jag ska få bilderna från dopet. Hon har en riktig proffskamera och är grymt duktig på att ta kort så hon fick vara förstefotograf på dopet! Ska bli kul att se bilderna även om jag är för tjock för att se söt ut nu för tiden. Tur att Ville kanske väger upp det med sin underbarhet!

På eftermiddagen ska jag träffa Moa och då ska jag få höra allt om hennes första dag i skolan! Hon ska bli hudterapeut(?) tror jag och det ska bli kul att höra allt om första dagen! Hoppas att hon kommer trivas och att hon lyckas med det hon drömt om i flera år!

Nu ska jag och Tommie kolla på film och jag hoppas att jag kan slappna av och sluta tänka på pengaproblem mer ikväll. Urs vad jag tycker det är påfrestande för psyket att vara fattig. I morse vaknade jag långt innan Ville och kunde inte somna om. Nu ska jag släppa det och ha det mysigt istället. Resten av livet. Jag har ju Ville nu och det är allt som betyder något. Peace

Oj, nu var det längesedan jag uppdaterade här men jag har haft fullt upp och promenerat med mammor, gosat med Ville, läst för Ville, pussat på Ville, sjungit för Ville och planerat för dop med Ville! Har haft det jättemysigt de senaste veckorna för jag har lärt känna min son och vet precis vad han vill när han vill det! Och jag, som är världens bästa mamma ger honom såklart precis allt han vill ha!

I lördags kom Lilla Lisa hit och hjälpte mig att baka inför dopet som vi hade igår. Vi hade bestämt oss för att baka kanelbullar och hallongrottor och det gick faktiskt över förväntan! Vi strulade till det litegrann med hallongrottorna och det blev tusen bullar kändes det som men allt blev rätt gott faktiskt!

Och igår var det dags för dopet och det gick alldeles över förväntan!! Ville var som vanligt hur duktig som helst och han sov sig igenom hela dopet! Han vaknade litegrann när prästen skulle ta vatten på hans huvud men somnade om så foprt jag tog över honom igen efteråt! Han var så söt i sin gamla dopklänning som min mamma gjorde för över trettio år sedan till min bror (?) eller kusin. Den är jättefin! Och efter dopet hade vi fika och öppnade paket! det bästa med paketöppnandet var att vi inte fick dublettera av någonting så det var en bra mix av saker. Han fick ett fint halsband, lite leksaker, fotoalbum, kläder, sparbössa, böcker, pengar, ett konto, en matstol, en liten söt guldtacka och ännu mer! Tack alla så hemskt mycket för allt fint!

Han fick försöka sitta i sin stol igårkväll men han sjönk ihop och såg så himla liten ut men fy så söt han är! Min pappa och Anna-Lena hade köpt en bok av Astrid Lindgren som hette "Alla mina barn" och igår när jag hade lagt Ville i sin säng så satt jag och läste "Pippi Långstrump" för honom! Det var jättemysigt och han somnade någonstans mitt i sagan men jag fortsatte läsa för jag tyckte det var så roligt att sitta där och göra rösten löjlig! Hoppas jag får läsa godnattsagor för honom tills han flyttar hemifrån!

Idag har jag träffat Moa och vi gick en promenad och höll på att frysa ihjäl! Dags att ta fram vinterkläder, mössa och vantar och sånt! Urs, jag kan inte bestämma mig om jag tycker det är mysigt med vinter eller inte. Förr har jag alltid avskytt mörkret och kylan men i år har det hänt något. Jag tror att Ville gör att jag ser annorlunda på livet.

Nu ser jag det som att för varje dag som går så sker en utveckling inuti honom. Så att vintern knör sig in i våra liv gör inte så mycket för jag ser fram emot vad han kan göra imorgon och nästa vecka och nästa månad. Och så vet jag att han fortsätter växa för varje dag! SDå jag bryr mig inte så mycket om kylan längre. Det är ju inte bara mörkt nu för det räcker att titta på honom så lyses hela tillvaron upp! Fan vad jag älskar honom! Han gör mig nästan patetisk.

Sådär som när man är kär i någon som inte är kär tillbaks. Man blir efterhängsen och vill bara synas och man pockar på uppmärksamhet. Man vill bara att han ska se en och höra en och älska en! Så är det nu. För han kommer aldrig älska mig lika mycket som jag älskar honom, det går nog inte. Och jag kommer hela hans liv göra precis allt för att han ska dyrka mig såsom jag dyrkar honom, han är min idol.

Nu får jag nog gå och pussa honom!

Jag och Ville följde med mamma, pappa och Bengan och tittade på Liams fotbollsmatch idag! Vägen dit påminde om en dålig skräckfilm för matchen var i hålta. Vem bor där? Och förresten så hittade man inte fotbollsplanen så lätt eftersom den låg inne i skogen och det var en väldigt krokig väg dit. Kändes som att man skulle mötas av en styckmördare lite längre fram. Tur var det att vi slapp bli styckade idag och fick glädjas åt att Liams lag vann matchen med 4-0. :D De är jätteduktiga de små pojkarna för att bara vara sju år gamla.

Efter matchen åkte jag och Ville med pappa hem för jag var hungirg och då finns det inget bättre än en förälder som bryr sig och vill att man ska få i sig riktig mat och inte McDonalds som jag hade tänkt! Jag fick kycklingspett och ris istället och det var jättegott! Ville sov sig igenom nästan hela matchen (förutom att han vaknade till en stund) och nästan hela besöket hos pappa. Sedan hämtade Tommie oss när han hade fiskat klart ute i Svartedalen.

Så nu sitter vi här hela familjen och är allmänt slappa. Jag sitter här och skriver, Tommie ska precis äta kvällsmat (fisk och klyftpotatis, dock ingen egenfångad fisk) och Ville ligger och bygger på kreativiteten eller intelligensen eller vad det nu är de gör under ett babygym. Kanske ligger han bara där och har lite roligt medan mamma och pappa får egentid på en meters avstånd?

Snart är det i alla fall så att klockan är elva och då är det dags att se om gårdagens läggning av Ville bara bestod av 100% tur eller om han är så lätt att få att somna! Jag väntar med spänning och skräck. Men jag måste ju låtsas att jag vet att det går bra annars kan ha nju känna av min oro och då skiter sig hela saken! Klart att mitt A-barn kommer osmna som en stock ikväll också! Jag har gjort precis samma sak idag. Han har varit vaken sedan klockan nio och han ska få mat och ny blöja precis innan placeringen i hans säng. Håll tummen för mig!

Peace!

Ville är en ytterst liten ömtålig varelse som kräver största engagemang(?). Och hur vet man att det man gör är rätt? Jo, det ser när man när man varenda gång man tittar honom rakt in i ögonen får syn på världens charmigaste, mysigaste leende som inte alls bara en mamma kan älska! När han tittar mig rakt in i ögonen och ler från öra till öra så vet jag att jag har gjort rätt, helt rätt.

Det måste ju vara det ärligaste i världen, en liten bebis. Är han glad så vet man det och är han missnöjd får du ju absolut höra det. Han ljuger inte, han döljer inga känslor, han är alltid ärlig. Han har fått ligga bredvid mig i sängen i över två månader nu, varenda nattoch jag har inte tyckt att det är det minsta jobbigt. Bara mysigt! Mysigt att höra honom andas även när han gör det som tystast, att få se hans ansikte det sista innan man somnar och det första när man vaknar. Jag har inte klagat en sekund över att han tagit plats i sängen. Tills igår. Då sa min nacke "nej tack" till att dela sängen med både man och barn och ibland hund. Nacken var precis lika ärlig som Ville är när han skriker och hade nacken haft stämband hade jag haft tinnitus nu.

Och ska sanningen fram så har jag haft lite ångest över det här med att vänja honom vid egen säng. Man läser i alla böcker och tidningar om alla metoder och man tar för givet att precis alla barn har problem med att somna själva. Jag har trott att jag kommer få springa in i rummet var femte minut för att visa mig för min helt hysteriska son som bara skriker och skriker och vill att jag ska plocka upp honom. Och jag har trott att jag kommer sjunka ihop i soffan utanför sovrummet och gråta i tysthet för att böckerna säger att man inte ska plocka upp honomutan bara visa sig själv var femte minut. Om jag nu hade valt fem-minuters-metoden.

Jag hade naturligtvis inte valt den metoden eftersom jag är alldeles för blödig för att höra Ville skrika ens litegrann. Men alternativet för mig hade inte varit någon annan metod än att han hade fått ligga i vår säng tills den dag han själv kunde säga att han var redo att sova själv och då kan jag garantera att min nacke hade lämnat byggnaden för länge sedan.

Men igår som sagt, jag höll honom vaken i två timmar innan jag gav honom mat så det räckte för en hel armé bebisar (det överflödiga kommer ju upp men han spydde inte alls så han var hungrig), sedan väntade jag i en kvart kanske för jag vet att om han bajsar efter maten så gör han det inom femton minuter. Grejen var att jag hade förberett med blöja i sovrummet så vi skulle slippa flytta honom och göra honom pigg igen efter maten. Och så fort jag öppnar blöjan och ska byta till den rena så skiter han såklart och det där ärliga leendet byts ut till ett jävligt lurigt leende (fortfarande otroligt gulligt och jag kan inte bli annat än stolt över att min son kan lägga en ordentlig kabel). Jag hann i alla fall manövrera det där proffsig som jag är så bajset kom på utsidan av den gamla blöjan och ingenting på mitt täcke.

När blöjan var bytt så var han trött, mätt och torr och då lade jag in stöten, jag lade honom i sin säng med en napp i munnen och jag stoppade om honom sådär mysigt som mina föräldrar gjorde när jag var liten. Då låg han där och jollrade en stund tills han förstod att han var på väg att somna utan sin mamma i munnen (eftersom han alltid har somnat med tutten i munnen). Då gnällde han lite (inte grät). Eftersom vi inte börjar göra honom iordning för natten förrän vid elva på kvällen så var detta vid tolv och eftersom klockan var så mycket så låg jag i vår säng bredvid hans. Jag stoppade helt enkelt bara in min arm mellan spjälorna och pillade honom i pannan och sjöng "trollmorssången". En halvtimma efter det att jag lade honom i hans egen säng så sov han, helt utan skrik.

Sedan sov han till klockan sju i morse och då gjorde jag om hela proceduren, massa mat och torr blöja och ner i sängen och han somnadeom till klockan tio. Vid tolv somnade han igen och nu vaknar han. Så nu får jag gå och ta hand om min son som uppenbarligen tyckte det var lika skönt att sova ensam som min nacke. Synd bara om mig som inte kan ligga och lukta på grabben hela natten.

Förresten är det taskigt att stjäla någons cykel. Dumma er som tog Tommies igår. Stackars er som tog Tommies cykel igår om han får tag på er. Han är inte glad.

