Vilken kväll det blev! Tommie jobbar kväll idag så han kommer inte hem förrän efter tolv inatt! Och eftersom jag älskar att vara ensam ibland så såg jag fram emot en lugn och skönt kväll i tystnad. Jag köpte ingredienser till ost och skinkpaj och jag köpte en cocacola och popcorn att mysa med efter maten. Jag la Ville i sängen klockan åtta och nu har vi börjat om med femminutersmetoden. Det går ut på att man lägger barnet i sängen och lämnar rummet i fem minuter. Du ska inte gå in i rummet oavsett hur mycket ditt barn än skriker. Vi testade detta när Ville var åtta månader och det fungerade inte och på BVC sa de att det är en så känslig period i barns liv då så det bästa är att bara göra det som blir lugnast för Ville! I måndags var vi på BVC igen och då sa hon att man kan börja om nu eftersom han antagligen är redo!

HAHA! Så fan heller, men nu har vi ju börjat så nu ska vi fullfölja! Han skriker så han spyr, idag tre gånger. Fick byta pyjamas en gång till och med och lakanet också. Inte så mysigt att sova i spykläder. Jä jä. Det tog en timme idag. Och han skrek tills han somnade och en liten stund till. Nu ligger han och snyftar i sömnen och jag lider. Men det är ju det bästa för oss alla!

Tillbaka till min myskväll med mig själv. Samtidigt som Ville skriker ska jag då laga paj! Allt går bra och jag är skitduktig! Ville skriker. När pajen stått i ugnen i tio minuter kommer jag på att jag glömt av att ta i ägg i fyllningen! Shit! Ville skriker. Ut med pajen och vispa i ägg så gott det går! Ville skriker. När jag ska stoppa tillbaka pajen i ugnen så välter pajen och fyllningen rinner ut på ugnsluckan. Shit! Ville skriker. Jag SKA äta min jävla paj och jag ska ha det mysigt så jag tar en slev och skrapar upp skiten och slänger tillbaka på den jävla pajdegen! Och sedan slänger jag in pajen i ugnen och smäller igen luckan! Ville skriker. Ville spyr. Ville vill kramas. Jag också. Men det går ju inte.

Efter en halvtimme eller så så är pajen klar. Ville skriker. Jag tar fram pajen och jag har skurit upp grönsaker och hällt upp ett glas cola. Jag har dukat fint. Ville skriker. Till slut blir det tyst i sovrummet och jag börjar äta. Det var gott. Så nu kan jag andas igen. Så går det till här hemma! Man ska aldrig planera något för då skiter det sig.

I morse till exempel hade jag och Johanna planerat att gå till öppna förskolans avslutning. Vi båda fick ställa klockan eftersom våra barn sover till nio ungefär och idag hade vi planerat att träffas tio i nio. Vi går fort för att hinna till Kungälvs kyrka och där är det tomt. För självklart börjar inte avslutningen förrän halv elva. Så där stod vi. Men vi gick till bräckboden och köpte condis istället. Och så åt vi upp dom och gick tillbaka. Där fick vi lyssna på prästen, sjunga lite sånger och en liten flicka fick världens tjockaste bibel i huvudet, vi blev välsignade och sjöng lite till. Jag tror jag är på väg att bli frälst. I en vecka har jag sjungit på den här texten. Förutom ordet GUD så diggar jag sången! Shit!

Bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud.
Bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud!
Låt oss aldrig bli så stora att vi inte ser de små!
Larven som kryper, myran som stretar
och barn som lär sig gå!
Bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud
Bara den som vandrar nära marken... bla bla bla

Den lossnar inte från min hjärna och jag sjunger och sjunger och sjunger så jag tror Ville faktiskt kommer tro att Gud finns. Hur gör man med sånt här? Det är ju lite hyckleri att säga att man inte tror på Gud och sedan gå till kyrkan och bli välsignad tillsammans med sin son på en avslutning av kyrkans öppna förskola och sedan hälsa i hand på prällen och bita sig i tungan för att inte svära (för då skulle man ju inte få komma in i himlen).

Kan inte förklara varför men jag tycker det är mysigt i kyrkan. Jag tror inte på det dom säger men jag gillar stället. Jag gillar prällen (han skämtade om sig själv (HAHA)). Jag gillar Rut och Gudrun. I kyrkan, de som jag varit i, finns ingen taskig attityd. Inga fula ord. Mest värme och leenden och vem blir inte glad av det? Man skulle nog försöka ta efter det där lite överallt. Jag gillart helt enkelt!

Ja, jag har nog blivit lite frälst. Fast inte av Gud.