Oh thank God, Ville sover och klockan är inte ens halv nio! Jag har gjort allt som står i min makt för att få honom så trött att han skulle däcka vid åtta! Gåstol, hoppgunga och ett busigt bad. Han låg i sin badinsats och sparkade och plaskade så jag fick vira in mig i en handduk. Golvet är totalt översvämmat och leksakerna guppar fortfarande på ytan. Jag orkar inte ta tag i det där idag. Jag är helt slut!

Igår kväll var vi hemma hos min far och fick middag (igen, tack pappa och klingis) och då somnade Ville på vägen hem. Så vi lyfte bara över honom i hans säng och så gick vi också och la oss. Det tog inte så många minuter innan Tommie började snarka lite lätt och jag kände hur trött jag var. Men inte fan somnade jag. Tjugo över två kollade jag på klockan sista gången och klockan sex vaknade Ville. Jag gick upp och gjorde tillägg och matade honom i vår säng, han somnade och kvar låg jag. Vaken. Tills klockan var halv nio och då gav jag upp min skönhetssömn och gick upp. Jag sminkade fram min skönhet istället (jag var ju väldigt trött så vet inte hur mycket skönhet det blev).

Nio vaknade Ville och då vaknade även Loke, jag lämnade glasögonen på sänggaveln idag för jag ville inte att Loke skulle rusa upp och väcka Ville. Vid kvart i tio kom Lisa och tog hand om Ville medan hon tog sig lite frukost och jag gick ut med Loke. Halv elva skulle vi ju vara på biblioteket på sagostund. Vi var där i god tid men det var tusentals andra mammor med sina bebisar också. Vi var för många så hon delade upp gruppen i två och självklart fick vi vänta till elva istället. Jag som ansträngt mig för att Ville skulle vara pigg och glad och mätt. Nu blev han uttråkad och när det var vår tur så gick det till så här:

Alla barn satt fint i sina föräldrars knä och jollrade lite. Ni som känner Ville vet att han är rätt busig och "pojkig" när han vill ha roligt och han satt och lät så här: "ÖÖÖÖRRRRRRR" "DADADADADADADA".
När tjejen började läsa sagoboken blev det tyst på jollrandet hos de andra barnen. Villes brööööööööölande ökade istället. Jag och Lisa började såklart skratta och jag visste inte om jag skulle ta ut honom så de andra barnen fick lyssna på det vi var där för att lyssna på. Jag stannade eftersom jag antar att folk är beredda på sånt där och han var ju inte arg eller ledsen. Han försökte få kontakt med en otroligt söt liten tjej som hette Nova.

Efter den första boken var det dags för lite rim och ramsor och man skulle göra rörelser med sina barn. Och de andra vände sina barn mot sig och fick ögonkontakt. Ville vägrade titta på mig, han ville stå med ansiktet utåt och hoppa. Hoppa, hoppa, hoppa, hoppa. Mjölksyra, mjölksyra, mjölksyra, mjölksyra. Gash!, vad trött jag blev i armarna. Men så fort jag försökte sätta honom ner eller vända honom mot mig så blev han grinig. Så där stod han och hoppade när jag skulle vifta på hans armar och killa honom på magen. Och så klart så spydde han ner både mig och sig själv och nästan Lisa. Och så klart blev han sur när jag skulle försöka torka bort det. Men jag ska gå dit nästa vecka också! Och veckan efter det och efter det! Ja, jag ska gå dit varenda gång för jag tyckte det var roligt, och det tyckte ju Ville också även om han inte riktigt förstod grejen. Vi kan lika gärna vara där och brööööööööla och hoppa och spy som vi kan vara hemma. Där har han ju andra barn att titta på samtidigt och jag kan träffa vänner!

By the way så längtar jag till nästa fredag. Då ska nämligen jag gå ut. Inte bara utanför dörren utan till Fars Hatt på Cat Club. Tjoho! Jag ska faktiskt erkänna (pappa blunda) att jag ska dricka en rätt stor mängd alkohol och bli ganska full. Farmor Lena ska vara barnvakt över natt och Bengan ska vara hundvakt. Så jag KAN bli full och jag KAN sova en natt utan avbrott!

Dock ska jag erkänna att jag har liiiiiiite ångest över att lämna bort Ville över natt men jag litar på Lena till 1000%. Det värsta som kan hända är ju att han skriker när han ska sova men jag skickar med badinsatsen så somnar han medan han äter kvällsmaten. Men jag ser bilder i huvudet framför mig att han ligger och gråter sådär så det vibrerar och så blir han helt röd i ansiktet och så undrar han vart hans mamma tagit vägen och varför hon lämnat bort honom för att gå ut och dricka sprit. Dumma mamma. Men så gör ju de flesta någon gång ibland. Väl?

Jag ska faktiskt vara ärlig och säga att det känns konstigt att lämna bort honom, även om det bara är någon timme hit eller dit om man bara behöver sova eller så. Jag får dåligt samvete av någon anledning för det känns som om man behöver "ledigt" ifrån honom. Även om jag vet att det är viktigt att man får egentid för att vara en bra mamma. Men det känns dumt ändå ibland. Men jag vill samtidigt att han tidigt ska känna att far och morföräldrar är en helt naturlig del av hans liv. Att de ska vara lika självklara som jag jag och Tommie. Och så vet jag ju att de gillar att vara med honom också och gärna vill låna honom ibland!

Lite sentimentalt;

Jag brukar titta på dig när du sover och jag ler
jag blir varm inombords och stolt när jag ser
att du andas tryggt och du drömmer sött
och jag har lärt mig att se när du är trött.
Du böjer huvudet lite och tittar på mig så
med blicken som du får när du vill jag ska förstå.
Du drar i ditt öra och suckar lite lätt
du vet väl att du är det finaste jag sett?

Du kommer alltid vara allt för mig
inget kan få mig att sluta älska dig.
Dina fingrar, dina ögon ja, hela du
jag önskar vi kunde stanna tiden nu.
Precis detta ögonblick behåller jag
jag ska minnas det varenda dag.
sekunden du föddes blev livet komplett
du vet väl att du är det finaste jag sett?

Från mig till Ville, min babe.