Idag har varit en kanondag! Madde ringde i morse när jag och Ville fortfarande låg i sängen. Vi vaknade vid tiotiden och låg och tjötade lite med varandra om livet och så. Han har rätt vettiga åsikter egentligen om man tar sig tid att lyssna på vad han har att säga. Han blir något stort han! Hur sopm helst så ringde Madde och vi bestämde oss för att gå en sväng på stan. Det blev lunchbuffé på "Nyfiken" och den var lika god som vanligt! Snåla kvinna framför mig i kön som inte ville betala 30kr för sin dotters buffé eftersom dottern antagligen inte skulle äta för 30kr. TÖNT! Betala, ät och håll käft! Och så kan du tacka för maten och le litegrann när du lämnar caféet, det är mycket trevligare.

Äsch! Vi pratade och åt och Ville sov, jag skröt inget om honom innan utan tänkte mest på vad jobbig han är när han skriker när jag ska roa mig. Skämt åsido så skrek han i vilket fall som helst inte på hela tiden som vi var ute på stan. HA! 1-1

Vi gick en tur på stan och jag hittade en fin skinnklänning som jag skulle vilja köpa till dopet, vill ännu mer få plats i den. Vi får väl se vilken dag nästa år jag kan köpa den. Jag tog en tur till "Synsam" också och tittade på glasögon. Jag har ett par rätt fina faktiskt men jag har en fin hund också som tog sig friheten att förra året tugga lite på mina inte alls billiga brillor. Så det är vita tuggmärken i glaset och som ni förstår då så fyller de ju inte riktigt sin funktion så bra som jag önskar. Och nu har "Synsam", till idag, ett erbjudande om att om man köper glasögon så får man det ena glaset gratis. Självklart hittade jag glasögonen med stort G och blev helt såld på dem! Synd att de inte kunde bli lika köpta av mig eftersom jag är ungefär så pank som kan bli och lite till.

Jag har inte brytt mig om mina trasiga glasögon på hela året eftersom jag tänkt hela tiden att jag ändå bara har de på kvällarna när jag tittar på tv i sängen. Men för två veckor sedan så fick jag ont i ögat och trodde det var en vagel på gång och då insåg jag att jag faktiskt inte fungerar utan ett par fungerande brillor. Så nu har jakten startat på ett par snygga, billiga glasögon som passar min budget (typ gratis). Och imorgon är erbjudandet borta på mina älsklingsglasögon och priset går upp med ungefär tusen kronor eller ännu mer. URS!

Igår hämtade vi sakerna hos min bror som vi fick (Ville fick) av min brors svägerska. Det var ju ett babygym med och Ville älskar det! Han ligger på en filt på golvet och tittar på sakerna som hänger över honom och glor på honom. Han har ganska många bebisleksaker och många av de är små kossor. Jag har märkt att han älskar alla leksaker som är svartvita kossor. SYND! För när jag var liten lurade min dumma bror i mig att svartvita kossor var de farligaste djuren på den här jorden och att de äter upp människor. Jag har ju förstås förstått på äldre dagar att han överdrev en aning men jag kan inte tro att det var helt osant. Är fruktansvärt rädd för kossor än idag och vill inte att min son ska önska sig en om några år. Skulle ju vara hemskt tråkigt att behöva ha en livsfarlig ko i trädgården. Den kanske kan bo hos mamma på landet?

Jag vill bara komma med en kanske politisk inkorrekt kommentar; Jag hejar på rånarna. Tänk själv att vara delaktig det mest spektakulära rånet i svensk historia. Tänk att vara delaktig i att göra så att ordet "spektakulär" blir så uttjatat att det snart inte ens får vara med i svenska ordboken för att folk är så irriterade på det! En liten djävul på min högra axel hoppas att de kommer undan med det och att de njuter av pengarna.

Nu börjar jag bli hungrig och idag blir det bara väldigt goda, väldigt fyllda baguetter till middag. Dock väldigt onyttiga också. Men det gör inget.

Nu sitter jag här och räknar minuterna till "Grey´s Anatomy". Det är säsongspremiär idag och dubbelavsnitt så min vecka är räddad! Som jag har väntat och längtat! Det är nog den bästa serisen som någonsin gjorts och jag vet att många håller med mig! Tommie gör det i alla fall inte så han sitter och pratar fiske med Ville just nu! Idol är sådär roligt nu när det är slutaudition, det är ingen skitkass att skratta åt och ingen skitbra heller för alla är så nervösa. Blir roligare när de absolut bästa är utplockade och har tagit sig till finalen. Nog om tv:n.

I morse vaknade jag av att Ville började gråta bredvid mig i sängen. Jag började mata honom och precis när han somnade om så vaknade han igen och jag förstod att min dag hade börjat! Jag fick världens största leende och vi låg och tittade på varandra en stund. Då skickade jag ett sms till mamma och frågade om hon ville hämta mig, Ville och Loke och det ville hon såklart! Så vi spenderade hela dagen på landet och det var jättemysigt! Tommie kom upp vid sex så då fikade vi lite och sedan åkte vi hem! Utan hunden dock för veterinären tyckte att han skulle få springa av sig litegrann! Så vi hämtar honom nog i helgen, men jag ska inte ljuga, det är skönt att vara lite hundledig faktiskt..

Imorgon är det redan torsdag och det är Tommies sista arbetsdag den här veckan. Det är skönt för då kan han vara vaken lite längre på kvällen och vi kan mysa. Shit nu får jag sluta för klockan är nio! GREY`S ANATOMY!

Nu har jag varit på efterkontroll på MVC idag och allt verkade bra. Har fortfarande lite ont i magen vid vissa rörelser och hon visste väl inte så mycket om hur normalt det är efter nästan tio veckor. Någon som vet?! Känns som att det borde vara helt bra nu. Tydligen får jag lov att börja träna redan efter åtta veckor men vill inte göra det när jag fortfarande har ont. Så jag skulle avvakta en månad till ungefär innan jag hör av mig igen.

Ville sov sig igenom hela besöket och det var skönt. Det blir lite jobbigt att koncentrera sig på vad folk säger om han är vaken och man måste hålla honom lugn. För visst är han lugn och go nästan hela sin vakna tid men då får man ju sättaeller lägga honom bekvämt och ge honom något att titta på. I ett läkarrum på sjukhuset är det ju rätt sterilt och han blir lätt uttråkad, speciellt om jag inte kan engagera mig i honom. Efter besöket hos Marie så tog jag en promenad till min bror. Hans svägerska var där och jag fick en massa bra saker till Ville. En hoppgunga som vi tänkt önska oss i julklapp, ett babygym som vi tänkt köpa nästa vecka och lite böcker och kläder och sådär. Helt kanon att slippa köpa.

Förresten så är vi bjudna på fest den tredje oktober, till Moa, och det ska bli jätteroligt! Villes farmor har sagt att hon kan passa honom och jag tror jag ska ta mig ett glas vin eller två. Nu är det ett år sedan jag drack något och ett år sedan som jag tog min sista cigarett. Det är så typiskt att det där suget aldrig försvinner. Jag är än idag fortfarande precis lika sugen som jag var veckan efter det sista blosset. Det var under några månader under graviditeten som jag inte var sugen för att jag mådde illa men när dte släppte kom suget tillbaka. Och jag är jättesugen i denna sekunden också! Vill öppna ett nytt paket och ta en cigarett, tända den och ta ett riktigt, riktigt bloss. Urs, vad dumt att det inte kan sluta. Jag vill verkligen inte börja röka igen så jag får väl helt enkelt lära mig att leva med suget.

Igår var Tommie pappaledig precis som alla andra måndagar och vi tog en liten biltur till ramberget och satt därhögst upp och tittade på utsikten och pratade en stund. Ville följde såklart med men han sov som vanligt! Det var mysigt att komma hemifrån en stund och få lite frisk luft!

Nu funderar jag på att ringa min mamma och prata en stund innan IDOL börjar. Sedan är det nog dags för Ville att äta igen också! Mysigt! Han ser så nöjd och belåten ut när han ligger där med tutten i munnen och jag känner mig stolt över att det bara är jag som kan få honom sådär mätt! Och jag är stolt över att Tommie är världens bästa pappa som hjälper mig med allt han kan hjälpa till med! Min familj är underbar! LOVE

Trött, trött, trött! Vet inte riktigt varför för jag har sovit hela nätter i över en vecka, Ville är jätteduktig! En natt testade jag att lägga honom i hans egen säng och då sov han i sex timmar! Det är ju underbart med jag har han gärna hos mig ett tag till. Dels för att jag tycker det är otroligt mysigt och dels för att jag vill slippa gå upp ur sängen för att trycka tillbaka nappen om han vaknar för att den ploppar ut! Jag är kanske lite egoistisk när jag tänker så för att jag vill sova så mycket som möjligt men det tycker jag att jag har rätt att vara! Jag är en mycket bättre mamma om jag är utvilad på dagen än om jag är helt slut efter en natt av napp-åter-tryckande!

Snart kommer farmor Lena hit och hämtar oss så ska vi följa med hem till henne en stund! Ska bli mysigt! Vi tar med Loke och så ska vi se hur det går att gå hem med honom. Han verkar inte direkt jättemycket bättre nu än när vi var hos veterinären faktiskt och det känns inte roligt att erkänna. Jag hoppas att man snart kan se en förbättring så att vi kan slappna av och veta att han mår bra!

Förut var jag och Moa och fikade på "Tant Rut" och det var kanoners! Men det är klockrent! Moa frågade hur det gick och så med Ville och jag berättade att allt är så himla bra! Hur underbart glad han är hela tiden och att han nästan aldrig är ledsen! Och det stämmer ju verkligen! Det är så sant som det är skrivet här och nu! MEN, så fort vi kommer fram till kafeét så börjar han pipa i vagnen. Min bakade potatis kom ut och den luktade så gott. Moa började äta och njuta av sin grekiska sallad och jag satt där med en skrikande Ville i famnen. Han fick mat men han fortsatte skrika. Jag försökte vagga honom till sömns men han fortsatte skrika. Det där A-barnet som jag hade skrutit om en kvart tidigare var som bortblåst! När Moa ätit klart erbjöd hon sig att ta honom medan jag åt men han fortsatte skrika och min bakade potatis hade blivit kall och hård.

Vi gav upp att sittakvar och tjöta efter fikat sådär som man gör och jag lade ner Ville i vagnen och började gå och han somnade på mindre än en minut. Så han skrek sig genom en fika för att? Det gör absolut ingenting att han skriker så högt att hela Kungälvs kommun hör det men han kan väl vänta tills en gång då jag inte har skrutit om hur lugn och fin och positiv han är! Fast det är klart, jag skryter ju om honom hela tiden så han skulle aldrig få en chans att skrika av sig. :D

Igår var vi på BVC och han blev vägd och mätt (med cm, inte av mat) och han var perfekt. Det visste jag innan men det är lika roligt varje gång det blir bekräftat! Nu ska jag gå och titta till mitt underbara A-barn som ligger och sover som den ängel han är i sin vagn. Sedan ska jag njuta av yterligare en mysig kväll med honom! Hoppas att de kvällarna aldrig tar slut även om det skulle bli oerhört pervers när han är arton år och det fortfarande är mina bröst som står för hans mat. peace out!

