Jag och Ville följde med mamma, pappa och Bengan och tittade på Liams fotbollsmatch idag! Vägen dit påminde om en dålig skräckfilm för matchen var i hålta. Vem bor där? Och förresten så hittade man inte fotbollsplanen så lätt eftersom den låg inne i skogen och det var en väldigt krokig väg dit. Kändes som att man skulle mötas av en styckmördare lite längre fram. Tur var det att vi slapp bli styckade idag och fick glädjas åt att Liams lag vann matchen med 4-0. :D De är jätteduktiga de små pojkarna för att bara vara sju år gamla.

Efter matchen åkte jag och Ville med pappa hem för jag var hungirg och då finns det inget bättre än en förälder som bryr sig och vill att man ska få i sig riktig mat och inte McDonalds som jag hade tänkt! Jag fick kycklingspett och ris istället och det var jättegott! Ville sov sig igenom nästan hela matchen (förutom att han vaknade till en stund) och nästan hela besöket hos pappa. Sedan hämtade Tommie oss när han hade fiskat klart ute i Svartedalen.

Så nu sitter vi här hela familjen och är allmänt slappa. Jag sitter här och skriver, Tommie ska precis äta kvällsmat (fisk och klyftpotatis, dock ingen egenfångad fisk) och Ville ligger och bygger på kreativiteten eller intelligensen eller vad det nu är de gör under ett babygym. Kanske ligger han bara där och har lite roligt medan mamma och pappa får egentid på en meters avstånd?

Snart är det i alla fall så att klockan är elva och då är det dags att se om gårdagens läggning av Ville bara bestod av 100% tur eller om han är så lätt att få att somna! Jag väntar med spänning och skräck. Men jag måste ju låtsas att jag vet att det går bra annars kan ha nju känna av min oro och då skiter sig hela saken! Klart att mitt A-barn kommer osmna som en stock ikväll också! Jag har gjort precis samma sak idag. Han har varit vaken sedan klockan nio och han ska få mat och ny blöja precis innan placeringen i hans säng. Håll tummen för mig!

Peace!