Idag har Ville varit hos tandläkaren. Han var kanonduktig och vi fick beröm! Han för att han är så glad hela tiden! Och jag och Tommie för att han får bra mat och för att vi borstar tänderna på Ville två gånger om dagen. Hon var helt uppriktigt glad för att vi inte ger honom läsk och bullar! Vem ger ettåringar läsk och bullar varje dag? Eller ens regelbundet?! Tydligen många enligt tandläkaren. Det tycker jag är sorgligt. Ville får bulle om det är kalas eller kanelbullens dag! :) Många är säkert mycket duktigare än oss och håller sötsaker borta från barnen helt och hållet. Men huvudsaken är ju att man inte överdriver det där med socker till barn. Varför skulle jag ge Ville en bulle varje dag? Men men det är väl upp till var och en.

Ville har börjat på dagis nu och det går kanonbra! Nästan för bra! När vi kommer dit på morgonen så vill han inte ens ta av sig ytterkläderna innan han går in till fröknarna. Han springer in med skorna på och vänder sig inte ens om för att titta hur jag har det där i hallen. Inget "Hej då mamma, kommer sakna dig varenda sekund tills du kommer och hämtar mig igen!". Inte ens "Hej då mamma, akta så inte dörren slår dig i röven på vägen ut!". Nej, ingenting. Jag står där och se övergiven ut och försöker vinka hej då sådär som de andra mammorna/papporna gör. Skillnaden är att deras barn bryr sig om sina föräldrar. De andra föräldrarna får en kram eller en puss. Jag får en fröken som skrattar och säger hej då.

Nej, det är ju skitkul att det går sådär bra, jag är inte bitter. Inte alls. Man känner sig stolt över att man tillverkat en självständig individ. Jag trodde bara det skulle ta 25-30 år innan han skulle bli självständig. Men men. Hämtningen är hemsk förresten! Då gör han sig till en kokad spagetti och vill inte ha kläder på sig, inga skor, ingen mössa och ingenting! Han kastar sig bakåt i ett vredesutbrott och vill inte följa med. Nej, han ska minsann stanna på dagis och leka resten av sitt liv. Undrar vad fröknarna tänker? Han älskar att komma dit och vill inte följa med hem.

Den här helgen blir lugn! Ikväll blir det bara jag och Tommie. Och Ville då såklart men han somnar ju så tidigt. Imorgon ska Tommie jobba :(. På söndag är det kalas för då fyller Liam åtta år!! Tiden går så jädra fort! Eftersom jag inte tror att Liam läser min blogg så kan jag skriva här att han ska få rollerblades av oss och mamma och Bengan. Det har han önskat sig!

Sedan jag bloggade innan semestern har Ville fyllt år! Ett helt! Och han kan gå! Och han kan säga pappa, mamma och bah (napp). Han är grym! Jag och Tommie konstaterar minst en gång varje dag hur mycket vi älskar Ville. Vi tittar på varandra, skrattar lite och tänker att vi har haft tur!

I'm back!

Nu blir ni nog inte av med mig på ett tag!

Peace out

Jag lever fortfarande om ni nu undrar! Jag har bara en underbar semester och jag gör så lite som möjligt! Nu ska vi spela yatzy och sedan sova! Imorgon är det en barnfri dag med Lillisa! Puss på er babes och ha en fortsatt fin sommar så ses vi sen när jag orkar skriva igen!

För ett tag sedan skrev jag om viktiga personer i mitt liv. Här kommer några till!

Moa och Isabelle är två av mina bästa vänner. Moa och Isabelle har jag känt halva mitt liv och jag älskar dem av hela mitt hjärta! Allvarligt talat så betyder de mer för mig än vad de någonsin kan förstå! De har ju varit med mig genom många av mina stadier i livet. De allra värsta sidorna har de sett och de allra finaste har de förtjänat! Jag litar på dem till 1000% och skulle göra precis vad som helst för dem.

Denny min bror är och har alltid varit min idol. Jag har sett upp till honom sedan den dagen jag insåg att man kan se upp till någon. Jag har älskat, saknat och dyrkat honom så länge jag kan minnas. Han är en underbar människa som förtjänar all kärlek i världen och jag önskar att jag kunde hjälpa honom just nu! Han vet inte om det själv men han är förjävla bra!

Lisa är Lisa och jag behöver inte skriva så mkt om henne för det säger sig självt. Hon vet allt som behöver vetas och I LOVE HER! Hon förtjänar så mycket mer än vad hon själv förstår!

Nu är det lugnt. Just nu sover hundarna, Ville och mamma. Katterna är ute och här sitter jag. Jag borde också sova men jag väntar tills Ville börjar röra på sig och då lägger jag honom på min mage så sover vi ihop! Mysigaste stunden på hela dagen!

Jag älskar att komma till mamma! Det är tyst och lugnt här och så men det bästa är att man får en megafrukost om man kommer tidigt på dagen. Det är färska frallor, ägg, yoghurt och gott att dricka! Och så köper hon alltid något att gott att fika med efteråt! Idag blev det chokladmuffins med vaniljkräm inuti! Mums!

Längtar tills ikväll också då kommer vi hem till Tommie. Då är det dags för ett nytt yatzymaraton! Jag förlorar hela tiden nu för tiden!! SKITtråkigt! Vi spelar fyra gånger varje kväll och den senaste veckan har jag vunnit EN gång! Jag kan inte räkna så bra men tillochmed jag förstår att det är kasst! Och igår sa vi att den som vann den sista omgången skulle bli mästarnas mästare oavsett tidigare resultat.. Han vann då också. Så nu sitter jag här och taggar inför den viktiga matchen ikväll!

Längtar till helgen också! Har absolut ingenting planerat och dte känns underbart! Villes farmor Lena skulle eventuellt passa honom över natt men vi har inte pratat så mkt om det så vi får se. Hade varit skönt att få sova ut ordentligt! Det gör jag väääldigt sällan nu för tiden! Innan Ville kom gjorde jag inte mkt annat än att sova. Så jag saknar sömnen en hel del faktiskt!

Igår hade jag en myskväll med Sofie! Jag var sugen på att höra allt om hennes USA-resa så jag tog medmig köttfärs, paprika och tomat och så handlade vi resten av tillbehören till tacos och så åt vi och åt och åt. Och sedan åt vi godis också! Tittade på TopModel (säsong 1560 eller så) och så fick jag se kort från resan! Det verkade som om hon hade haft så himla roligt så lite avundsjuk är jag allt!

Nu ska jag lösa lite korsord (ja, jag tycker det är bland det roligaste man kan göra!) och sedan ska jag och mamma baka bröd!

Peace and Love!

Ville fyller ju by the way året i juli och eftersom han är bäst så förtjänar han det bästa. Och det bästa vore ju om ni alla som tänkt köpa present till honom är ute i god tid och då kan det ju vara bra om ni vet vad han vill ha!

• Bobbycar (so what att han är lite liten)
• Kläder (storlek 80/86 blir bra)
• Instrument (ju mer högljudda desto bättre, han ska bli kreativ)
• Bostadsrätt(så han kan få ett eget rum, blir liksom tvåien-present)
• Bil(antingen en liten töntig leksaksbil eller en riktig, spelar egentligen ingen roll)
• Docka(han måste ju testa)
• Potta(är trött på blöjbyten)

Ja, det är bara några förslag! Men ni kan ju i alla fall försöka få med punkt fyra och fem!

Idag regnar det ute om ni inte har märkt det! Och det gör mig inget alls eftersom vädret har vart fint ett tag nu! Och så brände jag ju mig igår när jag var ute på landet hela dagen! Så det är bara bra att min hud får vila litegrann! Ville ligger och sover just nu och jag försöker komma på vad fasicken vi ska äta idag! Har idétorka! Kom med förslag, som är relativt enkla! I frysen har vi: Kotletter, köttfärs, kyckling, blodpudding, kassler, fiskpinnar och quorn. I skafferiet har vi potatis, ris, makaroner, spaghetti och pulvermos. What to do?

I bakgrunden är teven på och den visar just nu "Masterchef Australia" och jag blir hungrig. Men mest sugen på restaurangmat och inte tråkig husmanskost! Men jag är ingen kock och jag har ingen restaurang så därför får det bli något tråkigt!

Förut, för en liten, liten stund sedan så stod Ville och höll i sig i vardagsrumsbordet och då bad jag honom klappa händerna! Det gjorde han också och blev stående helt själv utan att hålla i sig i flera sekunder!! Typ fem kanske! Det låter inte så länge men det är det ju faktiskt när det är första gången! Och sedan frågade jag honom om han kunde hämta bollen till mamma. And so he did! Han kröp fram till tevebänken(eftersom bollen ALLTID ligger därunder) och så sköt han upp rumpen i luften och nosen i golvet och pekade in under bänken. Jag fick lägga mig så platt jag kunde och plocka ut den. Sedan satte jag mig en bit bort och frågade en gång till om han kunde ge bollen till mamma! Då tog han bollen i ena handen och kröp fram till mig och gav mig den! Tadaaaa! Sedan höll vi på sådär en stund! Jag fick bollen, han fick bollen, jag fick bollen, han fick bollen, jag fick bollen, han fick bollen and so on.

Idag har jag längtat efter Tommie ända sedan han gick upp ur sängen i morse. Klart jag brukar sakna honom när han inte är hemma men idag har det varit mer än någonsin. Jag har tänkt på honom flera gånger under dagen och vill bara att han kommer hem! Skönt att känna så! Jag gillart!

Nu ska jag passa på att njuta av egentiden jag får suga åt mig när Ville sover!! TV TV TV TV TV!
Kärlek till alla! Peace

skulle så gärna vilja kunna blogga från min mobil eftersom jag får så lite tid till att sätta mig vid datorn! Mobilen har jag ju liksom med mig överallt! Just nu är jag överlycklig efter en helt perfekt dag hos mamma och Bengan på landet! Mamma hämtade mig och Ville i morse vid halv tio och så åkte vi upp och åt frukost a la hotell Mamma! MUMS

Sedan gick vi till sjön så Liam och Lina fick bada! SVINKALLT! Men i skulle dem och det gick bra! Sedan spelade vi kubb med min bror Denny och bonusbror Fredrik. Jag, Denny och Lina förlorade rätt stort faktiskt.. Vi spelade crocket också och då var det mer jämnt! Fast jag förlorade nog där också!