Har jag förresten talat om för er hur bra Ville är? :P Han är bäst!

Idag är en jättebra dag! Igår åkte jag in till salongen där Lilla Lisa jobbar och blev fixad i håret. Det blev en total makeover och jag blev supernöjd! Så istället för att vara blond (halvt blond och halvt råttfärgad), korthårig och utan lugg så blev jag mörkröd, långhårig och fick en lugg också! Det långa håret går att ta av och jag ska inte sova i det men det ser ut som äkte när man har det isatt! Kanoners!

Idag vaknade jag vid åttatiden och matade Ville. Gick ut på en av våra nästan pinsamt korta promenader med Loke. Det får bli många korta sådana per dag. Sedan lämnade vi av Loke hemma och sedan gick jag och Ville till affären. Ville somnade i vagnen vid halv tio och han sover ännu så det är mer än tre timmars tid för mig själv! Då har jag:

• Spelat SIMS 3
• Spelat SIMS 3
• Spelat SIMS 3

Ja, så kreativ har jag varit. Jag plockade in lite disk i diskmaskinen men eftersom jag har blivit så duktig på att hålla ordning här hemma så finns det inte så mycket att städa längre. Jag bäddade sängen också förresten men det är nog allt. Jag och Tommie har lyckats få hela fem barn i spelet och alla har överlevt. Tyvärr så har jag och Tommei blivit så gamla att vi snart dör så vi missar de yngsta barnens födelsedagar tror jag.

Jag längtar, för första gången i mitt liv, efter att få börja träna. Jag ska helst ta det lugnt i tre månader efter snittet och jag känner i magen att det inte är helt färdigläkt ännu. Kan inte riktigt hosta ordentligt än och jag kan inte gå för långt eller för fort! Men jag vill verkligen att det ska läka fort för jag vill verkligen komma i form. Jag har nog egentligen aldrig varit i form innan så jag ser med spänning fram emot resultatet efter några månaders träning. Ingen tror nog att jag kommer klara det men jag är faktiskt riktigt laddad och har bestämt mig! Ska bli skitskoj!

Vid fyra idag ska vi till BVC med Ville (vem annars?) och hans ska bli lite undersökt av doktorn, det är rutin så inget konstigt med det. Det ska bli roligt att se hur mycket han har växt sedan sist. Han är inte mätt på tre veckor och inte vägd på två så det borde ha hänt litegrann åt alla håll hoppas jag!

Nu ska jag nog väcka honom så han får mat i sig också! Jag får inte låta det gå mer än fyra timmar mellan målen så det är dags att vaknar till nu! Och sedan ska vi gosa, gosa, gosa! Ha en bra dag!

Urs, vilken jobbig dag det har varit! Fick vakna klockan åtta i morse eftersom Loke skulle till veterinären. Mamma kom vid kvart i nio ungefär för hon skulle passa Ville medan vi var där. Han visade tydligt att han hade ont när veterinären kände över honom så hon bestämde sig för att röngta. Jag och Tommie fick åka hem och hämta honom vid fyratiden istället. När vi kom tillbaka så fick vi veta att det inte alls såg bra ut! Han hade dåliga bakben och stela framben. Vi fick köpa ett nytt foder som ska hjälpa lederna och så fick vi Rimadyl som ska lindra smärtan och så fick vi några andra tabletter som ska vara bra för honom och lederna.

Så ska jag ringa om två veckor för att tala om hur det går. Blir det inte bättre så finns dte inte så mycket att göra egentligen. Han har ju uppenbarligen ont och det vill jag inte att han ska ha. Men jag hoppas så jävla mycket att han får mindre ont nu när vi har lite hjälpmedel. Nu, de närmaste dagarna får han bara gå ut och kissa och bajsa och inget mer. Han får inte åka till landet på ett tag och det är synd för han älskar att vara där! Så fort han får OK från veterinären att han får vara där så åker vi dit!

Nog om tråkigheter, jag kan ju skriva lite om Ville också, det blir inte tråkigt. Inte för mig i alla fall som får chansen att skryta om mitt underbarn! För er som läser kanske det blir lite förnedrande att förstå att ni inte är i närheten så bra som honom! Skämt åsido, han imponerar på mig varneda dag!

I fredags hittade han sin högerhand på riktigt så nu slår han sig i huvudet hela tiden. Ser rätt roligt ut. Igår kväll märkte jag att han verkligen försökte föra tummen mot munnen men lyckades inte riktigt få till det ordentligt. Jag hoppas inte han lyckas med det heller för det vore bra om han kunde låta bli att börja suga på den. Känns som att det är svårt att vänja sig av med det där sedan. En napp kan man ju kasta undan men man kan ju inte gärna plocka bort hans tumme. Och så har han blivit en väldigt glad kille nu också! Han riktigt skiner upp när han tittar på en och man ser att han tycker om oss och att han litar på oss nu.

Det ger mig en liten klump i magen. Jag har hans liv i mina händer och det är lite skrämmande. Just nu är min uppgift att få honom älskad (hur lätt som helst), nöjd (ganska lätt) och trygg (lite svårare än innan skrivna). Det är ju jag och Tommie som ska få honom att bli en liten människa som ska ta vara på sig själv och som ska vilja få ut så mycket som möjligt av livet och som ska älska livet och allt vad det har att erbjuda.

Jag tar verkligen föräldrarskapet på fullaste allvar och har smått prestationsångest för jag vill honom så mycket gott att jag inte vet om jag kommer lyckas ge honom allt han förtjänar. Men jag ska definitivt göra mitt bästa och hoppas att det räcker!

Nu ska jag gå och mysa med honom och pussa och gosa och mata. Och till slut så somnar vi nog bredvid varandra, jag och Ville. Och det finns inget bättre än att somna med hans andetag i mitt öra och att vakna med hans ansikte vänt mot mitt på morgonen..

Kom precis hem från en dag som bestått av besök hos Villes farmor och mormor. Tommies syster Sara fyllde femton i fredags så det var lite kalas hemma hos dem idag! Jättegod mat och jättegod tårta! Och Ville var enängel! Det är han i och för sig varenda dag men nu är han verkligen delaktig i vad som händer och han skrattar, ler och jollrar. Jättemysig!

Efter kalaset åkte vi hem till min mamma för att hämta Loke! igår åkte Tommie nämligen till svartedalen och fiskade och jag bjöd hit Isabelle och Moa. Eftersom Tommie skulle vara borta över natten ville jag inte vara helt ensam med både hund och barn så mamma hämtade Loke igår! Imorgon ska vi till veterinären med honom också för han har ont i sina ben. Han ska vaccineras ocksp och samtidigt så tar de en titt på hans ben. Kanske ska sövas och röntgas beroende på vad de anser. Hoppas de kan genågon smärtlindring bara och inte något dåligt besked.

Igår var som skrivet Moa och Izza här och det var jätteskoj! Synd att tv:n stod på bara för då blir det att man tittar på den mer än man pratar med varandra. Men det är alltid lika roligt att träffa dem! jag och Moa blev försökskaniner till ett experiment som vi ska genomföra till nästa middag! Ska bli roligt!

Nu sitter vi här i vårt mysiga vardagsrum hela familjen och är trötta efter en härlig helg! Skönt att Tommie är ledig imorgon också för då ska vi rensa i lådor och bära ner gammal skit i källaren. Sedan ska vi ta en liten sväng på stan också! Mysigt!

God natt alla och sov gott!

Vi gör framsteg jag och Ville! Eller det är väl snarare han som gör framsteg medan jag tittar på. Jag är mest en åskådare som imponeras av varje rörelse han gör. Idag, i detta nu, så ligger han i sin babysitter(babyligger) och sprattlar som bara den. Han har lykats hålla sig nöjd i flera minuter utan närhet från sin mamma. Han sitter nedanför datorn så han ser mig om han vill men väljer att titta på annat. Helt plötsligt ser han så stor ut! Som en riktig bebis och inte sådär pytteliten som en nyfödd. Han börjar bli stor. Oj, nu sa han något också! Han fäster blicken jättebra nu och det gör ju också att han ser helt annorlunda ut.

Han brukar inte alls tycka om att vara ifred, men nu har han upptäckt att stolen gungar om han sparkar så han har ett riktigt träningspass där nu. Och inte ens napp har han i munnen. Han blir mer och mer oberoende för varje dag och det känns bra! Det är jättemysigt med en liten, söt bebis men det är skönt att få ha armarna fria ibland i alla fall! Och det är skönt att slippa ha sjalen också så fort man behöver få något gjort!

Nu väntar vi på att Lisa ska komma hit och klämma på Ville och hon får nog följa med ut p en promenad med Loke också! Han älskar Lisa så hon ska få hålla kopplet. :D Sedan ska jag laga mat för Tommie borde vara hemma när som helst! Möjligtvis tar jag en sväng bort till Liams träning idag också för det är skönt att komma hemifrån ibland. Blir lite långtråkigt nu när alla jobbar på dagarna.

Jag har varit rätt så hemmafruig idag faktiskt och diskat (plockat in i diskmaskinen) och röjt undan massa skit. Knutit ihop soppåsarna och funderat på att gå och slänga dem men inte riktigt nått dit än. Men det kommer. Nu uptäckte Ville att det blev rätt så långtråkigt att sitta där i och vifta med benen. Så nu ska jag plocla upp honom och gosa järnet! Tror han behöver sova för han har varit vaken sedan halv ett.

Är supertrött och ännu tröttare. Jag är bortskämd med att få sova med tanke på att jag har en bebis hemma men när man är vaken så krävs det att man är hundra prcent med och hundra procent vaken. Hela jag behövs, både hjärnan och kroppen. Innan Bebis så kunde man ju vara vaken men sitta framför tv:n och vara halvdöd eller ta ett varmt, skönt bad och koppla av eller så kunde man ju bara gå och lägga sig när man kände för att sova middag.

Jag kan ju fortfarande titta på tv men jag måste hela tiden ha ett öga och öra på Ville! Blir han hungirg så är det ju bara jag som kan mätta honom. Och även om jag sover fyra timmar när han sover så kan jag ju inte somna in alltför djupt för då hör jag ju inte när han vaknar. Men tänk vad det är värt det! Tänk hur man ändrar sitt sätt att se på saker i livet. Tänk att jag, som dyrkade min sömn förut, kan tycka att det är underskattat att sova!

Nu missar jag alldeles för mycket om jag sover. Villes leenden och alla hans nya hårstrån som blir fler och fler för varje dag. Förra veckan var jag alldeles till mig för jag kunde ana ett riktigt hårfäste! Nu, den här veckan så är det hans förmåga att suga på nappen som fascinerar mig mest. Om jag somnar nu så missar jag kanske något livsviktigt som jag bara måste få se! Så fort han ger ett ljud ifrån sig så tror man att han ska börja prata. Eftersom just vårt barn, Ville, måste vara den mest intelligenta bebisen i hela världen.

