Nu sitter jag här i stugan och väntar på att Ville ska vakna och vilja ha mat. Är trött som en apa och vill gå och lägga mig men det är så onödigt när jag vet att han vaknar inom en timme och är hungrig! Då är det lika bra att invänta hans söta skrik på hjälp där i vagnen och sedan bli räddaren i nöden. Jag blir i alla fall någons idol under några års tid!

Idag har vi varit nere på torget och handlat tejp och sterila kompresser till mitt sår. Jag har äntligen vågat ta bort plåstret! Tjoho! Det är inte för det att jag var rädd att det skulle göra ont att ta bort det utan för det att det mest obehagliga som finns är äckliga sår! Det är nog, har jag upptäckt nu, min absolut största fobi.. Jag fick ta bort plåstret för en vecka sedan men har fegat ur ända tills idag, för en halvtimme sedan ungefär. Då drog jag bara bort det men nu vill jag hemskt gärna täcka för dte igen så jag slipper tänka på att mina kläder ska sitta där och skava mot ärret (som dessutom redan har läkt igen jävligt fint). Knappt något blod var det heller. Men urs vad jag ryser. Så fort Tommie kommer tillbaka efter promenaden med Loke så får han hjälpa mig att fort som attan osynliggöra mitt groteska operationsärr (nu överdrev jag).

Vi var i alla fall och köpte en badbalja också idag eftersom Ville fortfarande efter två veckor efter födseln inte har fått sitt första bad! Har inte blivit så eftersom det inte gick när vi var på sjukhuset och sedan så har han haft en lite läskig navel där han har haft slangar och så så vi har inte vågat doppa ner honom i vatten. Nu idag, så blev det dock av och han skrek som en stucken gris när han var naken men så fort han kom i vattnet och tog sig tid att känna efter hur skönt det var så började han njuta riktigt mycket.

När Tommie hällde upp vattnet i baljan så började jag klä av honom (Ville alltså, inte Tommie) och det första han gjorde då var att kissa på mig och mina byxor. Jag hann inte manövrera undan. Och sedan skrek han så mycket så jag tänkte vara snäll och plocka upp honom. Misstaget jag gjorde var att jag höll en hand under hans rumpa precis när han bajsade. Jag fick bajs i min hand och jag hade gett precis vad som helst för att se mitt ansiktsuttryck i det ögonblicket. Jag kände hur förvånad jag blev och sekunden efter blev jag förvånad över att det inte gjorde någonting alls. Det var så självklart att den lille skiten får bajsa i mina händer precis hur mycket han vill. Och han kan väl få kissa på mina byxor i all oändlighet om han vill det.

Nu börjar det röra sig i vagnen så jag ska sätta mig framför teven och ge Ville mat. Sedan är det direkt ner i sängen som gäller och sedan blir det sova av, för är det något Ville kan förutom att äta, bajsa och kissa så är det att sova!