Vi fick fika och middag och sedan lekte jag och mamma pantgömme med Liam och Lina. Darek och Alexandra var också med efter en stund! Fan vad roligt dte är egentligen! Haqde glömt av hur kul det är att leka lite. Liam tjatade en stund innan och jag var negativ inställd till att leka gömme men när vi väl började var det höjdpunkten på dagen! Man behöver sådant där ibland också!

Så nu har jag bestämt att midsommarafton ska bestå av en massa lekar! Ska försöka komma på en massa lekar som passar både vuxna och barn! Längtar jättemycket!

Ja så jag är riktigt nöjd med min dag! Igår eftermiddags så var vi hos pappa och KLingis och grillade! Och gud, vad maten var god! Älskar grillat! Vi stannade till halv nio ungefär och när vi kom hem badade jag med Ville. Han var helt grå efter att ha fått krypa runt ute i gräset och på asfalten utanför pappa! Efter badet la vi Ville och han somnade helt på egen hand utan att gråta! Han pratade lite med Pero och Tiger och sedan sov han! TJOHOOOOO!

Hoppas det går lika bra idag och det bör det göra eftersom han varit ute HELA dagen och andats frisk luft och krupit runt i gräset så som små skitungar ska på sommaren! Plpus att jag och Tommie ska titta på film och äta godis ikväll, då är det en fördel om Ville somnar så man hör vad som händer på filmen! Ha det så bra alla! Peace

Lugna kvällar är skön! Igår somnade Ville efter tjugo minuter så nu efter en veckas tid börjar nog metoden ta! Och just nu är Ville hos sin farmor och jag lagade lyxmiddag till mig och Tommie! Fläskfilé inbakad i deg och potatishalvor med vitlökscremefraiche och stekt paprika och lök! Det var riktigt gott och vi pratade faktiskt idag!

haha vi brukar alltid prata såklart, eller vi försöker men med ett barn bredvid som sjunger (högt), pratar (högt) och gnäller (högt) samtidigt så blir det liksom halva meningar och man hör bara varannat ord. Idag hörde vi allt och vi försökte pussla ihop semester och föräldradagar så vi kan utnyttja sommaren till max! Tommie har åtta underbart lediga veckor den här sommaren också, fem semesterveckor och tre pappalediga. Men det betyder att jag måste flytta mina mammadagar för att det ska gå ihop. Och det känns helt underbart att jag hörde vad han sa så att jag vet vilka veckor det blir!

Den här sommaren blir kanon! Jag har bestämt att det ska vara åtta veckor av strålande sol och mycket havsbad och en Ville i bara blöjan! Han ska springa omkring barfota (om han nu hinner lära sig gå ens) och så ska han ha smutsiga fötter och gräsfläckar på knäna och så ska han bada i en sådan där liten pool som vi ska köpa! Oftast ska han inte ens ha blöja på sig utan vill han bajsa i det gröna så får han ju såklart det! Och så ska vi äta isglass i den gassande solen på stan eller så.

Och jag och Tommie ska försöka ha råd med i alla fall EN natt på hotell. Om någon vill passa Ville en helg i sommar(??) så tar vi nog en natt på hotell (mest för att få äta hotellfrukosten) och så tar vi en natt hemma (mest för att det är billigare än två nätter på hotell).

Ville fyller ju faktiskt ett år i sommar också! Den tjugonde juli blir han året och det måste ju firas och det ska vi göra hos mamma och Bengan på landet! Då har jag bestämt att det ska vara soligt och så får alla som vill komma! Mitt på dagen så blir det tårtkalas och jag ska baka en egen tårta till Ville. Stor som en vuxenbakelse ungefär ska den vara med både sylt, vaniljkräm och grädde. Och kanske lite jordgubbar också! Den ska han få mumsa i sig med sina bara händer. Och vi andra får ju dela på några tårtor för jag orkar inte göra hur många småtårtor som helst! För de som vill komma lite senare på eftermiddagen, ni som jobbar till exempel eftersom han fyller på en tisdag, så blir det grillning! Då får man faktiskt ta med sig det man vill äta själv! Jag hoppas naturligtvis att folk tar med badkläder också så man kan slänga sig i sjön!

Jodå, den här sommaren kan nog bli en av de bästa i mitt liv!

Är trött och förstår inte varför jag inte somnar. Ville sover så himla skönt och jag gäspar men kan inte sova. Ska försöka skriva lite först och försöka somna igen om en liten stund! Helgen har varit full av saker och jag skriver inte om det här med respekt för inblandade men det har varit jobbigt i helgen. Och nu också. Men allt kommer lösa sig. Till det bästa.

Femminutersmetoden suger by the way! Ville vill inte somna själv. Han tänker aldrig somna själv. Läste om den här underbart bra metoden igår och det stod att ett envist barn i snitt brukar skrika i ungefär en halvtimma första kvällen. Sedan ska tiden i snitt halveras för varje kväll och efter en vecka bör barnet somna i lugn och ro på egen hand. HAHAHAHAHAHAHA stämmer det så har Ville en bokstavskombination. Igår var sjätte kvällen vi körde, alltså nästan en veckas ihärdighet. Vi la honom klockan åtta. Han gav upp halv tio. EN OCH EN HALV TIMMA. Fattar ni hur jobbigt det är att lyssna på sin älskade bebis i en och en halvtimma? Det är så jobbigt så jag kan inte beskriva det ens. Han VÄGRAR somna. Eller ja, han somnar ju efter en och en halv timme och tre spyor senare. Men då somnar han ju inte för att han förstått att vi inte kommer komma in och lägga oss hos honom utan han somnar ju för att han däckar i ren utmattning. Sorgligt.

Imorgon kommer Annelie hit från Alingsås! Första gången hon kommer och hälsar på oss i den här lägenheten! Hon har med sig sina två hundar och vi ska upp i fontin och gå och så ska vi äta tacos på eftermiddagen! Tommie ska nog åka iväg och fiska med Bolle efter jobbet imorgon så det får bli en tjejdag! plus Ville då men han är ju inte könsmogen än så han är ju rätt neutral.

Ikväll åker jag nog hem till pappa. Fast han vet inte om det själv än. Tommie har lovat att städa litegrann idag och då håller jag och Ville oss undan. Ville är extremt rädd för dammsugaren och jag för att städa så vi drar! ;P

Nu blir det till att försöka somna en liten stund. Peace

By the way. Nu ska jag poppa popcorn och kolla på "Precious". Har hört att den ska vara riktigt bra! Have a nice night!

Vilken kväll det blev! Tommie jobbar kväll idag så han kommer inte hem förrän efter tolv inatt! Och eftersom jag älskar att vara ensam ibland så såg jag fram emot en lugn och skönt kväll i tystnad. Jag köpte ingredienser till ost och skinkpaj och jag köpte en cocacola och popcorn att mysa med efter maten. Jag la Ville i sängen klockan åtta och nu har vi börjat om med femminutersmetoden. Det går ut på att man lägger barnet i sängen och lämnar rummet i fem minuter. Du ska inte gå in i rummet oavsett hur mycket ditt barn än skriker. Vi testade detta när Ville var åtta månader och det fungerade inte och på BVC sa de att det är en så känslig period i barns liv då så det bästa är att bara göra det som blir lugnast för Ville! I måndags var vi på BVC igen och då sa hon att man kan börja om nu eftersom han antagligen är redo!

HAHA! Så fan heller, men nu har vi ju börjat så nu ska vi fullfölja! Han skriker så han spyr, idag tre gånger. Fick byta pyjamas en gång till och med och lakanet också. Inte så mysigt att sova i spykläder. Jä jä. Det tog en timme idag. Och han skrek tills han somnade och en liten stund till. Nu ligger han och snyftar i sömnen och jag lider. Men det är ju det bästa för oss alla!

Tillbaka till min myskväll med mig själv. Samtidigt som Ville skriker ska jag då laga paj! Allt går bra och jag är skitduktig! Ville skriker. När pajen stått i ugnen i tio minuter kommer jag på att jag glömt av att ta i ägg i fyllningen! Shit! Ville skriker. Ut med pajen och vispa i ägg så gott det går! Ville skriker. När jag ska stoppa tillbaka pajen i ugnen så välter pajen och fyllningen rinner ut på ugnsluckan. Shit! Ville skriker. Jag SKA äta min jävla paj och jag ska ha det mysigt så jag tar en slev och skrapar upp skiten och slänger tillbaka på den jävla pajdegen! Och sedan slänger jag in pajen i ugnen och smäller igen luckan! Ville skriker. Ville spyr. Ville vill kramas. Jag också. Men det går ju inte.

Efter en halvtimme eller så så är pajen klar. Ville skriker. Jag tar fram pajen och jag har skurit upp grönsaker och hällt upp ett glas cola. Jag har dukat fint. Ville skriker. Till slut blir det tyst i sovrummet och jag börjar äta. Det var gott. Så nu kan jag andas igen. Så går det till här hemma! Man ska aldrig planera något för då skiter det sig.

I morse till exempel hade jag och Johanna planerat att gå till öppna förskolans avslutning. Vi båda fick ställa klockan eftersom våra barn sover till nio ungefär och idag hade vi planerat att träffas tio i nio. Vi går fort för att hinna till Kungälvs kyrka och där är det tomt. För självklart börjar inte avslutningen förrän halv elva. Så där stod vi. Men vi gick till bräckboden och köpte condis istället. Och så åt vi upp dom och gick tillbaka. Där fick vi lyssna på prästen, sjunga lite sånger och en liten flicka fick världens tjockaste bibel i huvudet, vi blev välsignade och sjöng lite till. Jag tror jag är på väg att bli frälst. I en vecka har jag sjungit på den här texten. Förutom ordet GUD så diggar jag sången! Shit!

Bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud.
Bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud!
Låt oss aldrig bli så stora att vi inte ser de små!
Larven som kryper, myran som stretar
och barn som lär sig gå!
Bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud
Bara den som vandrar nära marken... bla bla bla

Den lossnar inte från min hjärna och jag sjunger och sjunger och sjunger så jag tror Ville faktiskt kommer tro att Gud finns. Hur gör man med sånt här? Det är ju lite hyckleri att säga att man inte tror på Gud och sedan gå till kyrkan och bli välsignad tillsammans med sin son på en avslutning av kyrkans öppna förskola och sedan hälsa i hand på prällen och bita sig i tungan för att inte svära (för då skulle man ju inte få komma in i himlen).

Kan inte förklara varför men jag tycker det är mysigt i kyrkan. Jag tror inte på det dom säger men jag gillar stället. Jag gillar prällen (han skämtade om sig själv (HAHA)). Jag gillar Rut och Gudrun. I kyrkan, de som jag varit i, finns ingen taskig attityd. Inga fula ord. Mest värme och leenden och vem blir inte glad av det? Man skulle nog försöka ta efter det där lite överallt. Jag gillart helt enkelt!

Ja, jag har nog blivit lite frälst. Fast inte av Gud.

Nu är det dags att sova för mina ögon är snustorra. Då blir linserna suddiga och då ser jag inget. Så det bästa är att ta ur dom. Men eftersom vår underbara hund Loke (God, I miss him!) tuggade sönder mina glasögon så ser jag inget i dem heller. Så när jag märker att ögonen torkar och linserna blir suddiga så är det bara att gå och lägga sig! Ska bli skönt att krypa ner i vår mjuka säng. Under ett svalt täcke och på en sval, mjuk kudde och med en sussande bebis i sängen bredvid och en snusande man precis bredvid kan livet inte bli bättre. Eller jo, ni vet när man har iskalla fötter (det har ja jämt) och Tommie har varma ben (det har han jämt) så brukar jag krångla in mina fötter in mellan hans ben (nej, inte mellan hans ben, utan mellan hans ben, typ vid knäna) och DÅ kan inte livet bli bättre. För det finns inte mycket som slår varma fötter och kroppskontakt! G'natt!

Mamma och Pappa...

Jag är så otroligt tacksam för att jag har er. Från den dagen jag föddes har ni båda gjort allt som står i er makt för att göra mig lycklig. Ni har ansträngt er till det yttersta för att få mig att känna mig trygg. Ni har skjutsat, när jag varit lat, och mörkrädd. Ni har pratat med mig i telefon när jag varit ute i mörkret och gått ensam och trott att jag skulle bli mördad. Ni har gett och ger mig förtfarande mat när jag är hungrig. Ni ringer mig och kollar att jag har det bra. Ni bryr er om mig. Inte för att ni måste utan för att ni bryr er.

Jag kommer stå i tacksamhetskuld i många år efter det att till och med jag är död. Det går helt enkelt inte att ge tillbaka allt jag fått av er. Jag vet inte hur jag ska klara av att vara en lika bra förälder till mina barn som ni varit för mig. Men jag ska göra mitt bästa! För ni är mina förebilder när det kommer till föräldrar. Jag ska också överösa mina barn med kärlek och jag ska skämma bort mina barn med kramar och trygghet och allt sånt där!

Tack för all hjälp vi får!

Ni är bäst i världen och jag kan inte säga det ofta nog: JAG ÄLSKAR ER SOM FAN!

Dåligt med kommentarer på den här bloggen tycker jag, fast ni kanske inte orkar eller vet hur man gör? Tänkte faktiskt skriva lite om viktiga personer i mitt liv. Det får bli några idag och några i nästa inlägg för jag har mycket att skriva så det kommer ta tid och klockan är redan halv tolv!

Vi börjar ju såklart med Ville! Jag tycker inte så mycket behöver skrivas för vi vet ju alla att han är bäst redan. Han utvecklas så fruktansvärt fort så det är skrämmande! Om två månader fyller han ett år. Under dessa månader, sedan han föddes alltså, så har mitt liv fått mening på riktigt! Han gör mig så himla lycklig och hans leende är värt ALLT! Att man kan älska en människa så mcket kom som en chock för mig och hela min kropp darrar av kärlek till honom! Man vill krama honom hela tiden och aldrig någonsin släppa honom ur sikte! Han är värd all lycka i världen och jag ska göra mitt bästa för att han ska känna sig trygg och lycklig!

Tommie är ju som alla vet min man. Eller ja, han har ju inte friat än men det vet jag att han kommer göra någon gång men han får kallas min man så länge, i den bemärkelsen att han faktiskt är en man. Och han är ju min så. Ja, han är ju bäst han också. Vi kan enas om att min man och min son är bäst. Så ni kan ju bara ana hur lycklig jag är! Tommie har en konstig humor som jag aldirg förstår men den får mig att skratta hejdlöst! Han har ett sätt med Ville som gör mig varm inombords! Han busar med Ville så Ville kiknar och det gör mig glad. Tommie är verkligen DEN rätte för mig och det har jag vetat sedan jag var tretton. Den historien kan jag skriva om i ett annat inlägg men vi kan säga så här. Han var den förste killen jag kysste och han kommer definitvit vara den siste. Han kommer aldrig få lämna mig. När han kramar mig vet jag att jag är trygg.


Jag har nog helt glömt av att berätta om min nya kompis! Så här kommer ett litet inlägg om henne! Hon heter Johanna Lindau och är superskön! Hon har en fästman (heter det så när man är förlovade men inte gifta?) som heter Mattias och en son som heter Neo! Neo är fyra månader så han är ju yngre än Ville men de gillar varandra ändå! Neo tittar ofta på Ville på ett frågande sätt! "Vad håller han på med, den där jätten!?" Och Ville tittar på Neo på ett sätt som säger:"Hade inte mamma eller Johanna varit här så hade jag nypit dig hårt och tagit ett bett!" Men vi vet att de gillar varandra jättamycket och när de blir lite äldre, typ nästa sommar, så kommer de leka såsom barn gör med varandra när de är ettochetthalvt och två år. Johanna är underbart rolig och snäll och omtänksam och intelligent. Vi pratar om allt från mens och bajs (både vårt eget och barnens) till jobb och förhållanden. Och självklart en himla massa barnprat! Om du läser detta Johanna så vill jag tacka dig för att du förgyller mina mammalediga dagar!

Mina svärföräldrar med respektive plus mammas och pappas respektive är också helt underbara! De ställer upp när vi behöver hjälp och de är så goa med Ville! Han lyser upp när han ser dem och det är så skönt! De gör också att det inte känns svårt att be om hjälp! Jag är så otroligt tacksam för att mina svärföräldrar är så snälla! Kärlek.

Mamma och pappa förtjänar ett helt eget inlägg och det kommer precis efter det här!

Har varit en underbar helg! Vilket väder! Fast jag ska erkänna att jag har gnällt lite över värmen. Jag älskar solen och sådär men helst ska man ju vara utan fett så man inte svettas halft ihjäl sig bara på grund av att man inte orkat banta bort graviditetskilona än. Och så ska man ha bikini på sig och ligga på stranden så man kan doppa sig i plurret ett antal gånger på en timme.

Helgen har i alla fall varit kanon! I fredags kväll var jag och Ville hos pappa och fick middag. Och Tommie stannade hemma och vilade eftersom han jobbade lördag också denna veckan. På lördag förmiddag åkte jag, Ville, Klingis och pappa in till Göteborg för att pappa skulle springa Gbg-varvet. Pappa sprang och vi andra tre satte oss på en filt i skuggan och picknickade. Hade inte gjort ett annat val ens om jag fått tre miljarder. Fika går ALLTID före motion (därav alla gravkilon kvar)! Efter picknickandet, som vi var klara med innan pappa ens börjat springa, så tog vi en promenad i slottskogen. Efter ungefär en kvarts promenad tog vi en fika till! Sedan gick vi tillbaka till start/mål och väntade på min svettiga pappa! Han sprang på 2.16 och var inte helt nöjd. Jag är stolt och tycker det är kanonbra men han sprang snabbare förra året så han ville väl i alla fall ha sprungit på samma. Men det är fullt förståeligt (?) att man inte kan springa som bäst när det är hundra grader varmt ute och solen gör sitt bästa för att smälta ner hela mänskligheten.

Idag så gick Tommie med Ville till min svärmor och fick middag. Jag själv stannade hemma och njöt av lite tystnad. Konstigt hur man uppskattar de HELT tysta stunderna sedan man fick barn. När man väl får en stund för sig själv blir man som nöjdast när man nästan kan ta på tystnaden. Inte för att Ville är skrikig eller så, han är nöjd för det mesta, men han kryper omkring, kastar saker omkring sig som slår i golvet med en skräll, han pratar och testar nya ljud som ibland borde klassas som förbjudna toner i ett hyreshus (vilken tid på dygnet det än är), ställer sig upp och ramlar ner, det följs av ett pip, han knycker fjärrkontrollen och höjer på TV:n, han pruttar, rapar och skrattar och har sig. Det är aldrig tyst.

Lite roligt för när de var borta förut så satte jag mig och tittade på TV. Jag skulle resa mig och hämta något och kom på mig själv med att smyga omkring i lägenheten för att inte väcka Ville. Några minuter senare när jag satt i soffan igen sänkte jag volymen lite för att inte väcka Ville. Ännu lite senare fick jag panik och undrade vad som hänt med Ville eftersom han var så tyst helt plötsligt. Hade han satt något i halsen och kolat? Nej, just det, han var ju inte ens hemma med mig. Jag överdriver inte. Man blir arbetsskadad av mammledighet. På fullt allvar och jag tror att alla mammor håller med mig??

När jag går ut utan vagnen så vet jag fan inte vart jag ska göra av armarna. Känner mig knäpp som går och viftar med armarna så som alla andra människor gör. Jag får lite tafatt stoppa ner händerna i fickorna men det känns inte heller rätt. Så jag går med en hand i fickan och en svänger fram och tillbaka. Men det blir också fel. Och sådär håller jag på tills jag kommer hem igen. Jättekonstigt.

Jag har verkligen blivit arbetsskadad. Allt som inte har med Ville att göra är för mig nuförtiden väldigt svårt. Jag känner mig väldigt ensam när inte han är med mig. Jag pratar ju alltid med honom. Vart vi än är och vad vi än gör så är ju han min kompis liksom. Vi pratar om allt. Väder, filmer, mat, kompisar, Tommie, föräldar, svärföräldrar och massa annat. Så när jag inte är med honom så känner jag mig tom.