Det är väldigt roligt att vi som mamma och pappa tycker att vårt barn har en mycket starkare nacke än andra barn och att han följer med blicken mycket bättre än andra barn. Samtidigt tycker ju alla andra föräldrar att just deras barn är bäst i världen på samma sak som Ville är bäst i världen på.

Hur som helst så är Ville en superbebis som antagligen kan börja första klass redan nästa år och som kommer lösa alla stora världsproblem innan han fyllt elva. Och det säger jag inte bara för att jag är hans mamma utan för att jag verkligen tror att han besitter sådan kraft. Skämt åsido så vet jag att han kommer utföra stora saker för det kan jag se i hans ögon. Undrar om min mamma och pappa såg det i mina ögon? Se så rätt de hade i så fall. Jag åstadkom ju Ville. Det största miraklet i hela världen...

Nu är Loke hemma igen också och det är jätteskönt! Han pendlar lite mellan oss och min mamma för han trivs så bra på landet med mammas hundar. Men nu får han stanna hemma ett tag för man ser att han har ont i benen. Ska ringa veterinären imorgon och bestäle tid för vaccinering och en ordentlig undersökning av hans ben! Hoppas det finns medicin att få så han slipper ha ont!

Nu skriker Ville så jag ska göra mig i ordning och sedan ska vi ha våran mysiga kvällsutin. Då ligger vi i sängen och tittar på NCIS och Ville äter. Lagom till NCIS är slut så borde han sova. Det brukar dock dröja ytterligare någon halvtimma! Ha en bra natt!

Sitter här och väntar på att Tommie och pappa ska komma hit. Tommie är ute på jakt efter lite spik och skruv till våra tavlor och pappa ska komma från jobbet och hjälpa oss att få upp vår hylla ovanför tv:n Vi flyttade in i november förra året och har fortfarande inte kommit i ordning ordentligt. Vi tapetserade inte om förrän i våras och sedan dess har tavlorna inte kommit upp. Men nu är det äntligen dags i alla fall och det ska bli skönt!

Ska ju ha lite kalas på söndag för släkten och då vill man ju ha det så fint som möjligt och utan tavlor på väggarna är det lite svårt tycker jag! Och en stor hylla som står på golvet är väl inte heller det ultimata när man ska ha femton, tjugo personer i en lägenhet som egentligen är för liten för tre.

Jag ska också försöka mig på att baka cheesecake. Tommies mamma gör riktigt goda sådana och jag har fått receptet! Jag är värdelös på att baka eller göra någonting överhuvudtaget i köket men jag ska klara av det och det ska bli gott! Och blir det inte gott så får gästerna tiga och äta och njuta ändå!

Nu gråter Ville så jag får ta hand om honom! Peace out..

Kom precis hem från BVC och har vägt Ville. Han följer kurvan bra men han är ju jättelång så han kan gå upp ännu mer i vikt. Men eftersom jag ger honom mat så fort han vill så kan jag liksom inte ge mer än vad jag gör. Så han får vara lång och smal! Han är så fin!

Nu ska jag äta falukorv och titta på film. En film som jag och Tommie köpte i väntan på Ville. Ni vet, då han vägrade komma ut i somras. Nu får det bli en film som vi köpte för att få kolla på indelat i olika etapper. Först mellan två amningar och sedan mellan alla nappintryckningar på Ville. Men det är ju bara bra för då får vi ju egentligen mer valuta för pengarna. Istället för en film på en och en halv timma så blir det en film som är tre timmar lång. Och det bästa är att jag har godis i min godisskål som jag ska vräka i mig efter maten. Och eftersom jag fyllde år i måndags så kan jag nog ta en bulle också till efterrätt.

Loke har ju kommit hem nu också och det fungerar rätt så bra faktiskt! Man ser i hans blick att han tycker vi är rätt störda som har tagit hem en skrikig sak och som håller på att gulla med den skrikiga saken så fort den skriker. När Loke själv skäller så säger vi ju till honom på skarpen och skulle inte få för oss att krama och prata med den mesiga rösten vi använder till Ville. Men Loke är snäll mot Ville och är framme och slickar på honom ofta. Och jag låter honom vara med när blöjor ska bytas och munnar ska ammas. Jättemysigt har vi! Stressigt ibland men jättemysigt!

Ikväll blir det promenad till Skarpe nord för att titta när Liam tränar fotboll och så ska jag träffa mamma och pappa där också! Ska bli roligt! Nu är maten klar så ha det bra!

Sitter i pappas fåtölj nu och lånar deras laptop! Jag måste skaffa en sådan när jag blir rik! Det absolut första jag ska införskaffa då är en laptop! Det är det enda jag vill ha nu sedan är mitt liv komplett! Nu kan jag ju sitta hur skönt som helst i fåtöljen och slippa ont i ryggen och i axlar. Inte för att jag får ont i ryggen vid vår dator hemma men det verkar ju vara ett bra argument för att köpa en ny dator...

Ville sitter i sin morfars knä och lyssnar på en hummande videungsvisa. Det betyder att morfar inte sjunger utan han hummar fram sången. Låter jättemysigt och hade jag suttit i knät på pappa nu så hade jag somnat för länge sedan. Men Ville har inte riktigt lärt sig uppskatta det sköna med sömn. Han uppskattar mest det sköna med att vara vaken och skrika hur det nu kan vara skönt när det låter som om halsen nästan blöder ibland. Fast den senaste veckan har han skrikit minimalt. Jag stoppar bara ner honom i bärsjalen så somnar han. Jag kanske behöver ställa mig och diska en stund för att han ska koppla av men det är det värt.

Snart ska jag få middag också, är så himla tråkigt att laga mat till sig själv, speciellt en fredagkväll och idag jobbar Tommie ända till tolv! Han började ju i och för sig inte förrän tre på eftermiddagen men det är ändå segt att jobba så sent på kvällen. Istället för att sitta i soffan och mysa med en godispåse så jobbar man och sedan stupar man i säng.

Imorgon ska vi i alla fall till mamma och Bengan på landet och ha kräftskiva! Vi blir ganska många faktiskt och det ska bli jätteroligt! Jag ska vara chaufför och äntligen ska vi ta hem Loke! Jag längtar efter honom massor och vill verkligen, verkligen att det ska fungera med allt hemma också! Ska göra allt som står i min makt för att få det att funka! Nu ska ju Tommie vara hemma både måndag och fredag också året ut så jag blir inte ensam med både hund och barn så mycket! Och nu när bärjsalen fungerar så himla bra så blir nog inte promenaderna så svåra som jag tror de hade blivit med vagn!

Nu ska jag nog ta Ville och stoppa ner honom i sjalen så han får somnat och kanske sover under hela middagen. Det är nog det absolut bästa med sjalen, att man kan sitta ner tillsammans och äta i lugn och ro! Jag är evigt tacksam till Birgitta och Kalle! Tack!

Benen värker nu! Har gått en massa idag också! Men gud så mysigt det är att vara ute och gå med sin bebis. Idag gick vi först till skarpenord och tittade på kusin Liams fotbollsträning. Pappa var också där så vi pratade en stund. Jag kom när det bara var ungefär tjugo minuter kvar av träningen! Det är inte lätt att planera något när man ammar en liten kille som är hungrig hela tiden!

Efter träningen gick jag hem till Madeleine och fick två jättegoda bullar! Och svart vinbärssaft!Vi pratade lite skit precis så som alla tjejer gör. Alltid lika roligt att höra skvaller! Och alltid lika trevligt att träffa henne! Borde absolut ses mer ofta än vad vi gör! Men det är så när man har jobb och pojkvän och sådant som tar av ens tid! Grattis till jobben förresten både Madeleine och Jocke!

Bärsjalen är fortfarande helt underbar! Fast jag är rädd att jag skämmer bort Ville om man nu kan skämma bort någon som bara är en månad gammal? Idag låg han i sjalen från klockan ett till klockan nio ungefär, med avbrott för amning då. Men han låg till och med i den när jag sov förut. När jag la mig på sidan så hamnade han perfekt i fosterställning därinne. Jättemysigt! Såg till att öppna alla ändar som går att öppna bara så att han inte blir för varm. Men han bor där i sjalen nu för tiden och då är han nöjd och glad! Och om han är nöjd och glad så är jag nöjd och glad!

Nu ligger han i Tommies famn och gnäller lite och jag tycker det är jättebra! Vill helst att han är vaken en timma till eller två för då sover han så gott inatt. Och om han sover gott inatt så sover jag gott inatt! :D

Imorgon är Tommie ledig eftersom han jobbade i lördags! Hans kompis Sanna kommer hit och det ska bli mysigt! Ska köpa lite fika imorgon så man har något att bjuda på! Och sedan på eftermiddagen ska pappa köra in mig till TRE-butiken så ja kan lämna in min störda telefon och förhoppningsvis få en ny som fungerar som den ska! Det är tredje gången på bara några månader som den ballar ur och jag fattar inget! Nu lever den ett helt eget liv och trycker på sina egna knappar och är allmänt pain in the ass.

Så nu ska jag göra mig irdoning för sängen och krypa ner i den och mysa med mina killar!
Peace

Idag har jag varit på BVC med Ville och allt såg bra ut! Han följer bra med blicken och han rör sig som han ska och han går upp i vikt. Han har redan växt sex cm sedan han föddes så han är snart 60 cm lång. :D Jag ska fortsätta amma så ofta som jag gör ett tag till så att vikten och längden synkar. Han ligger två streck över medellängden på kurvan. Han blir lång och ståtlig!

Efter BVC-besöket tänkte jag att vi skulle ta en mysig promenad till västra gatan så jag kunde köpa en mjukisdress till honom. Han behöver något lite varmare att ha på sig utanpå bodysarna så man kan ha honom i bärsjalen när man är ute och går med den. Än så länge har jag bara haft den inomhus men idag tänkte jag ta en promenad med honom i sjalen. Ska bli mysigt! Hur som helst så blev promenaden inte så himla mysig till att börja med. Han skrek ju som en stucken gris så fort han märker att jag inte tänker bära honom. "Va? Hallå?! Här nere är jag mamma! HALLÅ!!? Plocka upp mig nu då så vi kan mysa så som vi alltid gör! Jag vill ju att du ska bära mig! Älskar du mig inte längre? Mamma?"

Ungefär sådär lät han där han låg och fäktade och slogs i luften. Men hur ont det än gör i mig att höra honom skrika så fick han allt ligga kvar för jag skulle ta en mysig promenad med min son i vagnen! Gick till mitt favoritställe, bakom busstationen, där marken är väldigt ojämn. Han somnar alltid när man kör vagnen fram och tillbaka just åp den platsen men inte idag! Han skrek och skrek och skrek och skrek och jag blev mer och mer svettig och mer och mer frustrerad. Men jag gav mig inte för inget skulle få stoppa min mysiga promenad i det fina vädret! Jag tänkte att om han vill skrika så får han skrika, han kommer nog inte ihåg det här när han blir vuxen och anklagar mig nog inte för att jag sket i honom när han så klart och tydligt meddelade mig hans osäkerhet på min kärlek till honom. Jag vet ju hur det ligger till, att det är den starkaste kärlek jag har upplevt!

