Igår åkte vi hem från landet så nu sitter vi i en lägenhet full med prylar som man av någon idiotisk anledning har samlat på sig under semestern. Ingen av oss orkar ta tag i saken heller och börja städa. Känns så otroligt jobbigt att behöva resa på sig ens. Sitter ner så mycket jag kan mellan promenader med Loke och bröstuthängning med Ville. Jag tycker livet är underbart just nu och vi har börjat förstå vem Ville är. Han undrar nog fortfarande vart fan han har hamnat men han vänjer sig säkert vid oss också. Vänjer sig vid att vi knappt vågar ta i honom för att han kanske går sönder. Vänjer sig vid att vi inte fattar ett dugg av det han menar när han gråter och bara stoppar in en tutte i munnen så fort han ger ett ljud ifrån sig. Vi kommer nog lära oss lagom tills han har vant sig och då får han vänja om sig.

Idag har det som ni säkert märkt väldigt, väldigt varmt ute och när vi skulle ge oss på att gå en sådan där mysig promenad med både hund och barnvagn förut så gick det sådär. Eftersom Ville är mitt första barn så är jag nog precis som alla andra överbeskyddande mammor. Han låg i vagnen och jag tyckte att han var otroligt varm, antagligen var han alldeles lagom. Men hur jag än vände och vred på vagnen (tog till och med av honom byxorna) så fick jag för mig att han inte sov. Jag var helt säker på att han var på väg att bli medvetslös så jag sa till Tommie att det var dags att gå hem igen. Vi behövde smör så Tommie fick gå och handla och jag skulle träna på att gå själv med vagn och 50-kg hund bredvid. Dags att lära sig det nu eftersom Tommie börjar jobba på måndag igen..

Jag började gå och det var lättare sagt än gjort att få Loke att gå på en sida av vagnen i rätt takt och utan att dra överhuvudtaget. Och eftersom jag trodde att Ville höll på att avlida i vagnen blev jag stressad. Och antagligen bara för att ge mig ännu mer panik så bestämmer sig Loke för att han också ska dö. Han la sig ner mitt i vägen av uttorkning och solsting.. Då såg jag framför mig att det skulle stå i tidningarna imorgon ;"Mamma förlorade barn och hund samtidigt". Min underläpp började nästan darra när jag tyckte sådär synd om mig själv som vanligt men jag tog mig i kragen och drog lite i kopplet. Loke reste sig motvilligt och sedan kom vi äntligen hem till vårt trapphus utan luft i.

Utanför vår dörr på andra våningen upptäckte jag att Tommie hade nycklarna. Återigen la sig Loke ner av ren utmattning och Ville vaknade i vagnen. Jag svettades ur varenda por man kan svettas ur och jag tror att ytterligare graviditetskilo försvann. Bestämde mig för att jag var tvungen att åka ner och ut igen för att se till att hela familjen skulle klara sig oskadd från denna hemska promenad. Gick in i hissen där dörren vägrade gå igen! Vi blev ståendes därinne som en svettig röra med en dörr som bara stod och slog litegrann. Fick snällt stiga ur hissen igen och fortsätta vänta. Då kom han, som Bruce Willis ungefär och räddade oss.

Nu ska vi göra toasts och sedan mysa i soffan med lite fanta och lite godis. Och sedan ska vi krypa ner i sängen och sova, sova, sova..