Vissa dagar är det skitjobbigt. De dagarna både jag och Ville vaknar på fel sida och är trötta, gringa och på hugget. Då kivas vi lite.

Men de absolut flesta dagarna är det faktiskt helt underbart att vara så beroende av en annan människa. Jag behöver honom och han behöver mig. Vi är synkade. Vi äter samtidigt, sover samtidigt och vissa dagar bajsar vi samtidigt.

Nu ska jag ta mig ett glas vin faktiskt och sätta mig och kolla på tv! Får passa på att njuta lite av egentiden också!

Puss på er!

För att ge er ett tips på bra musik så lyssna på Melissa Horn. Jag hörde henne på radio för första gången innan hon var känd, och jag fastnade direkt! Sedan den dagen har jag följt henne och nu är det många, många som älskar hennes musik! Hon är grym LIVE också! Hon spelar på Trägår'n i sommar med Winnerbäck! Gå dit och njut av underbar musik! Hennes texter är magiska.. Puss på er igen och skål!

Do you wanna know what I think of you
do you wanna know
Do you wanna know if I'm doing OK
Just ask and I'll say
I'll say the words that I've longed to speak
I've kept quiet for some time

I'm sorry, it's just too late
to get it all back, get back what we had
I'm sorry it's just not right
we both know it wasn't meant to be like
this at all

Do you wanna how I feel about you?
Do you wanna know?
Do you wanna know if I'm able to forget
There are times I wish we'd never met

I'm sorry it's just too late
to get it all back, get back what we had
I'm sorry it's just not right
we both know it wasn't meant to be like
this at all

Lördagkväll och jag är ensam! Ville ligger iofs och sover men jag är den enda som är hemma och vaken. Känns bra och jag gillar ensamheten. Ibland. Jag är en tänkare och jag är en sådan som gillar att plåga mig själv med hemska tankar och som gillar att gråta. Vet inte varför men så är det.

När jag var yngre så var jag en sån där som det var synd om. Det var så fruktansvärt synd om mig tyckte jag och jag tyckte att alla andra borde tycka det också. Och eftersom inte alla tyckte synd om mig tyckte jag ännu mer synd om mig själv. Ingen förstod hur dåligt jag mådde och att jag behövde hjälp. Självklart behövde jag ju inte speciellt mycket mer hjälp än någon annan och jag har inte haft ett värre liv än någon annan men det visste jag inte då.

Nu tycker jag inte synd om mig själv för jag vet vilken tur jag har haft! Har världens bästa föräldrar och världens bästa kille, son och svärföräldrar! Jag har världens bästa vänner och livet leker i största allmänhet. Men självklart har jag problem, precis som alla andra. Och det är först när man är ensam och får tid att tänka som problemen gör sig påminda. Och nu sitter jag ju här ensam och känner mig som fjorton år igen. Liten, mindre minst och vill bara att alla ska tycka synd om mig.

Vet inte riktigt varför men jag har en klump i magen som inte vill försvinna. Eller, egentligen vet jag precis varför den sitter där men jag kan inte göra något åt den för det är inte mitt fel att den sitter där. Jag kan inte påverka anledningen. Det enda jag kan göra är att försöka strunta i anledningen men det är lättare sagt än gjort.

När jag var yngre hade jag ett perfekt sätt att få ur mig känslor på. Jag spelade gitarr eller keyboard och så sjöng jag för full hals! Jag spottade ur mig texter på den tiden. En del var faktiskt ganska bra om man får säga det själv. Men nu när Ville sover så kan jag ju inte börja sjunga för då vaknar han! Men då kan jag ju alltid skriva ner en text som jag tycker passar in på känslorna jag har! Tar inte åt mig äran för raderna för det är inte jag som skrivit dem!

Jag och pappa pratade en gång om vad man lyssnar på i en låt. Han lyssnar å melodin och är den bra så gillar han låten. Jag skter fullständgt i melodin för jag vill ha en text som säger något. En text som säger de jag känner. Fas om man tänker på det. Pappa är en stark person som säger vad han känner. Han låter ingen trycka ner honom. Jag är lite tvärtom, lite mesig. Så jag kanske behöver någon annan som säger det åt mig. Och vissa låtskrivare verkar veta precis hur det känns att vara jag! Här kommer en text som är lite som jag!

Idag ska jag inte skriva omk sjukdom och dumma doktorer och inte heller om avlivade hundar. Gårdagens inlägg var väldigt dystert och aggressivt insåg jag idag när jag läste det. Men det behövs ibland det också!

Nej, idag ska det skrytas lite om världens bästa kille, Ville såklart!
Han har blivit så stor! Han ålar fram fort som tusan och krypningen är nog inte alls långt borta. När han ligger ner så kan han sätta sig upp och så kan han stå stadigt om man bara håller i en hand. Och i förrgår lärde han sig att vinka. Det är jättegulligt när han vinkar med hela armen!
Han blir nog president!

Så! Nu ska jag vila en stund med baby! Peace

Det känns som om det senaste inläggen har handlat mycket om förkylningar hit och dit och det får detta också göra.. Är så förbannat trött på sjukhet. Vi vill inte vara sjuka mer nu. ALLS!

I söndags blev Ville förkyld igen. Från ingenstans till jättesnorig. Och i måndags kväll fick han knappt någon luft. Han kämpade jättemycket med utandningen och vi skyndade oss till jourcentralen i gamlestan(?!). Där fick vi träffa en doktor som sa att Villes öron såg fina ut och att han inte verkade så himla sjuk. Han lyssnade på lungorna och konstaterade att det inte var lunginflammation för då låter det bara konstigt på EN fläck tydligen och inte hela lungorna. Han sa att vi skulle åka hem och inte oroa oss. Jag frågade en extra gång om han verkligen tyckte att det skulle låta så när en bebis andas och svaret var ja.

Vi åkte hem och jag började gråta för jag hörde ju att Ville knappt fick luft! Vi satte oss i bilen igen och denna gången åkte vi till Östra Sjukhuset och tack gode gud för Östra sjukhuset! Vi behövde inte ens hälsa innan de hörde att Ville hade problem. Rätt in på ett rum med syrgas, adrenalin, kortison och blodprov! "Ni får räkna med att stanna här ett tag för han är alldeles för dålig för att få åka hem!"

TACK utropade jag och sa att jag ville stanna där så länge som möjligt (menade egentligen resten av Villes liv).

Vi blev kvar hela natten och nästan hela tisdagen också. Då ska påpekas att han var tvungen att ha syrgasen ungefär fem cm från ansikten HELA natten och nästan hela tisdagen också. De tittade i hans öron och i hans hals och det såg inte alls fint ut . Han var röd överallt. Så jag ska nu skriva ett brev, eller ringa och klaga på gamlestans jourcentral eftersom doktorn där slarvade. Jag tänkte mig något sådant här ungefär:

"Hej din jävla idiot!

Du är ju dum i huvudet och jag har tappat all respekt för dig både som läkare och människa. Jag hoppas att vi aldrig mer träffas och att du inom en väldigt snar framtid förlorar din läkarlicens. Du suger getpung och jag hoppas dig inget gott.

MVH Lisa, Villes mamma"

Klart att jag kommer uttrycka mig lite mer moget än sådär men det är så jag känner. När vi satt i bilen in till Östra så kom vi överens om att ljuga och säga att det hade blivit värre för att slippa bli hemskickade en gång till. Läkaren i gamlestan gjorde inte fel bara när det gällde Ville, han förminskade vår oro som föräldrar. Han tyckte vi var töntiga förstagångsföräldrar som var överdrivet oroliga vid en vanlig förkylning. Han fick oss att känna oss mesiga. Jag är ingen mesig människa. Jag visste att det inte var som det skulle och det skulle han som doktor också ha vetat.

Han skulle ha ringt efter ambulans eller i alla fall sagt att vi skulle skynda oss till Östra eller Mölndal eller vart fan som helst bara det var någonstans där vi fick hjälpen vi behövde. Han var en dålig läkare och det ska han få höra.

Nu är vi i vilket fall som helst hemma och har varit sedan i tisdags och Ville mår bra. Han är väldigt förkyld och han får inhalera astmamedicin ibland när han låter tät. Idag har knappt fått någon alls. Bara i morse. Det var en kraftig infektion på luftrören som kan komma tillbaka vid framtida förkylningar. Läkarna på Östra (alla skiften) blev förvånade över att vi blivit hemskickade tidigare under kvällen..

Ikväll ska jag och Ville hem till min pappa och få middag. Tommie ska iväg och träna. Imorgon ska vi hem till Tommies farmor och jag ska tvätta hennes fönster och på söndag ska vi hälsa på min faster Britt! Ska bli jätteroligt att träffa hennes nya hund!

På tal om hund har jag oerhört tråkiga nyheter om vår Loke.. Förra onsdagen tog han sitt sista andetag och jag och Tommie och mamma satt på golvet och klappade och pussade honom under tiden som han somnade in. Världens goaste hund och bästa kompis finns inte mer och det gör ont i HELA kroppen. Känslan av att det saknas något är så stor så hjärtat värker. Jag är stolt över mitt arbete med honom. Han fick mig att växa som människa och han fick mitt självförtroende att växa. Hans liv började inte så bra men herregud vad bra det blev! Jag vill tacka min mamma och Bengan för all hjälp! Jag vill tacka Tommie för att han tog till sig Loke som sin egen och jag vill tacka Britt för all uppmuntran! Tack alla ni som hjälpte mig och ni som älskade Loke! Han förtjänade all kärlek och det fick han! Åh, vad jag vill klappa honom en sista gång.. och få en puss av honom.. och se honom springa lös i skogen.. Min hund finns inte mer och det gör ont..

Gud vad jag är trött på förkylningar! Ville och Tommie är snorförkylda och jag är frisk. Typiskt! Att det inte kunde vara jag som var förkyld och Tommie frisk. Då kunde jag bäddat ner mig och låtit honom ta hand om det mesta! Ville är helt galet förkyld och det är skitjobbigt!