Jag närmade mig västra gatan till slut och väl där kom jag på att hela gatan har småsten att guppa på! Då blev jag lättad för Lindex ligger ju längst bort så när jag kommit dit bör han ha somnat. Men icke! Jag gick in på Lindex med en skrikande unge i vagnen och svettpärlor i pannan och försökte verka så oberörd som möjligt av att det lät som om mitt barn höll på att bli torterad. Jag fick otaliga blickar som jag inte riktigt förstod hur jag ska tolka. Var det mig dom tyckte synd om eller var det mitt övergivna barn vars mamma inte brydde sig om?

Jag gick lugnt och sakta runt mellan klädställningarna och låtsades att jag faktiskt tittade på lite olika kläder och att jag skulle välja kläder med omsorg så de dömande(?) människorna skulle se att jag visst bryr mig om min son. Egentligen gick jag runt och hoppades att Ville skulle sluta skrika så snart som möjligt. Och egentligen så såg jag inte hur ett enda plagg såg ut. Och egentligen så när jag väl hade gått runt en stund så vända jag mot kassan och slet åt mig en tröja och ett par byxor som inte ens hörde ihop! Gick till kassan och till och med den trevliga kassörskan såg besvärad ut. Då kom en engelsk tant fram och frågade hur gammal han var. Då helt plötsligt blev han tyst och ett lugn föll över hela butiken. Det var som om alla hade väntat på att det stackars gossebarnet skulle ta ett djupt andetag och bara tystna. Då blev jag lättad.

På vägen hem så somnade han med en gång när jag körde över stenarna på västra gatan. Träffade två mammor från mammagruppen också! Det var trevligt! En hade fått nionde juli och den andra tjugofemte så de är ju jättenära i ålder! Vi bestämde att vi skulle höras av och träffas på riktigt och inte bara stanna till och småtjöta på stan. Hoppas det blir snart för det hade varit kul att lära känna någon mer som har barn.

Nu ska jag pussa Ville i huvudet och gå och lägga oss i sängen. Han är världens bästa bebis och även om han inte fattar det när han skriker som en dåre så älskar jag honom mer än något annat i hela världen!

Den här sjalen är det bästa som hänt mig(förutom Tommie, Ville och Loke då såklart)! Tack Birgitta och Kalle för den! Jag fick diskat all disk förut medan han sov i den på min mage och sedan fick jag ringt Mölndals sjukhus för ett intyg på att vi varit där en vecka och han skrek inte en enda gång! Nu har han precis ätit och ligger i sjalen igen och sover som en stock! Ska aldrig ta av mig den här sjalen igen!


Tv:n står på i bakgrunden här och det är repriser av "Bonde söker fru". Lite töntigt får jag nog säga att är. Fast antagligen kommer jag se varenda avsnitt framöver eftersom jag är hemma på dagarna. Jag och Ville har redan varit ute och gått idag och ska ju ut en gång till ikväll. Känns lite tradigt att gå ut nu också då, fast vädret är så fint så jag borde kanske få tummen ur röven.


Saknar Tommie gör jag också! Från och med nästa vecka är han pappaledig varje måndag och fredag! Det kommer bli jättemysigt! Han ska ha det så året ut och sedan blir jag nog ensam helveckor fram till juni nästa år! Då tar han över med sina resterande 200 dagar och jag börjar jobba! Underbart! Jag längtar verkligen efter att jobba igen! Undrar bara vad det blir för jobb! Någon som har förslag?


Nu ska jag fortsätta röja lite här hemma och sedan lägga mig och vila en stund!
Peace

Äntligen, äntligen har jag lyckats få ihop det här med bärsjalen! Det är fan inte lätt med en hundra meter lång sjal att förstå hur man ska göra för att vira den runt och sedan få in bebis på rätt sätt! Men efter ett antal försök så har jag fått både sjal och Ville på plats! SÅ därför kan jag sitta vid datorn nu så här mitt på dagen! Tjoho! Känns som jag har en lysande glödlampa ovanför huvudet just nu!

Jag borde egentligen diska och plocka ordning lite här hemma nu när han sover så bra på mig, men jag orkar inte nu. Ska ta tag i det lite senare! Nu ska jag bara sitta här och njuta av att jag kan röra armarna även fast inte Tommie är hemma. Annars går jag eller sitter med Ville i famnen och när Tommie kommer hem har jag kramp! Nej, så farligt är det inte men Ville är en bestämd liten skrutt som inte gärna ligger ner.

Idag måste jag dra med mig Tommie på promenad, jag har varit ute och gått varenda dag sedan vi kom hem från sjukhuset men Tommie är alltid för trött efter jobbet. Men idag är vädret så fint så nu måste han följa med! :D Kanske kan ta en promenad upp till Munkegärde och hälsa på farmor! Kanske kan bära han i sjalen dit så slipper Ville skrika i två kilometer. Känner mig så taskig när han ligger där och tjuter och man inte kan göra så mycket. Jag får ont i ryggen av att bära. Med sjalen gör det inte alls lika ont!

Igår träffade jag Moa och Johanna och vi var ute och gick i nästan två timmar! Jättemysigt och välbehövligt! Fick jättefina presenter av Johanna, Tobias och Johannas mamma! Tack så mycket! Vi gick runt hela komarken ungefär och mina ben var riktigt möra när vi kom tillbaka! Jag hade ju foglossningar tidigt i graviditeten så jag har inte gått ordentligt på ett halvår säkert om inte ännu längre! Så jag är i stort behov av att röra på mig och komma i form! Så fort jag får efter kesjarsnittet så ska jag börja gymma också! Tänkte följa med pappa till friskis och bli fit for fight! Fast först ska jag unna mig ett välbehövt och välförtjänt besök hos en naprapat som kan knäcka mig rätt och massera mig litegrann så allt blir normalt i hela kroppen!

Nu börjar nog Ville bli hungrig för han börjar slicka mig på bröstkorgen! Får försöka leda honom rätt innan han blir vansinnig för att det inte kommer någon mat!

Nu har Ville lyckats sova ensam i en timme. Annars vill han bara ha närkontakt hela tiden. Det är ju jättemysigt såklart men man får inte gjort så mycket annat! Disken får vänta, dammsugning får vänta, sömnen får vänta. Nu ger jag i alla fall tillägg på kvällarna så att han ska sova längre på natten. Igår lyckades han sova sex timmar utan att vakna och vara hungrig. På dagarna kan jag amma oftare för då gör jag ju ändå inte så mycket! Det är mysigt att sita och mysa med honom, speciellt nu när han ler ibland när man pratar med honom och han försöker prata tillbaks! "Aaahh" säger han ofta och jag tror det betyder "mamma" på bebisspråk!

Idag har vi haft besök här hemma Ville och jag. Maria kom hit med en jättefin body till Ville som det står hans namn och födelsedatum på! Jättefint och precis rätt storlek! Så den ska han få ha på sig till helgen tror jag! Vi var en sväng på stan och jag köpte linsvätska och ny kolikmedicin! Sedan gick jag och Ville hem till Sofie och hälsade på henne. Hon följde med till Willys också och sällskapade när jag handlade.

Tommie kom hem från jobbet strax efter fyra och lagade middag, kotlett och klyftpotatis, det var kanongott så nu är jag mätt som attan! Ska krypa ner i soffan sedan och äta godis och krama Tommie. Ett glas zingo ska jag ta också. Mums!

Imorgon ska jag lämna in min telefon för tredje gången på några månader! Den ballar ur hela tiden och jag blir så förbaskat trött! Sist så bara den stängde av sig själv hela tiden och den gick inte att ladda. Då var jag gravid i typ sista veckan och det är ju en liten fördel om man kan få tag på någon om man är ensam när vattnet går! Nu ska jag skälla på dem imorgon och hoppas att man kan få en ny mobil istället för detta är den sämsta jag någonsin har haft! Jag saknar den allra första mobilen jag hade! En stor, klumpig Nokia som jag, fjortis som jag var, målade i rosa nagellack! Den var kanonbra och jag hade inte ett enda problem med den! Men de tillverkas nog inte längre. De gör bara nyare och sämre telefoner som man kan skryta med i en vecka tills problemen börjar visa sig! Urs! Hade jag haft en hemtelefon så hade jag nog bojkottat mobilen helt!

Någon som vet någon som säljer billiga bilar? Det räcker såklart att någon vet någon som säljer en bil! Vi behöver snart ha bil känner vi för vi vill kunna ta oss längre än vad vi kan utan bil. Jag orkar inte gå hur långt som helst! Nä, nu ska jag ta en dusch och sedan mata Ville och sedan ska jag ta en promenad med Moa om hon är hemma i tid. Annars går jag själv!

Peace out!

Nu äntligen har jag ork och tid att sätta mig här en stund! När Ville sover så passar jag på att diska eller plocka undan i lägenheten eller så tar jag mig en dusch. Eller så vilar jag också helt enkelt i den gos fåtöljen framför tv:n. Ska jag vara riktigt ärlig så är dte mest det sistnämnda jag ägnar mig åt när han sover. Jag gjorde ett tappert försök att få det att låta bra men i ärlighetens namn så var idag den första dagen sedan vi kom hem som jag tog tag i disken. Tommie har skött det innan. Men nu är jag back in the game och ska försöka bli riktigt huslig så fort möjligheten ges (jag hoppas han håller sig vaken rätt mycket).

Ville skriker just nu och Tommie sitter och sjunger på den där Papapappapapapapapapapapapa-låten som man hör överallt just nu. Inte konstigt att pojkstackarn skriker, måste finnas någon bättre låt än den. Jag vet att det finns bättre låtar än den. Ville verkar i alla fall inte uppskatta sjungandet speciellt mycket alls faktiskt.

Jag har satt mig vid datorn nu med en liten godisskål och en liten chipsskål och har det jättemysigt förutom att jag inte kan tänka överhuvudtaget på grund av Villes kolikskrik. Han tar i från tårna och det låter som hans hals skärs sönder och ibland tror man att han tappar andan och ska dö men jag tror han gör så för att jag ska bli rädd och komma och rädda honom från allt ont i världen.

Man kan bli så in i helvetes trött på att lyssna på det entoniga skriket i flera timmar, hjärnan slutar att fungera och man blir tårögd själv för att man inte kan göra något. Men så när han väl somnar och han kryper ihop i fosterställning bredvid mig i sängen. När man hör hans jättetysta andetag och ibland en liten suck och känner lukten från hans huvud. När han ler litegrann i sömnen eller när han sträcker sig sådär gott som man själv gör när klockan ringer på morgonen och man bara vill somna om, då finns det inget, absolut inget som mäter sig med känslan man får. Känslan av att han är min bebis och jag älskar honom som fan!

