Ville är en ytterst liten ömtålig varelse som kräver största engagemang(?). Och hur vet man att det man gör är rätt? Jo, det ser när man när man varenda gång man tittar honom rakt in i ögonen får syn på världens charmigaste, mysigaste leende som inte alls bara en mamma kan älska! När han tittar mig rakt in i ögonen och ler från öra till öra så vet jag att jag har gjort rätt, helt rätt.

Det måste ju vara det ärligaste i världen, en liten bebis. Är han glad så vet man det och är han missnöjd får du ju absolut höra det. Han ljuger inte, han döljer inga känslor, han är alltid ärlig. Han har fått ligga bredvid mig i sängen i över två månader nu, varenda nattoch jag har inte tyckt att det är det minsta jobbigt. Bara mysigt! Mysigt att höra honom andas även när han gör det som tystast, att få se hans ansikte det sista innan man somnar och det första när man vaknar. Jag har inte klagat en sekund över att han tagit plats i sängen. Tills igår. Då sa min nacke "nej tack" till att dela sängen med både man och barn och ibland hund. Nacken var precis lika ärlig som Ville är när han skriker och hade nacken haft stämband hade jag haft tinnitus nu.

Och ska sanningen fram så har jag haft lite ångest över det här med att vänja honom vid egen säng. Man läser i alla böcker och tidningar om alla metoder och man tar för givet att precis alla barn har problem med att somna själva. Jag har trott att jag kommer få springa in i rummet var femte minut för att visa mig för min helt hysteriska son som bara skriker och skriker och vill att jag ska plocka upp honom. Och jag har trott att jag kommer sjunka ihop i soffan utanför sovrummet och gråta i tysthet för att böckerna säger att man inte ska plocka upp honomutan bara visa sig själv var femte minut. Om jag nu hade valt fem-minuters-metoden.

Jag hade naturligtvis inte valt den metoden eftersom jag är alldeles för blödig för att höra Ville skrika ens litegrann. Men alternativet för mig hade inte varit någon annan metod än att han hade fått ligga i vår säng tills den dag han själv kunde säga att han var redo att sova själv och då kan jag garantera att min nacke hade lämnat byggnaden för länge sedan.

Men igår som sagt, jag höll honom vaken i två timmar innan jag gav honom mat så det räckte för en hel armé bebisar (det överflödiga kommer ju upp men han spydde inte alls så han var hungrig), sedan väntade jag i en kvart kanske för jag vet att om han bajsar efter maten så gör han det inom femton minuter. Grejen var att jag hade förberett med blöja i sovrummet så vi skulle slippa flytta honom och göra honom pigg igen efter maten. Och så fort jag öppnar blöjan och ska byta till den rena så skiter han såklart och det där ärliga leendet byts ut till ett jävligt lurigt leende (fortfarande otroligt gulligt och jag kan inte bli annat än stolt över att min son kan lägga en ordentlig kabel). Jag hann i alla fall manövrera det där proffsig som jag är så bajset kom på utsidan av den gamla blöjan och ingenting på mitt täcke.

När blöjan var bytt så var han trött, mätt och torr och då lade jag in stöten, jag lade honom i sin säng med en napp i munnen och jag stoppade om honom sådär mysigt som mina föräldrar gjorde när jag var liten. Då låg han där och jollrade en stund tills han förstod att han var på väg att somna utan sin mamma i munnen (eftersom han alltid har somnat med tutten i munnen). Då gnällde han lite (inte grät). Eftersom vi inte börjar göra honom iordning för natten förrän vid elva på kvällen så var detta vid tolv och eftersom klockan var så mycket så låg jag i vår säng bredvid hans. Jag stoppade helt enkelt bara in min arm mellan spjälorna och pillade honom i pannan och sjöng "trollmorssången". En halvtimma efter det att jag lade honom i hans egen säng så sov han, helt utan skrik.

Sedan sov han till klockan sju i morse och då gjorde jag om hela proceduren, massa mat och torr blöja och ner i sängen och han somnadeom till klockan tio. Vid tolv somnade han igen och nu vaknar han. Så nu får jag gå och ta hand om min son som uppenbarligen tyckte det var lika skönt att sova ensam som min nacke. Synd bara om mig som inte kan ligga och lukta på grabben hela natten.