Han kan knappt andas och så hostar han så han spyr och så gråter han för det gör väl ont antar jag. Och så ska man suga snor (det hatar han), ge nässpray (det hatar han) och ge hostmedicin (wow, det går faktiskt helt okej)! Men hela proceduren innan läggdags är en mardröm. Han HATAR HATAR HATAR att få snoret utsuget och näsdroppar. Man känner sig som en djävul när man två vuxna håller fast och bänder och drar i allt som är i vägen för att komma åt. Och så är ungen så jä*la snabb med att fäkta med armar och vrida huvudet åt alla håll utom det hållet man önskar. Han blir nog gymnast.

Nu till helgen är det ju påsk som ni säkert inte har missat och på måndag fyller Tommie år. Så på lördag ska vi till landet och fira Tommie med våra familjer. Och istället för påskmat ska vi... TADAAA.. GRILLA! Tjoho vad jag vill grilla! Kan inte bestämma mig för vad vi ska grilla bara. Kyckling, fisk, fläskfilé?! Blir potatisgratäng till så vilket som fungerar. Får se imorgon vad vi köper.

Hoppas Tommie blir glad för sin present bara, men det är jag nästan övertygad om. Nu ska jag gå och gosa med familjen innan lille Ville ska sova för natten. Tommie jagar honom just nu runt i hela lägenheten. Först springer Ville i sin gåstol och skrattar så han kiknar och efter kommer Tommie som en galning och tjoar. Ser skitkul ut!

Peace

Ville är sjuk. Igen. Tredje förkylningen den här vintern. Det hdae väl inte varit någor om han kunde bli förkyld litegrann men han är tvungen att bli superduppersuperförkyld och det är superdupersupersynd om honom! Men det är väl så det är.

Ska börja plugga till hösten hoppas jag! Till undersköterska på komvux och hoppas att jag får plats på kursen! Har senaste tiden känt ett enormt sug efter att få plugga till prov eller skriva arbeten och det är så olikt mig! Ingen kan ha hatat skolan mer än mig så det är rätt härligt att känna såhär nu! Nackdelen med mitt pluggande blir att Ville får börja dagis i augusti! Jag ville ha honom hemma till i alla fall januari nästa år men dagarna tar ju slut och så fungerar det ju. Måste få mig en utbildning och ett jobb så vi får ordning på ekonomin igen! Den ligger på totala botten just nu och det är lite irriterande.

Ville är så framåt och oblyg så jag tror att det kommer gå bra med dagis! Tommie ska ta pappaledigt i alla fall en dag i veckan hela hösten så att de kan umgås lite bara de två och så slipper han vara på dagis fem dagar i veckan. Det blir kanon!

Ikväll ska jag med Isabelle med familj på vårsoaré på Mimers Hus. Hennes lillebror Adam ska sjunga och det vill jag inte missa! Ville ska vara hos sin farmor och mysa under tiden så hämtar jag honom när soarén är slut! Imorgon ska jag hem till Lilla Lisa på 20-årsfest och det ska bli kul! Då ska min mamma komma hit och passa Ville för Tommie ska på någon slagsmålsgrej! Han får nog hämta mig när det är slut eftersom Ville är dålig och väldigt mammig. Han är redan svår att natta och när han nu är sjuk är det sju resor värre! Så det blir en tidig kväll imorgon!

Nu ska jag kolla på film medan Ville sover. Han sover nog rätt länge nu eftersom natten var några timmar av sova, vakna, sova, vakna, sova, vakna. Stackarn!

Promenaden blev av ändå! Fast på kvällen och Ville blev en helt annan bebis. Tänk vad förvirrad han måste ha blivit. I åtta månader, varenda dag har han varit ute mitt på dagen och igår förändrades allt. Han måste ha undrat vart världen tog vägen.. Han blev glad när han hittade den igen.

Idag ska vi på rytmik jag och Ville. Med Marie, Oliver och Marie, Nora. Ska bli skönt att komma hemifrån efter mardrömsdagen igår! Here it goes.

I måndags fick vi ett brev i brevlådan (det är ju där brev brukar komma) där det stod att på onsdag (igår) så skulle någon komma och installera något hemma hos oss. Vi var absolut tvungna att vara hemma eftersom inte någon huvudnyckel fanns. Det var väldigt viktigt att man skulle höra av sig om datumet inte passade oss men eftersom jag är hemma med barn så tänkte vi att onsdag säkert skulle passa bra. Längst ner på brevet står det så här; "Vi kommer hem till dig någon gång mellan 07.30 och 16.00!"

Fattar ni hur jävla puckat det är?! Snäll och god som jag är så ställde jag klockan på sju eftersom min son aldrig vaknar så tidigt så var jag tvungen. Man vill ju inte öppna dörren i trosor med håret på sne och tuttar till naveln. Nej då, jag steg upp yr och trött och gjorde mig iordning så jag skulle se presentabel ut. 07.30 exakt var jag färdig och sedan var det ju bara att vänta. Vid åtte vaknade Ville och då fick han gröt som vanligt. Sedan lekte vi lite och sedan kom Madde vid elva halv tolv, då hade Ville somnat för sitt första sovamiddagspass. Madde hade frallor med sig och jag varnade att vi kanske skulle bli störda av hantverkare. Det gjorde inget sa hon och vi fikade på med frallor och skinka med lite vitt bös i som vi petade bort.

Ville vaknade och sedan satte vi oss i vardagsrummet och lekte lite med Ville, snokade på facebook, sådär som man gör där. Kollar in andras bilder och skvallrar lite om det man vet om dem man vet nånting om. Bla bla bla. Vid två tror jag Madde gick hem och jag var helt slut eftersom jag gått upp två timmar tidigare än vanligt och sådär. Till slut gick jag och la Ville för hans andra sovamiddagspass och så la jag mig själv i sängen men vågade inte somna ifall någon hantverkar skulle ringa på dörren och jag skulle missa det mitt i min zombiesömn.

När Ville vaknade kom Tommie hem och klockan var fyra. Jag åkte och tränade och Ville var grinig eftersom det var första gången i hela hans liv som han inte hade kommit ut på en dag. Och här sitter jag nu. På en torsdag, onsdag var igår och de har fortfarande inte varit här. Jävla skithantverkare som inte kom när de skulle. Idag sticker jag hemifrån och behöver dom in då så kan dom ta sig i brasan.

Jag har inte många regler vad det gäller Ville. Jag är inte överdriven åt något håll, vare sig det gäller baciller eller annat, men jag har en regel och det är att han SKA ut i friska luften VARENDA dag! MINST en gång om dagen är vi ute på promenad jag och Ville. OAVSETT väder. Vi går upp och ner och långt bort och vi tittar på fåglar och lyssnar på bilar och så andas vi på som bara den när vi är ute! Sedan går vi hem med nyvunnen energi och så leker vi!

Igår blev hela dagen helt konstig. Jag fick ont i huvudet framåt eftermiddagen och Ville var grinig. Tråkigt att bara vara hemma och stirra in i väggen. Nej! Så idag ska vi ta en promenad först och sedan blir det rytmik i kastalakyrkan. Lite stimulans är bra! Sedan tar vi en promenad hem och äter lite mat. Sedan går vi hem till Liam och Lina där mamma är barnvakt så får Ville träffa sina kusiner lite också. Blir nog en mysig dag!

Peace

Nu sitter jag här igen och försöker få Ville att somna själv inne i sovrummet. Det blir ett jäkla springande fram och tillbaka med nappinstoppande och pockande på blöjrumpan och vända rätt och säga god natt och älskar dej och ses imorgon. Men det är det värt. Tänk att jag, Lisa, får lov att ha en bebis som jag kan springa fram och tillbaka till och stoppa in napp och pocka på blöjrumpa och vända rätt och tänk att jag har en bebis som jag kan säga att jag älskar varje dag! Jag är totalt lycklig. Dygnet runt.

Idag skrämde han skiten ur mig. Jag lämnar honom så klart ALDRIG själv på skötbordet. I morse stod jag och sminkade mig medan han låg där och lekte med min deodorant för det tycker han är roligt. När jag sminkar mig så står jag precis, precis när honom så han kan inte rulla av. MEN, ett stort MEN, han kunde tydligen sparka sig neråt och det gjorde han. Med en kraftig spark så åkte rumpan tillräckligt långt ner för att han skulle dratta rätt ner i golvet. Snacka om snabba reflexer när han KNAPPT hinner landa innan han var uppe i min famn igen men han hann minsann med att slå sig och bli rädd.

Jag var snabb som en jävla gnu och jag tröstade så gott jag kunde medan jag kände över kroppen och kollade så alla kroppsdelar satt där dom skulle. Allt var okej och han slutade gråta och eftersom mitt dåliga samvete trängde igenom så fick han leka med fjärrkontrollen medan jag gick igenom alla kroppsdelar både en och två gånger till. Inga bulor, inga märken och inget ur led. Och inget brutet. Och eftersom jag är en sådan kass hemmafru så hamnade hans ansikte rakt i tvätthögen som låg på golvet.

Efter att jag försäkrat mig om att Ville mådde så bra han kunde efter att ha ramlat fritt fall med magplask i badrumsgolvet ringde jag 1177 (sjukvårdsrådgivningen) och kollade om jag skulle göra något mer. Det var lugnt. Och när jag lagt på och verkligen till hundra procent försäkrat mig om att pojken mådde bra så bröt jag ihop. Jag grät en skvätt både av dåligt samvete och alla "tänk om". Urs för att känna så som jag gjorde idag och jag är fortfarande skakis och jag har fortfarande dåligt samvete fast jag gjorde något fel egentligen.

Känner mig som en lite sämre mamma just nu än vad jag gjorde igår. Tills igår var jag felfri som mamma. Tills igår har jag gjort precis så som jag anser att en mamma ska göra. Tills igår har jag varit den bästa mamman Ville kunde få. Idag har jag gjort en miss. Min son ramlade av sitt skötbord, det har varit min största rädsla sedan han föddes. Och så hände det. När jag var hemma. När jag stod precis bredvid. Vilken hemsk känsla det är att känna att jag är en lite sämre mamma idag. Urs. Nu ska jag gå in till Ville och pussa honom och säga godnatt och jag älskar dig och sedan ska jag vara överlycklig över att vi ses imorgon igen..