Ville är en blandning av mig och Tommie och han är vårt ansvar. Stort och läskigt men helt underbart! Jag är skitskraj ena sekunden för att han ska råka illa ut. Jag får ångest när jag tänker på alla elaka människor han ska träffa under åren som kommer. Jag mår nästan illa när jag tänker på att jag inom två år ska lämna honom på dagis helt ensam med en massa främmande människor som han aldrig sett förut. Andra sekunden fylls jag av total lycka och blir varm i kroppen. Speciellt när han sover och man ser hur lugn han är och så blir man glad att han själv är helt ovetandes om allt som komma skall och om allt jävla elände som finns. Ville är det första som både jag och Tommie kan säga att vi har åstadkommit och är riktigt jävla stolta över. Han är ju vårt lilla männskobarn!

Nog om det för nu och så pratar vi lite snar framtid istället. På lördag eftermiddag när Tommie slutat jobba så åker vi till landet och stannar till söndag. Ska bli underbart att få träffa Loke igen! Saknar honom som satan men han får komma hem igen så fort vi fått ordning på allt skrik här hemma! Det är inte schysst mot honom att ta hem honom till ett hem där allt är uppochner och där ingen har någon som helst ork att engagera sig till 100 % på honom! Tommie ska hur som helst hjälpa Bengan (mammas man) med bygget och jag ska nog bli lite bortskämd av mamma. Blir alltid bortskämd av mina föräldrar när jag hälsar på dem. Jag har mycket att leva upp till när de blir gamla!

Nej, nu ska jag gå och sätta mig i soffan bredvid Tommie och Ville (som äntligen har tystnat) och titta lite på tv. Sedan ska vi lägga oss i sängen och ge Ville sista målet och sedan somnar vi nog innan vi hinner säga god natt.

Värme säger jag bara.. Varför finns det inget mittemellan i det här lilla landet lagom? Är så trött på regn men lika trött på sådan värme att man knappt kan andas. Speciellt nu när jag inte får bada heller på ett par veckor. Nu har det iofs redan gått tre veckor så det är inte långt kvar nu! Men lagom till dess så är väl det fina vädret long gone!

Igår åkte vi till landet på förmiddagen och passade hundar på kvällen. När vi skulle åka hem idag så valde Loke att stanna kvar däruppe, han ville inte alls följa med oss hem. :( Och jo, han valde helt själv för när vi försökte få in honom i bilen, med knäckebröd och allt så bara han vände och gick tillbaka till tomten. Så mamma sa att han allt kunde stanna. Och vi förstår honom för Lille Ville börjar bli lite jobbig. Tror att han börjar få kolik för han gör inte annat än att skrika, äta och sova (knappt att han ens sover). Han är liksom aldrig nöjd. När man är så liten så krävs ju inte så mycket mer än mat, torr blöja och gos. Men han är inte nöjd med vårt gos när de andra två sakerna är fixade. Antingen luktar vi äckligt eller så har han kolik. Och eftersom jag vet att vi luktar rätt gott (vi slutade ju röka för hans skull) så tror jag mer på kolik. Vi är så otroligt trötta och rätt uppgivna eftersom man inte vet vad man ska göra!

Idag i alla fall så gick jag till apoteket och fick köpt kolikmedicin och något annat för hans mage. Vi gav honom det innan förra målet och nu har han sovitsedan tre och det är hela två timmar. Tänk vad det kan vända fort! För bara en vecka sedan gjorde han inte annat än att sova och han kunde sova sig igenom både två och tre besök på en dag. Men men, han är världens goaste och sötaste ändå, hur mycket han än skriker, det är ju mest synd om honom. Och Loke då förstås.

Nu ska jag snart gå till Maxi och handla, ska bara vänta på att det blir dags för matning igen så jag slipper stressa mig igenom affären. Vi har ju inte varit hemma på hela sommaren så kylen och frysen är helt tomma. Har inte ens bröd till frukost hemma och det måste jag ha. Har blivit en sucker för lingongrova och kalvkorv. Jag riktigt hör hur äckligt det låter och jag borde inte tycka om det men jag kan inte låta bli.

Nä, nu får jag nog gosa lite med Tommie också för han ligger i soffan och ser söt ut. Han är alltid söt men just nu är han sådär lite extra söt. Och förresten, sedan han blev pappa har han på något sett lyckats bli snyggare än någonsin. Undra varför det är så...

Igår åkte vi hem från landet så nu sitter vi i en lägenhet full med prylar som man av någon idiotisk anledning har samlat på sig under semestern. Ingen av oss orkar ta tag i saken heller och börja städa. Känns så otroligt jobbigt att behöva resa på sig ens. Sitter ner så mycket jag kan mellan promenader med Loke och bröstuthängning med Ville. Jag tycker livet är underbart just nu och vi har börjat förstå vem Ville är. Han undrar nog fortfarande vart fan han har hamnat men han vänjer sig säkert vid oss också. Vänjer sig vid att vi knappt vågar ta i honom för att han kanske går sönder. Vänjer sig vid att vi inte fattar ett dugg av det han menar när han gråter och bara stoppar in en tutte i munnen så fort han ger ett ljud ifrån sig. Vi kommer nog lära oss lagom tills han har vant sig och då får han vänja om sig.

Idag har det som ni säkert märkt väldigt, väldigt varmt ute och när vi skulle ge oss på att gå en sådan där mysig promenad med både hund och barnvagn förut så gick det sådär. Eftersom Ville är mitt första barn så är jag nog precis som alla andra överbeskyddande mammor. Han låg i vagnen och jag tyckte att han var otroligt varm, antagligen var han alldeles lagom. Men hur jag än vände och vred på vagnen (tog till och med av honom byxorna) så fick jag för mig att han inte sov. Jag var helt säker på att han var på väg att bli medvetslös så jag sa till Tommie att det var dags att gå hem igen. Vi behövde smör så Tommie fick gå och handla och jag skulle träna på att gå själv med vagn och 50-kg hund bredvid. Dags att lära sig det nu eftersom Tommie börjar jobba på måndag igen..

Jag började gå och det var lättare sagt än gjort att få Loke att gå på en sida av vagnen i rätt takt och utan att dra överhuvudtaget. Och eftersom jag trodde att Ville höll på att avlida i vagnen blev jag stressad. Och antagligen bara för att ge mig ännu mer panik så bestämmer sig Loke för att han också ska dö. Han la sig ner mitt i vägen av uttorkning och solsting.. Då såg jag framför mig att det skulle stå i tidningarna imorgon ;"Mamma förlorade barn och hund samtidigt". Min underläpp började nästan darra när jag tyckte sådär synd om mig själv som vanligt men jag tog mig i kragen och drog lite i kopplet. Loke reste sig motvilligt och sedan kom vi äntligen hem till vårt trapphus utan luft i.

Utanför vår dörr på andra våningen upptäckte jag att Tommie hade nycklarna. Återigen la sig Loke ner av ren utmattning och Ville vaknade i vagnen. Jag svettades ur varenda por man kan svettas ur och jag tror att ytterligare graviditetskilo försvann. Bestämde mig för att jag var tvungen att åka ner och ut igen för att se till att hela familjen skulle klara sig oskadd från denna hemska promenad. Gick in i hissen där dörren vägrade gå igen! Vi blev ståendes därinne som en svettig röra med en dörr som bara stod och slog litegrann. Fick snällt stiga ur hissen igen och fortsätta vänta. Då kom han, som Bruce Willis ungefär och räddade oss.

Nu ska vi göra toasts och sedan mysa i soffan med lite fanta och lite godis. Och sedan ska vi krypa ner i sängen och sova, sova, sova..

Nu sitter jag här i stugan och väntar på att Ville ska vakna och vilja ha mat. Är trött som en apa och vill gå och lägga mig men det är så onödigt när jag vet att han vaknar inom en timme och är hungrig! Då är det lika bra att invänta hans söta skrik på hjälp där i vagnen och sedan bli räddaren i nöden. Jag blir i alla fall någons idol under några års tid!

Idag har vi varit nere på torget och handlat tejp och sterila kompresser till mitt sår. Jag har äntligen vågat ta bort plåstret! Tjoho! Det är inte för det att jag var rädd att det skulle göra ont att ta bort det utan för det att det mest obehagliga som finns är äckliga sår! Det är nog, har jag upptäckt nu, min absolut största fobi.. Jag fick ta bort plåstret för en vecka sedan men har fegat ur ända tills idag, för en halvtimme sedan ungefär. Då drog jag bara bort det men nu vill jag hemskt gärna täcka för dte igen så jag slipper tänka på att mina kläder ska sitta där och skava mot ärret (som dessutom redan har läkt igen jävligt fint). Knappt något blod var det heller. Men urs vad jag ryser. Så fort Tommie kommer tillbaka efter promenaden med Loke så får han hjälpa mig att fort som attan osynliggöra mitt groteska operationsärr (nu överdrev jag).

Vi var i alla fall och köpte en badbalja också idag eftersom Ville fortfarande efter två veckor efter födseln inte har fått sitt första bad! Har inte blivit så eftersom det inte gick när vi var på sjukhuset och sedan så har han haft en lite läskig navel där han har haft slangar och så så vi har inte vågat doppa ner honom i vatten. Nu idag, så blev det dock av och han skrek som en stucken gris när han var naken men så fort han kom i vattnet och tog sig tid att känna efter hur skönt det var så började han njuta riktigt mycket.

När Tommie hällde upp vattnet i baljan så började jag klä av honom (Ville alltså, inte Tommie) och det första han gjorde då var att kissa på mig och mina byxor. Jag hann inte manövrera undan. Och sedan skrek han så mycket så jag tänkte vara snäll och plocka upp honom. Misstaget jag gjorde var att jag höll en hand under hans rumpa precis när han bajsade. Jag fick bajs i min hand och jag hade gett precis vad som helst för att se mitt ansiktsuttryck i det ögonblicket. Jag kände hur förvånad jag blev och sekunden efter blev jag förvånad över att det inte gjorde någonting alls. Det var så självklart att den lille skiten får bajsa i mina händer precis hur mycket han vill. Och han kan väl få kissa på mina byxor i all oändlighet om han vill det.

Nu börjar det röra sig i vagnen så jag ska sätta mig framför teven och ge Ville mat. Sedan är det direkt ner i sängen som gäller och sedan blir det sova av, för är det något Ville kan förutom att äta, bajsa och kissa så är det att sova!

Äntligen, äntligen är vi hemma. Eller egentligen kom vi hem i tisdags på permission men jag har varit alldeles för trött för att orka sitta vid datorn. Allt började söndagen den 19 juli klockan tidigt på morgonen! Vaknade av att jag hade jävligt ont i magen ungefär var tionde minut sådär. Jag kved lite och tyckte synd om mig själv och var tvungen att väcka Tommie och gnälla lite, det hör till min natur att när jag tycker synd om mig själv så måste jag få någon annan att göra det också. Så hur tidigt det än var så fick han allt vakna och tycka lite synd. Det gjorde han också. Men sedan hände inget mer direkt än att jag hade ont var tionde minut hela dagen. Och de säger ju att det inte är någon idé att ringa sjukhuset eller åka in till sjukhuset förrän det är 3-5 minuter mellan värkarna så jag fortsatte tycka synd om mig själv och fortsatte kvida under dagen.

Vi gick hem till mamma och fick paj till middag och vi hann till och med spela några omgångar yatsy (jag slog för övrigt ett sjukt rekord) innan vi gick hem till oss igen. Där satte vi på en film och tänkte att Bäbinen nog stannar ett dygn till men jävlar i min lilla låda vad fel vi hade. Direkt efter filmen började jag gråta för då hade jag haft ont i tolv timmar och nu hade det hunnit bli sex minuter mellan varje värk. Då tänkte jag att nu åker jag in och säger de att jag måste åka hem så campar jag i entrén. Jag ringde en jättetrevlig telefonistbarnmorska som vänligt sa att jag kunde åka till Mölndal om jag kände att det var det jag ville. Den där väskan man ska packa innan var inte packad (misstag) men som tur var hade jag fått duschat och tagit på mig snygga trosor (som om det spelar någon roll). Tommie fick packat ner allt han fick tag i så vi fick faktiskt med oss allt, men vi rekommenderar starkt att man gör som det står i böckerna och packar i förväg. Hade vi tagit väskan som den var så hade jag fått med mig ett par foppatofflor och en filmkamera.

Redan i bilen på väg in till Mölndal började värkarna komma tätare och tätare och jag insåg på vägen in att jag antagligen skulle få en bebis under natten. Vi slog vad om vilken tid den skulle vara ute och jag gissade runt tretiden. Väl där så var det ju bara att fläka upp sig för att se hur långt man lyckats klara sig själv och jag hade tagit mig hela fyra cm. Då blev jag stolt och tyckte att jag hade varit skitduktig och gjort som det står i böckerna. Den första fasen, latensfasen, de fyra första cm är bra om klarar av att fixa hemma. Jag hade ju gjort allt helt rätt. Fick ett rum och det första vi gjorde var att dra fran yatsyt för att invänta resten av öppnandet. Ska tilläggas att böckerna ljuger ibland för i de böcker jag läst så ska alla centimetrar efter de fyra första gå mycket snabbare. Grejen nu var bara att jag fick så jävla mycket ondare så jävla mycket oftare att jag efter en inte alltför lång stund började gråta och ångra mig. De såg till att mitt vatten gick och klockan två ungefär, när de skulle ta en titt igen så trodde jag att min teori om klockan tre var helt rätt. Jag hade helt fel...

När barnmorskan tittade upp på mig och sa att det fortfarande bara var 4 cm öppet så tror jag att jag dog en stund.. De tog massa prover på Bäbinens huvud som visade att allt såg bra ut så jag fick ligga där ett tag till ansåg dem. Tommie och barnmorskan försökte trycka i mig lustgas men jag vägrade. Jag drog ett djupt andetag i grejen och tyckte det var det vidrigt att bli så slapp i kroppen och yr i huvudet. Efter ytterligare två timmar ungefär, fortfarande bara 4 cm öppen så bad jag om epidural för nu klarade jag mig inte utan droger längre. Då visade det sig att den läkaren var på ett kejsarsnitt och skulle dröja ett tag! Jag förstod då att hur synd jag än tyckte om mig själv så skulle ingen annan någonsin kunna tycka lika synd om mig som jag. Och ingen annan i hela världen brydde sig om mig just då. Jag var helt lämnad åt mitt öde och jag skulle dö. Började nästan se ljuset i tunneln och helt plötsligt kom nästa värk. Urs!

Ytterligare två timmar senare, runt sex, kom läkaren in och tryckte in en spruta i ryggen på mig eller hur de nu gör det där. Det var skönt. Men vid sju tog de nya prover på Bäbinen som visade att den inte mådde bra och helt plötsligt stod det tio femton personer i rummet som drog i sladdar och slangar och frågade om blodgrupper hit och dit och hur mycket blod de skulle hämta. Tio minuter senare ligger jag helt bedövad från brösten och neråt bakom ett grönt skynke. Tommie sitter bredvid mig och någon skär upp min mage. Urs!

"Pappa, du kan ställa dig upp nu och titta när de plockar ut bebisen, det ser inte så äckligt ut som man kan tro." Så Tommie ställde sig upp och fick se det lilla underverket med navelsträngen runt halsen och sedan försvann allihop utan de som sydde och så jag såklart. Jag hann uppfatta att det blev en kille innan jag somnade av ren utmattning.

Vaknade när jag låg på IVA och Tommie blev satt i ett rum med pojken ensam i fem timmar. Jag fick ligga där i en stor sal med lite olika skumma människor och även några helt normala. När jag äntligen hörde Tommies röst halv tre på eftermiddagen blev jag lycklig och fick komma upp till min son.

Tyvärr var inte lyckan där så långvarig för när de tog tempen på honom så hade han bara 34 och hans blodsocker var alldeles för lågt. De flyttade upp honom till bebisavdelningen och han fick dropp och blev sondmatad i näsan. Orkar inte skriva allt som hände där dag för dag för huvudsaken är nu att pojken mår bra och att vi äntligen fått komma hem. Vi fick stanna kvar på sjukhuset i över en vecka och vi kände oss nästan som hemma där till slut och det kändes inte bra alls.

Nu sitter jag på landet igen med en barnvagn bredvid datorn. Min fina, svarta barnvagn och i den ligger det en bebis. Den bebisen som vi har kallat Bäbinen och som vi har väntat på så himla länge. Min och Tommies bebis. Våran son. Han ska heta Ville. Jag är lycklig..

Ska alldeles strax klippa gräset här och få lite sol på mig! Tommie ska hämta Patrik i Kungälv och sedan ska de fiska. Jag ska passa lille Dagobert så länge, det ska bli mysigt! Vi går nog hem till mamma och de andra hundarna litegrann så de får busa en stund. Och så kanj ag och mamma tjöta en stund, det är alltid mysigt! Kanske kan bli en liten sväng i skogen också om det inte är för varmt för oss! Solen skiner ju faktiskt idag! Kanoners!

Det har fortfarande inte börjat kännas något alls tyvärr och det är ju lite störande. Men jag har börjat vänja mig nu så jag tänker inte på Bäbinen varenda sekund. Nu är det ungefär varannan. Fick ett roligt sms från Lilla Lisa alldeles nyss också! "tänk när ungen börjar göra pärlshalsband till er som ni måste ha på jobbet! :P" Haha, ja jag längtar som fan!

Vi hade förresten jättemysigt igårkväll med Patrik och Jane, de åkte hem vid tolv ungefär! Då hade vi ätit en massa mat och en del godis och satt och gäspade på altanen. Sedan fastnade jag och Tommie framför Discovery och "Destroyed in seconds". Rätt kul att se stora saker som exploderar eller lastbilar som krockar och börjar brinna. Mitt nya favoritprogram!

Nej, nu ska vi klippa igång en förlossning!

Idag har vi varit hos barnmorskan eftersom inte denna natten heller bjöd på någon överraskning! Men idag fick vi veta att allt ser bra ut fortfarande och att h*n väger ungefär 3 700 g och det är ju kanon! Så länge den håller isg under 4000 så är jag nöjd! Är säkert ingen större skillnad på att föda en 4 kilos eller en 3 kilos men det är själva känslan som gör att det känns bra att den ligger på under 4 kg. Det lär göra superont i vilket fall som helst!

Fick en tid på östra nästa fredag om den mot förmodan inte har kommit ut än då heller! Då kollar de fostervattnet och sammandragningar och om Bäbinen försöker andas därinne. Och sedan ska de jäklarna pilla på min livmoder och försöka reta upp hormoner som inte vaknat än. Haha det blir nog roligt. Hoppas den har kommit ut av sig själv innan för jag vill inte reta upp min livmoder..

Nu väntar vi på att Patrik och Jane ska komma och grilla med oss och det ska bli gott som fan hoppas jag! Har köpt lax och någon ny marinad så vi hoppas på det bästa! fast Tommie är bra på det där med att grilla så jag litar på honom! Köpte majskolvar också för jag blev jättesugen på majs när vi var på kvantum förut! Undrar om man orkar äta upp de bara när man vräkt i sig en hel middag. Får väl trycka i mig som jag gjort hela graviditeten.

Ha en bra dag alla och hoppas för min skull att Bäbinen kommer inatt! :D

Fortfarande ingen bebis, men lite ont har jag i alla fall och det enda som fattas är den där riktiga smärtan som jag längtar efter så mycket! Vill inget hellre än att få sådär jätteont så jag förstår att det är dags att åka in till sjukhuset och få en bebis! Har aldrig önskat att få ont innan men nu är det det enda jag vill ju.. Pappa sa att den skulle komma den femtonde och det är ju idag. Pappor har ju alltid rätt, det vet jag! Det visste jag redan när jag var liten och man bråkade med andra barn i sandlådan! "Det säger min pappa!" "Min pappa är mycket smartare än din pappa." Så lät man ju då och jag litar fortfarande på att det han säger är sant. :D Så inom nio timmar kommer bebisen! "För det har min pappa sagt!"

Jag har sovit dåligt inatt för jag har ont i ryggen så idag är jag trött, låg i sängen till kvart över tolv innan jag hest ropade på Tommie att han skulle komma. Då kom han in i sovrummet med ett leende tills jag ännu hesare bad honom pilla mig på ett myggbett på låret som jag hur lätt som helst kunde pillat på själv. Mycket skönare när någon annan pillar för då vet man inte riktigt hur nästa rörelse blir. När man pillar på sina egna myggbett så är det så förutsägbart. Fast då måste ju den som kliar göra det med lite inlevelse, inte som Tommie och dra fingrarna över bettet två gånger och sedan resa sig och gå iväg igen. Då har han ju bara retat upp bettet och lämnat mig i en fasansfull situation, jag blir tvungen att klia själv!

Ärs, det kliar nu igen bara för att jag började tänka på det. Får tänka på något annat, men det enda som dyker upp är bäbinen och då är det nästan bättre att tänka på myggbett. Bäbinen vill ju uppenbarligen inte komma ut än och det blir inte bättre av att jag tänker på det hela tiden! Så nu ska jag fokusera på myggbet istället. Ikväll ska jag gå ut i shorts och linne och lägga mig på gräsmattan så att jag får tusen myggbett och en och annan fästing som kliar. Så kan jag ju försöka tänka bebis sedan. Ha!

Imorgon har jag förresten ytterligare ett besök hos barnmorskan eftersom jag nu är litegrann på övertid. Då får man ju fortsätta gå dit och hur trevlig hon än är, hur medlidande hon än är så skulle jag vara glad om jag slapp se henne igen. Sorry Marie! Du är en jättetrevlig människa och du gör ett kanonjobb men jag vill hellre ligga på ett sjukhus och skrika inävlorna (och bebis) ur mig än att träffa dig imorgon igen! Urs, det låter inget vidare trevligt men det är sant. Så om alla som läser detta idag kunde ägna mig och bäbinen en tanke ikväll innan ni somnar så kanske den kommer inatt!