Tänk alla de som har barn som ramlat ner från sina skötbord och slagit i huvudet så illa att de inte klarat sig.. Jag fick mig en tankeställare idag som jag helst varit utan. God natt på er och peace out

Nu är jag frisk! Tjoho! Nu är Tommie sjuk! Tjoho!

Blää, men han är på bättringsvägen han också nu! Idag ska han och Ville babysimma. Det är näst sista gången idag och Villes farmor kanske ska med och kolla på! Hon ringde förut och sa att hon kände sig lite kass hon också men vi får väl se!

Den här veckan har varit rätt skön, Tommie har varit hemma från jobbet pga sjukdom men det är ändå skönt att slippa vara ensam hemma varje dag. Vi har inte gjort så himla mycket alls faktiskt. Bara kollat på film och myst med Ville. Jag har varit ute och gått varenda dag med Ville och igår var vi hemma hos Marie och Oliver! Det var ju ingen babyrytmik igår så då improviserade vi och det gick minst lika bra!

idag blir det bara mykväll här hemma, ska köpa färsk lax och göra potatishalvor i ugnen. Och bara njuta av livet!

Nu är jag trött! Trött på att vara förkyld! Förra söndagen, alltså för en och en halv vecka sedan fick jag ont i halsen. Det har gått över men jag är hes och förkyld som FAAAAN! Och jag HATAR det! Jag är GRINIG! Förstår ni? Fan för att vara så förkyld som jag är nu.

Att det kan få lov att finnas så otroligt mycket snor i en och samma människa. Det tar inte slut. Och nätterna blir så jävla jobbiga. Ni vet när man är förkyld och ligger på sidan och sover så har snoret en förmåga att lägga sig och gotta till sig i den näsborre som är närmast kudden. Så vaknar man till av att man håller på att kvävas i den borren. Då vänder man på sig för att fördela snoret jämnt mellan borrarna. Eftersom det sitter FAST så är det ingen idé att snyta sig. Så när man ligger där med den andra borren mot kudden så kan man känna hur snoret lossnar i den första borren och liksom rinner lååångsamt över till den andra. Sedan handlar allt om timing! Fan för att vara så förkyld som jag är nu.

När tillräckligt mycket snor har runnit över till borre nummer två så måste man snabbt lägga sig på rygg så att det inte blir ojämnt igen! Då har man lyckats få lika mycket snor i båda borrarna och är lite lagom tät i varje. Sedan somnar man om och efter en halvtimme vaknar man av att man vänt sig åt sidan och är tät i vänsterborren igen. Så är det bara att börja om. Fan för att vara så förkyld som jag är nu.

På morgonen sedan, när man vaknat och rest på sig så kommer syndafloden! Och alla nysar eftersom det börjar röra sig ordentligt därinne. Snoret som suttit fast hela natten lossnar liksom så det kittlas i näsan. Och sedan är det bråttom. Snyt, nys, snyt, nys, akta Ville, så han inte dränks av alla äckliga små baciller och skit som flyger ut med enorm hastighet med mina nysar. Snyt, nys, snyt, nys och akta Ville igen så jag inte tappar honom i all action! Fan för att vara så förkyld som jag är nu.

Och nu är jag i full gång med att ena sekunden snyta mig, andra sekunden dra in skiten i näsan igen eftersom näsan blivit sårig och i tredje sekunden snyta mig igen. URS OCH FAN för att vara så förkyld som jag är nu. Jag vill bli frisk.

By the way så har jag börjat banta nu och jag har gått ner tre kilo. Jag tror det kan vara ett kilo mer men det är en vecka sedan jag vägde mig så jag vet inte. Men Fan för att vara så förkyld som jag är nu.

God kväll på er. Ville somnade på direkten idag också efter att återigen fått köra slut på sig själv i badkaret. Det är så skönt att veta att han kan göra slut på den sista energin där i. Idag fick han välling till kvällsmat också istället för tillägg så att han får en annan mättnadskänsla. Han är ju en sovare i vilket fall som helst så det kvittar egentligen men det känns som att det kan vara gott med lite variation i maten. Den här veckan har han ätit majspuré och druckit tillägg. Nästa vecka blir det palsternacka och tillägg. Och veckan efter det blir det potatis och tillägg- Så han får ju inte så mycket olika och då kanske det är gott med välling på kvällen istället!

Imorgon är Tommie pappaledig igen som varje fredag i sex veckor fram över. Det är ju babysim imorgon eftermiddag och vi längtar allihop. Ville längtar han också även om han inte vet om det själv än. Ska bli roligt att se vad de får träna på imorgon!

Idag har jag varit hurtig! Från förra tisdagen till i tisdags så lyckades jag gå ner ett kilo! Hurra och grattis till mig! Bara 14 kvar! MINST! Jag har varit ute och powerwalkat varenda dag och jag äter inget onyttigt alls. Bara mat och så dricker jag vatten, inget annat. Jag äter fyra gånger om dagen och så frukt därimellan. Så det fungerar bra. Jag kan inte äta mer eller oftare än så på en dag för det hinns inte med att förbereda och tillaga. Så det blir frukost, lunch, middag och kvällsmat. Idag var jag ute i förmiddags med Loke och barnvagn. Där kan vi snacka om träningspass! Även om man bara står still så är det jobbigt!

Hur som helst så stod vi inte still, vi gick och vi gick fort. I snömodd. Med vagn. Och hund. Beröm mig! En hel timme var vi ute! Och då var det en timme aktiv promenad, Loke fick uträtta sina behov i början av promenaden så han kunde följa med i mitt tempo sedan.

Efter middagen nu i eftermiddags gick jag ut en gång till. Då skulle jag egentligen bara gått ut en runda med Loke, inte speciellt fort och inte speciellt långt heller. Men det blev bara så. Vädret är så skönt nu när det är lite mindre kallt. Man fryser inte ihjäl. Och så är det skönt att röra på isg och komma utanför dörren lite.

Jag har faktiskt städat idag också. STORstädat. Så där blev jag nog av med ett par kalorier också. Efter den första promenaden sov ju Ville och då passade jag på att slänga ut mattorna på balkongen, damma av HELA lägenheten, torka av HELA lägenheten, skrubba handfat och toalett och våtmoppa alla golv. Sedan vaknade Ville och jag gjorde lunch. Och sedan lekte vi i sängen. Det är bra för i sängen kan han sitta upp och det gör inget om han ramlar för han får ju inte ont. Jag tar alla leksaker och babygymmet och slänger oss på sängen så är han nöjd en jättelång stund.

Nu ska jag faktiskt passa på att sätta mig i soffan bredvid Tommie och så kan vi ha vår egentid ihop ikväll. Bra va? Ha de bra babes. Peace

Oh thank God, Ville sover och klockan är inte ens halv nio! Jag har gjort allt som står i min makt för att få honom så trött att han skulle däcka vid åtta! Gåstol, hoppgunga och ett busigt bad. Han låg i sin badinsats och sparkade och plaskade så jag fick vira in mig i en handduk. Golvet är totalt översvämmat och leksakerna guppar fortfarande på ytan. Jag orkar inte ta tag i det där idag. Jag är helt slut!

Igår kväll var vi hemma hos min far och fick middag (igen, tack pappa och klingis) och då somnade Ville på vägen hem. Så vi lyfte bara över honom i hans säng och så gick vi också och la oss. Det tog inte så många minuter innan Tommie började snarka lite lätt och jag kände hur trött jag var. Men inte fan somnade jag. Tjugo över två kollade jag på klockan sista gången och klockan sex vaknade Ville. Jag gick upp och gjorde tillägg och matade honom i vår säng, han somnade och kvar låg jag. Vaken. Tills klockan var halv nio och då gav jag upp min skönhetssömn och gick upp. Jag sminkade fram min skönhet istället (jag var ju väldigt trött så vet inte hur mycket skönhet det blev).

Nio vaknade Ville och då vaknade även Loke, jag lämnade glasögonen på sänggaveln idag för jag ville inte att Loke skulle rusa upp och väcka Ville. Vid kvart i tio kom Lisa och tog hand om Ville medan hon tog sig lite frukost och jag gick ut med Loke. Halv elva skulle vi ju vara på biblioteket på sagostund. Vi var där i god tid men det var tusentals andra mammor med sina bebisar också. Vi var för många så hon delade upp gruppen i två och självklart fick vi vänta till elva istället. Jag som ansträngt mig för att Ville skulle vara pigg och glad och mätt. Nu blev han uttråkad och när det var vår tur så gick det till så här:

Alla barn satt fint i sina föräldrars knä och jollrade lite. Ni som känner Ville vet att han är rätt busig och "pojkig" när han vill ha roligt och han satt och lät så här: "ÖÖÖÖRRRRRRR" "DADADADADADADA".
När tjejen började läsa sagoboken blev det tyst på jollrandet hos de andra barnen. Villes brööööööööölande ökade istället. Jag och Lisa började såklart skratta och jag visste inte om jag skulle ta ut honom så de andra barnen fick lyssna på det vi var där för att lyssna på. Jag stannade eftersom jag antar att folk är beredda på sånt där och han var ju inte arg eller ledsen. Han försökte få kontakt med en otroligt söt liten tjej som hette Nova.

Efter den första boken var det dags för lite rim och ramsor och man skulle göra rörelser med sina barn. Och de andra vände sina barn mot sig och fick ögonkontakt. Ville vägrade titta på mig, han ville stå med ansiktet utåt och hoppa. Hoppa, hoppa, hoppa, hoppa. Mjölksyra, mjölksyra, mjölksyra, mjölksyra. Gash!, vad trött jag blev i armarna. Men så fort jag försökte sätta honom ner eller vända honom mot mig så blev han grinig. Så där stod han och hoppade när jag skulle vifta på hans armar och killa honom på magen. Och så klart så spydde han ner både mig och sig själv och nästan Lisa. Och så klart blev han sur när jag skulle försöka torka bort det. Men jag ska gå dit nästa vecka också! Och veckan efter det och efter det! Ja, jag ska gå dit varenda gång för jag tyckte det var roligt, och det tyckte ju Ville också även om han inte riktigt förstod grejen. Vi kan lika gärna vara där och brööööööööla och hoppa och spy som vi kan vara hemma. Där har han ju andra barn att titta på samtidigt och jag kan träffa vänner!

By the way så längtar jag till nästa fredag. Då ska nämligen jag gå ut. Inte bara utanför dörren utan till Fars Hatt på Cat Club. Tjoho! Jag ska faktiskt erkänna (pappa blunda) att jag ska dricka en rätt stor mängd alkohol och bli ganska full. Farmor Lena ska vara barnvakt över natt och Bengan ska vara hundvakt. Så jag KAN bli full och jag KAN sova en natt utan avbrott!

Dock ska jag erkänna att jag har liiiiiiite ångest över att lämna bort Ville över natt men jag litar på Lena till 1000%. Det värsta som kan hända är ju att han skriker när han ska sova men jag skickar med badinsatsen så somnar han medan han äter kvällsmaten. Men jag ser bilder i huvudet framför mig att han ligger och gråter sådär så det vibrerar och så blir han helt röd i ansiktet och så undrar han vart hans mamma tagit vägen och varför hon lämnat bort honom för att gå ut och dricka sprit. Dumma mamma. Men så gör ju de flesta någon gång ibland. Väl?

Jag ska faktiskt vara ärlig och säga att det känns konstigt att lämna bort honom, även om det bara är någon timme hit eller dit om man bara behöver sova eller så. Jag får dåligt samvete av någon anledning för det känns som om man behöver "ledigt" ifrån honom. Även om jag vet att det är viktigt att man får egentid för att vara en bra mamma. Men det känns dumt ändå ibland. Men jag vill samtidigt att han tidigt ska känna att far och morföräldrar är en helt naturlig del av hans liv. Att de ska vara lika självklara som jag jag och Tommie. Och så vet jag ju att de gillar att vara med honom också och gärna vill låna honom ibland!

Lite sentimentalt;

Jag brukar titta på dig när du sover och jag ler
jag blir varm inombords och stolt när jag ser
att du andas tryggt och du drömmer sött
och jag har lärt mig att se när du är trött.
Du böjer huvudet lite och tittar på mig så
med blicken som du får när du vill jag ska förstå.
Du drar i ditt öra och suckar lite lätt
du vet väl att du är det finaste jag sett?

Du kommer alltid vara allt för mig
inget kan få mig att sluta älska dig.
Dina fingrar, dina ögon ja, hela du
jag önskar vi kunde stanna tiden nu.
Precis detta ögonblick behåller jag
jag ska minnas det varenda dag.
sekunden du föddes blev livet komplett
du vet väl att du är det finaste jag sett?

Från mig till Ville, min babe.

Underbart! Jag kom precis in från en kall promenad med Sofie! Vi var ute och gick i en timme så det räcker för idag! Nu är det kvällsmat i soffan som gäller med Tommie! Lingongrova med leverpastej! Mm! Godkväll och godnatt!

Förlåt jag har ljugit! Jag gick inte alls ner 2 kilo mellan onsdag och fredag förra veckan. Vet inte riktigt vart tankarna var när jag skrev det. Jag lyckades med ett halv kilo på två dagar. Det var mer det jag ville få fram. Hoppas ni ursäktar!

Ville sover middag! Thank God för middagssovet. Från det att han vaknar så är det fullt upp. Så här ser vår dag ut:

• Ville vaknar och tjuter glädjetjut över en ny dag, varje dag. Han drar mig mig i håret och ler lömskt. Ibland tar jag av honom blöjan redan i sängen och har han riktig tur så kissar han rätt upp i luften och rätt ner i våra lakan. Från det att Tommie går till jobbet på morgonen så ligger Ville bredvid mig.
• Villes glädjetjut går över i ett lite gällare, nästan hysteriskt tjut som vill att jag ska öppna mina ögon som är fulla av ögonklet eftersom jag inte orkade tvätta av mig sminket igår. Jag får gnugga, gnugga, gnugga och leta upp mina glasögon som ligger någonstans på sängkanten. När Ville ser att jag ser honom blir han lite lugnare och vill åt mina brillor. Så fort jag tar tag i mina glasögon vaknar Loke för nu har han fattat att jag är vaken. Då börjar han försiktigt smyga upp i vår säng och jag får försiktigt putta ner 45 kilo hund.
• Nu går vi upp ur sängen. Ut i badrummet och där får det gå fort som fan. I med linser. Tvätt i armhålan. Deo i armhålan. Mascara, kajal. Kläder på mig. Blöt blöja av. Torr blöja på. Kläder på Ville. Ville är hungrig så det finns inte tid för att sudda bort felplacerad mascara (mascara på näsan för Loke knuffade till mig).
• Ut i köket med Ville på armen och Loke i röven. Skölj nappflaska, i med vatten, in i micron, ut ur micron, i med pulver, skaka skaka, Ville gråter, loke gnyr (han är också hungrig), hitta spyhandduk, sitt ner, placera skrikande Ville, platsa gnyende Loke, in med flaskan i Villes mun och PJUH!
• Operation HUND. Nu måste Ville ha ännu mer kläder på sig eftersom vi ska ut i snön och pölsa(?) runt i snön med jättejättejättekissnödig hund. Ville skriker så klart eftersom han föddes naken och hlest skulle vara naken resten av livet. Kläder är för mesar. När Ville är klar och ligger i vagnen och skriker sig röd och antagligen har bajsat ner sig så ska Loke ha ett koppel på sig. Och jag ska ha skor och jacka på mig. Ut ur lägenheten. Vänta på hiss. Knö oss in i en alldeles för liten hiss med tjock mamma, gigantisk hund och väldigt fin barnvagn med en skruv lös. Hur ska det gå i snön?
• Väl ute går det ganska bra så fort Loke har kissat och bajsat. Det gör han precis utanför komvux här för han har ju hållt sig ända sedan Tommie gick till jobbet fyra timmar tidigare. (han spelar tror jag) Självklart fryser jag om både händer och huvud och hals för det där med att leta reda på vantar, mössa och halsduk är inte direkt aktuellt när man bara vill att Ville ska bli nöjd och Loke bajsad. Vi tar en promenad på tjugo minter kanske, sedan är jag röd och kall och vill bara in i värmen.
• Loke får mat medan Ville ligger i vagnen. Det är lättare att använda båda händerna om man har tillgång till båda händerna har jag märkt. Han brukar hålla sig nöjd under tiden. Medan Loke äter ska Ville plockas upp och plockas av. Sedan är barn och hund nöjda och jag kan andas. Nu ska ju jag äta också. Och nu är Ville såpass stor att han kan sitta i gåstolen eller i hoppgungan och då kan jag fixa frukost i lugn och ro. Jag brukar hinna äta upp också. Innan han blir lite trött och gnällig.
• Nu är vi där jag är precis nu. Ville har somnat i vagnen, Loke ligger och sover i sovrummet och ja sitter här och njuter av tystnaden en stund. För om en liten, liten stund så tänker Ville vakna. Då börjar vi om med bus och gos och då är vi alla pigga igen! Jag älskar verkligen möjligheten att sova middag.

Nu ska jag sätta på en film och så får vi se hur mycket jag hinner se! Jag plockar nog upp Ville ur vagnen och lägger han på mig istället. Han sover mycket längre och bättre då! Nu kanske det verkade som om jag tyckte att allt detta var jobbigt. Verkligen inte. Jag älskar det!

Nu sitter jag vid mammas dator på landet. Har varit här på middag idag igen, var ju här igår också. idag blev det bara jag och Ville som åkte upp. Vi lämnade Loke här igår men idag får han allt åka med hem. Jag vill gärna ha honom hemma så mycket som möjligt nu eftersom ingen vet hur länge han har tänkt att klara sig med halvbra ben. Vi får väl se. Hoppas på att det håller ett tag till faktiskt! Idag fick vi kalopps till middag och det var gott! Jag är så himla värdekass på att hitta på måltider hemma varje dag och imponeras av mammas förmåga att varenda vecka i hela mitt liv lyckats få ihop blandade och varierande måltider. En sådan mamma ska jag också bli! Så fort Ville börjar äta maten jag lagar så ska det allt bli veckomatsedlar!

Jag längtar faktiskt till onsdag då jag har bestämt att jag och Ville ska på sagostund på biblioteket! Det ska bli mysigt och jag ska se till att han är färdigsövd och färdigmatad innan så att han är lugn och trevlig och inte uppkäftig. Det bli så jobbigt om han ska sätta sig upp mot den stackars bibliotikarietanten. Jag har fått för mig att det är en liten tant med glasögon och en torr röst. Jag tror hon är gullig den där lästanten. Det ska bli kul att se om Ville gillar henne eller om det blir en sådan där onceinalifetime-sak som vi hittar på Ville och jag!

Längtar redan till fredag då det är dags för babysim! Det var så himla roligt att titta på! Och jag har blivit så jäkla känslig efter graviditeten så det kom nästan en liten tår när jag tittade på min underbara son som plaskade där i den stora bassängen med sin underbara pappa som är riktigt snygg i badbyxor! Det är min familj det! Det var lite rörande.

Det är konstigt hur det här med känslor och hormoner kan ändras bara sådär. Jag har alltid varit rätt känslig men nu gråter jag jämt. Inte för att jag är ledsen utan för att jag blir rörd. Oprah Winfrey, Extreme Home Makeover och sådana program är helt uteslutna nu för tiden.

Förresten så lyckades jag går ner två kilo mellan onsdag och fredag! Wow! Grattis till mig! Ingen cola, inget godis, inget sött på hela veckan. Har inte vägt mig under helgen för det är roligare om det går lite längre tid så man kan gå ner lite mer till nästa gång. Men jag har inte rört något sött alls ens under helgen. Så nu är det bara fjorton och ett halvt kilo kvar! Tror ni jag hinner till sommaren? Håll en tumme för att allt är borta innan 2011 i alla fall!

Vi gick på babysimmet idag och det var jätteroligt! Ville tyckte det var jätteroligt att bada men övningar´na man skulle göra kunde han inte bry sig mindre om! Han sparkade och plaskade och skrattade men att ligga på rygg och titta upp taket var inte alls intressant! De sjöng sånger och klappade händerna och hade allmänt roligt! Jag ser verkligen fram emot de här kommande veckorna! Det känns bra att Tommie är med honom i vattnet för då har de något som bara är deras.