Nu ska jag nog gå ut och klippa gräsmattan, Tommie får trimma kanterna bara för jag litar inte på mig själv med sådana där farliga maskiner. Knappt en gräsklippare heller, det är ju faktiskt en sådan med motor och de kan nog vara lite luriga. Men jag måste ut och göra något och röra på mig lite! Och trappor fungerade ju inte så kanske gräsklippning?

Idag ska vi ta en tur till trollhättan och kolla upp vart vi ska föda om vi måste åka till NÄL. Kan ju vara bra att veta vägen för är det någon gång man absolut inte vill köra fel så är det nog när man har en gravid, galen kvinna i bilen och en stressad, galen blivande pappa vid ratten. Så snart Tommie har duschat klart ska vi ta varsin glass och hoppa in i bilen och tuta iväg. Köpte ett sådant där bigpack med olika glassar i igår. Nogger, Sandwich, piggelin och en massa andra goda grejer att trycka i sig i väntan på bebis. Tjockare för var dag blir man ju ändå!

Som ni förstår nu då så har Bäbinen inte behagat komma ut inatt heller.. Så nu sitter jag här i fula trosor och fett hår och ser allmänt sliten ut. Men det gör ju inget för vilken dag som helst får jag en bebis. Fräsigt. Men det gör inget om den skyndar sig som sagt. Igår gick jag upp till mamma och åt middag. Och efter middagen så gick jag in i deras nybygge där de precis fått in en trappa. Den trappan gick jag upp och ner i tio gånger innan jag fick ont i knäna och dessutom höll på att dö av andnöd. Man har ju gått upp lite onödigt mycket i vikt så tio gånger fick räcka i den trappan. Sedan gick jag runt på mammas tomt nästan femtio varv runt en rodedendronbuske och nerför en lite mindre trappa. Då slapp jag uppgången för trappan i alla fall.

Ingenting hände på flera timmar efter det heller så vid tolvtiden igårkväll tog jag med mig Tommie ut på vår egen tomt och gick ett antal varv runt vårt hus här och det innebar också nergång för trappor. Så det där med att gå i trappor för att få igång en förlossning fungerar inte alls. Något annat vet jag inte om det är värt att testa ens. Ricinolja sätter fart på tarmarna och jag känner ju inte för att åka till förlossningen med ränneskita! Då väntar jag hellre ett tag till. Lär ju ändå skita ner sig därinne där man ligger och halvdör av smärta och då kan det i alla fall få vara normal konsistens på det.

Nu är Tommie klar och telefonen ringde för tusonde gången ungefär och antagligen är det någon som undrar hur det går, om det kommit någon bebis och vad vi gör för att få tiden att gå. Vi gör som gjort hela sommaren hittils, inte något speciellt. Vi har kanonkul med vårt yatsy och vi lär aldrig mer efter i år titta på ett yatsy igen. En tärning till och jag hamnar på psyket. Inte ännu, för än så länge finns inget alternativ direkt. Jag måste spela yatsy för att få hjärnan att arbeta överhuvudtaget. Men sedan, när allt är över och all den här väntan känns som den aldrig existerat, då kommer jag inte klara av att se en tärning igen. Nej, nu vill jag ha glass. Ska nog ta en Päron Split idag!

Nu har Tommie varit hemma i Kungälv idag och hämtat hit datorn! Medan jag tog sovmorgon till klockan tolv! :D Vi har ju ingen sådan där liten käck bärbar dator utan världens klump och det är inte så lätt att bara slänga in den i bilen för att ta med den på semster liksom, det är ju som en extra familjemedlem i bilen och jag vet inte ens om den åker lagligt utan bilstol eller annat skydd..

På tal om extra familjemedlemmar så har vi fått ett litet problem på den där fronten som vi kallar "Uppdrag Bäbinen". Den verkar inte vilja komma ut. Jag har börjat inse mer och mer för varje dag att jag antagligen kommer vara gravid resten av livet. Det är ju mysigt när den sparkar och så men resten av livet tycks vara lite väl länge, men Bäbinen verkar inte ha några intentioner att överhuvudtaget vilja titta ut. Men jag ger inte upp så lätt. De säger att den kommer när man som minst kan/har tid att föda barn så jag har en plan. Eftersom Bäbinen ligger i min mage och förhoppningsvis inte har röntgensyn och än mindre har lärt sig att läsa än så avslöjar jag nu min lömska plan.

• Ikväll ska jag inte duscha. Vill inte åka till sjukhuset ofräsch.
• Ikväll tänker jag sova med fula underkläder. Vill inte åka till sjukhuset i mormorstrosor.
• Inatt ska jag drömma om Bäbinen. Vill inte vakna ur en sådan fin dröm.
• Imorgon har jag planerat för att möblera om och storstäda. Vill inte föda innan det är klart!

Sådär, nu ska vi se vem som är smartast, jag eller Bäbinen. Tror nog att jag ska vinna. Förresten så är hela min sommar uppbokad så jag har inte tid att föda alls i år egentligen. Ha! Det är ju inte så att jag sitter i en stuga mitt ute i ingenstans och spelar yatsy 200 gånger per dag och tittar på tusen filmer så jag inte ens vet vem som spelade vad i vilken film. Det är ju inte alls så att jag och Tommie tittar på varandra så mycket nu för tiden att han vet exakt hur många finnar jag har. Det är ju inte så att jag är så himla uttråkad att jag faktiskt tycker att det är roligt att spela yatsy 200 gånger per dag. Nej, inte alls..

Nu gnäller jag, det borde jag inte för det finns massor av folk som inte kan få barn av olika anledningar och de önskar säkert att de fick sitta i en stuga och bara längta ihjäl sig efter en bebis. Jag vet det, men jag kan inte hjälpa att jag verkligen verkligen vill se hur just min bebis ser ut och vad det är för kön på den. Nu ska jag gå hem till mamma och slå död på lite tid. Äta spagetti och köttfärssås och inte ha tid att föda.

Åttonde dagen

Nu sitter jag hemma i kungälv för jag har kört Tommie hit, han skulle köra sin pappa till landvetter för han ska till Australien! Där ska han stanna i en månad och fira sin 50-årsdag! När han kommer hem är han farfar och det är nog en födelsedagspresent som är bra nog! Konstigt att nästan varenda människa flyr landet när man fyller 50, precis som om det skulle vara värre än 51? Eller 49. Man slipper ju inte fylla år bara för att man byter tiszon, fast det kanske bara är jag som förstått det. Jag ska i alla fall ha världens kalas när jag fyller 50! Har man överlevt såpass länge är det passande att fira tycker jag!

Idag borde Bäbinen komma tycker vi för Bengan sa förra måndagen att "om åtta dagar kommer den" och idag är det den åttonde dagen! Så nu får vi alla se till att hålla en tumme, två betyder otur, och så bara tänka positiva tankar om att Bäbinen tänker titta ut idag, ikväll eller inatt! Jag har redan börjat och det är svårt att blogga utan den vänstra tummen.

Det är skönt att komma hem till denna svala lägenheten faktiskt, på landet finns inte så mycket svalka inne i husen. Vi har två fläktar inne i vårt hus nu och på nätterna är det så varmt så man blir klibbig. Inatt sov vi med öppen verandadörr och fönster öppna i alla ändar av huset. SÅ nu har jag myggbett överallt. Benen är fulla av röda, kliande prickar och jag har till och med lyckats få ett perfekt under foten. Och det är ju så jävla lätt att klia sig själv under foten när man är gravid i mitten av nionde månaden. Inte. Och det blir ju så mycket bättre när Tommie inte alls känner sig lockad av att pilla under mina fötter hela tiden.

Förresten borde han vilja pilla mig under fötterna hela tiden, jag bär ju på hans barn! :P Fast jag började nog köra med honom för tidigt i graviditeten. I vecka 5 redan så var jag ju för tjock för att pilla mig själv under fötterna. Skämt åsido så är vi båda två rätt trötta på att vänta nu och vill att jag ska få ont. Tänk när jag får ont! Då kommer jag ringa till alla jag känner och skrika av lycka: "Nu kommer Bäbinen!" Sedan ska jag ringa alla sjukhus i hela göteborgsområdet och meddela att jag minsann tänker föda en bebis, med eller utan deras hjälp.

Sedan kommer det antagligen göra lite ondare och då börjar jag nog gråta och ångrar att jag önskat att Bäbinen skulle komma ut. Jag kommer antagligen i det ögonblicket ångra att jag någonsin ens övervägt tanken på att skaffa barn. Och sedan får nog Tommie skäll också för att han blev ihop med mig. Och sedan tror jag han sätter lustgasmasken i mitt ansikte och håller den där tills jag somnar och när jag vaknar så har jag förhoppningsvis samlat mig såpass att jag kan trycka ut Bäbinen.

Nej, nu får det vara bra för idag! Måste ju kolla lite på tv också en sådan här fin dag! :D

Jag är kass! Alldeles kass. Igår ställde jag och Tommie klockan på halv nio, detta är i mitt fall otroligt tidigt nu för tiden eftersom jag hela tiden är trött. Brukar sova i alla fall till elva! Vi skulle vara hos barnmorskan vid tio påstod jag (var helt säker) och jag struntade i att äta frukost eftersom de kan kolla blodsockret och då får jag inte ha ätit de senaste två timmarna. Så tog vi mammas bil, hon hade skyndat sig från jobbet också för att vi skulle hinna låna hennes bil. Någonstans på vägen från stenungsund till kungälv fick jag en känsla av att vi kanske skulle åka förbi hemma hos oss för att kolla att det verkligen var tio vi skulle vara där så Tommie svängde in på vår parkering och jag smet upp och fick se att vi inte skulle vara där förrän halv fyra!

Så hungriga som vi hade blivit vid det laget gick vi till Jerkstrands och smällde i oss färska smörgåsar, jag älskar brie/salami/tomat-mackor! Så nu är vi strandade i kungälv en sån här fin dag och Tommie drog till havet med Bolle. Jag själv sitter i vår lägenhet för åker jag till havet så hinner jag bara vända för att jag blivit superkissnödig!

Men nu är det bara tre timmar kvar innan vi får lyssna på Bäbinens hjärta igen och sedan åka till paradiset igen och äta köttbullar med färskpotatis med mamma och Bengan! Imorgon blir det ytterligare en sväng till Kungälv för då måste jag till arbetsförmedlingen och lämna in papper till försäkringskassan. Och snart, snart går jag på mammaledighet och slipper arbetsförmedlingen ett tag!

Igår var vi nere vid havet och det var jättemysigt! Lyckades inte ta ett enda kort men vi filmade lite när hundarna busade i vattnet. Pitabröden med kycklingsallad var underbart goda och jag vill äta sådana varje dag nu, helst nere vid havet! Funderar på om man skulle packat badväskan ikväll och tagit ett kvällsdopp! När Bäbinen har kommit får jag ju inte bada på ett tag och det hade vart kul och göra det i alla fall en gång i år!

Nu ska jag nog vila litegrann och äta om någon timme så jag klarar mig sedan till middagen! Och från och med denna veckan ska jag gå en gång i veckan till barnmorskan och nästa vecka är det klockan tio! Men kanske är Bäbinen redan ute då! *hoppas*