Pratade med mamma nyss och hon hade läst i Kungälvsposten att biblioteket har sagostund på onsdagar klockan halv elva. Och det är för barn från 6 månader! Så jag tänkte faktiskt gå dit med Ville på onsdag! Han fyller ju halvåret då så det kan vi fira med en saga! Mysigt!

Idag, alldeles snart ska vi hem till min pappa och bli bortskämda med mat! Hemmagjord pizza skulle det nog bli och det är ju svingott! Stackars Ville som inte får smaka, men det dröjer inte så länge till innan han får börja äta riktigt mat. Eller ja, puread mat då så klart. Vi började ju när han var fyra månader men fick sluta igen för han blev så kass i magen. Han var nog inte riktigt redo för det då. Nu måste vi börja för nu är han så stor! SEX MÅNADER! Gud, vad fort tiden går. Känns inte alls som längesen man låg på BB med magen i vädret och skrek som en gris.

Har precis vart ute med Loke också och han fick springa av sig för första gången på den här veckan eftersom vi varit sjuka och inte orkat gå så långt. Så nu är han nöjd också!

Vill bara ta tillfället i akt och tala om hur mycket jag älskar mitt liv just nu. Tommie, Ville, Loke, våra föräldrar som ställer upp i vått och torrt och våra vänner som alltid finns! Love you all so much! Peace

Jag sitter nog i den mest snorfyllda lägenheten på jorden. Här är det snor högt och lågt och vitt och brett och ungefär överallt. Snor, snor, snor. Och rinniga ögon och röda näsor och ömma kroppar. Och såklart onda halsar och en massa nys och massa host. Vet inte riktigt vem av oss som är värst. Eftersom jag har en förmåga att tycka synd om mig själv så är det säkert värst för mig. Villes högra öga rinner i ett och igår var det varit och igenklibbat. Nu är i alla fall varet borta.

Imorgon är det dags för babysim men vi får ju se hur det blir nu när han mår som han mår. De säger att man kan komma om det handlar om förkylning men vi får se imorgon hur han verkar. I tisdags var vi på teori för simmet och det verkar allt bra. Om man fortsätter att simma med dem så kan Ville crawla när han är 2! Och så får de lära sig vattensäkerhet och att man ska ha respekt för vatten. Kanoners! Det blir nog bra. Det roligaste var när vi fick ett häfte fullt med sånger i som de ska sjunga i vattnet. Tommies ögon blev en aning skeptiska.

Jag pratade förresten häromdagen med min faster "Bipp"(Britt) och hon har köpt en liten hundvalp! Jätteroligt och vi måste åka dit och hälsa på någon dag snart så vi får titta på den! Ringo heter han och han var tydligen kavat som bara den!

Ikväll händer mest ingenting. Jag håller på att baka nyttiga scones! Jag har nämligen börjat äta som man ska och inget annat. Ingen cola på ett par dagar nu. Och inget godis. Jag har ju 15 kg vikt som MÅSTE bort. Helst i år. Helst innan sommaren. Helst innan nästa vecka. Men jag har i alla fall tagit tag i det nu och i morse åt jag nyttig yoghurt med russin i. I don't like russin alls. Och så en kiwi. Mmm!

Nu till helgen ska vi nog inte göra så mycket alls. Bli friska står som nummer ett på listan! Hoppas på att vi kan ta oss utanför dörren och hälsa på någon utan att snora ner någon eller smitta någon. Men man smittar väl som mest i början. Och jag och Tommie kan ju i alla fall snyta oss om vi känner att det behövs. Det är Ville som är den riktiga snorkanonen! Men han borde också bli bra snart för det har hållit på hela veckan. Det värsta är nog över imorgon. *hoppas*

Nu är sconesen klara så nu är det mysdags i soffan!! Massa kärlek!

Sitter hos pappa och har fått mat precis! Det blev tacos idag och det var lika gott som alltid! Man borde äta tacos minst en gång i veckan i varenda hushåll i varenda land i varenda världsdel. På varenda planet. Ja, så gott är det. Det är så gott att det nästan blir äckligt. Om Tommie inte friar till mig snart så gifter jag mig nog med Tacos istället.

Saknar Lilla Lisa lite nu faktiskt. Har inte träffat henne sedan innan nyår, innan jul(?). Så vi har lite LillaLisaabstinens nu både jag och Ville. Hon är hans gudmor så hon har ett visst ansvar. Hon ska se till att han får en kristen uppväxt och att han blir osyndig och konfirmerar sig och ber och så vidare. Hon ska se till att han har pressveck på byxorna och vattenkammat hår med sidbena. Och hon ska se till att han uppför sig så kristligt som möjligt. Det tror jag så mycket jag vill på att hon kommer göra. Lilla Lisa, kom till oss och fräls oss alla.

På tal om Gud. Ska man tro på honom eller? What does he do? Det enda bra jag har hört om honom är ju att han uppfann söndag. Det värsta med honom är att han uppfann resten av veckodagarna. Vad fan räckte det inte med söndag för? Tänk vad gott vi hade haft det med en massa sköna söndagar. Söndagspromenad. Söndagsfilm. Söndagssovmorgon. Söndagsstek. Åh ljuva söndag.

Nu sitter Ville bredvid sin morfar, för han kan ju sitta nu (Ville alltså, morfadern har kunnat sitta sedan sin egna bebistid) och spelar på en krokodil som har tangenter. Finfint låter det. Han har ärvt min och Tommies musikaliska sida. Kanske kan bilda ett band när Ville blir äldre. The Three Tyrbrinks. Äh, jag känner själv nu att detta inlägget totalt spårat ut för jag har absolut inget vettigt att skriva idag. Vill bara larva mig och det kan jag ju göra på annat håll. Till exempel med Ville. Peace out.

Sådär ja! Nu är vi på rätt sida året iegn då vi kan se fram emot mer sol och mer värme! Även om jag fullkomligt älskar vintern när den är som dne är just nu så känns det bra att veta att våren och sommaren är på väg! Denna sommaren ser jag ju speciellt fram emot eftersom vi ska fira Villes ettårskalas i juli! Då ska vi nog vara på landet och äta jordgubbstårta och alla ska ha skitskoj! Allt har jag redan bestämt! Eller jag och Ville har bestämt det!

Just nu ligger Tommie antagligen däckad bredvid Ville i sovrummet, det är nämligen hans läggningsdag idag. Det betyder att jag ska sitta i vardasgrummet och vänta tills han är klar så han kan komma ut hit och mysa med mig sådär som ska vara så mysigt! HA! Där fick vi så vi teg! Ville vill väl inte att vi ska mysa så på något sätt drar han alltid ut på det där med sömn ända tills den som ska natta honom också somnar. Så där ligger Tommie och dreglar avslappnat medan jag sitter här och muppar. Egentid får vi i alla fall, var för sig.

Nu är Loke hemma igen. Han har ju varit på landet ett ar veckor och det har tydligen gått bra med hans ben däruppe. Men nu, här hemma så ser jag att han haltar rätt mycket när han har legat en längre stund. Så jag ska ringa veterinären imorgon och se vad som sägs. orkar inte ta ett beslut just nu. Eller jag orkar väl aldrig ta ett sånt beslut. Hur orkar man det? Fr hans skull måste jag ju men det tar emot! Jag är så himla ledsen över det här så jag vill inte ens prata om det. Jag och Tommie har försökt börja flera gånger men vi pratar bort det istället och hittar på något roligare!

Ville är fem och en halv månad nu, vilket betyder att det är ungefär lika långt kvar tills ettårsdagen som det är från det att han föddes fram tills nu. Och det skrämmer mig. För dte känns som han föddes igår. ärligt talat, tiden bara rusar iväg och den väntan man hade innan han kom känns bortglömd. Nu går dagarna och man imponeras dagligen av alla framsteg han gör. Och bara tanken på att det bara är 36 sådana här halvår kvar tills han är arton ungefär gör mig mörkrädd. Note to self: Tiden går fort när man har roligt så se till att ha jävligt tråkigt i 36 halvår.

Förresten så måste jag bara skriva om en liten sak som stör mig. Here it goes.
Jag är så förbannat trött på att man som tjej idag ska behöva titta sig över axeln både två och tre gånger när man är ute och går ensam. Man måste inte bara titta sig över axeln för den delen för vi ska titta i varenda buske, bakom varenda träd, uppåt och åt sidorna och helst även neråt. Har vi riktig tur så slipper vi se något där vi går och vrider och vänder på huvudet och då kommer vi antagligen hem säkert och kan låsa dörren med trettio lås. Har vi otur så ser vi en dåre komma springande med antingen knytnävarna i högsta hugg, eller kanske en trasig glasflaska och kanske ännu värre, sin äckliga snopp i vädret. Och då, om vi har tur så kanske vi kan skrika och springa och vifta med armarna som vi aldrig sprungit eller viftat förr och kan komma hem och låsa dörren med trettio lås. Har vi otur så får vi en smäll eller två. Eller så får vi en äcklig snopp intryckt i oss och så blir vi ärrade för livet, både fysiskt och psykist. Eller så dör vi.

Jag vet inte riktigt om vi förstår på riktigt att detta händer. Varje dag, överallt. Folk slår folk. Folk dödar folk. Vad ger någon rätten att ta någons liv? Vad ger någon rätten att skada någon annan överhuvudtaget? Om min son växer upp och blir en översittare skulle jag bli väldigt besviken på mig själv för då har jag misslyckats i mitt jobb som förälder. Mitt jobb är att se till att han vet om att ALLA är lika värda, tjej eller kille, kort eller lång, smal eller tjock, mörk eller ljus. Mitt jobb är att få honom att förstå innebörden av att visa respekt såväl mot människor i hans ålder som mot äldre. Mitt jobb som förälder är att ge honom ett självförtroende som gör att han inte behöver trycka ner andra för att själv må bra.

Jag vill kunna gå ut nu, klockan tolv på natten, bara för att ta mig till en plats från en annan. Men jag vågar inte det. Tommie skulle våga.