Förlåt jag har ljugit! Jag gick inte alls ner 2 kilo mellan onsdag och fredag förra veckan. Vet inte riktigt vart tankarna var när jag skrev det. Jag lyckades med ett halv kilo på två dagar. Det var mer det jag ville få fram. Hoppas ni ursäktar!

Ville sover middag! Thank God för middagssovet. Från det att han vaknar så är det fullt upp. Så här ser vår dag ut:

• Ville vaknar och tjuter glädjetjut över en ny dag, varje dag. Han drar mig mig i håret och ler lömskt. Ibland tar jag av honom blöjan redan i sängen och har han riktig tur så kissar han rätt upp i luften och rätt ner i våra lakan. Från det att Tommie går till jobbet på morgonen så ligger Ville bredvid mig.
• Villes glädjetjut går över i ett lite gällare, nästan hysteriskt tjut som vill att jag ska öppna mina ögon som är fulla av ögonklet eftersom jag inte orkade tvätta av mig sminket igår. Jag får gnugga, gnugga, gnugga och leta upp mina glasögon som ligger någonstans på sängkanten. När Ville ser att jag ser honom blir han lite lugnare och vill åt mina brillor. Så fort jag tar tag i mina glasögon vaknar Loke för nu har han fattat att jag är vaken. Då börjar han försiktigt smyga upp i vår säng och jag får försiktigt putta ner 45 kilo hund.
• Nu går vi upp ur sängen. Ut i badrummet och där får det gå fort som fan. I med linser. Tvätt i armhålan. Deo i armhålan. Mascara, kajal. Kläder på mig. Blöt blöja av. Torr blöja på. Kläder på Ville. Ville är hungrig så det finns inte tid för att sudda bort felplacerad mascara (mascara på näsan för Loke knuffade till mig).
• Ut i köket med Ville på armen och Loke i röven. Skölj nappflaska, i med vatten, in i micron, ut ur micron, i med pulver, skaka skaka, Ville gråter, loke gnyr (han är också hungrig), hitta spyhandduk, sitt ner, placera skrikande Ville, platsa gnyende Loke, in med flaskan i Villes mun och PJUH!
• Operation HUND. Nu måste Ville ha ännu mer kläder på sig eftersom vi ska ut i snön och pölsa(?) runt i snön med jättejättejättekissnödig hund. Ville skriker så klart eftersom han föddes naken och hlest skulle vara naken resten av livet. Kläder är för mesar. När Ville är klar och ligger i vagnen och skriker sig röd och antagligen har bajsat ner sig så ska Loke ha ett koppel på sig. Och jag ska ha skor och jacka på mig. Ut ur lägenheten. Vänta på hiss. Knö oss in i en alldeles för liten hiss med tjock mamma, gigantisk hund och väldigt fin barnvagn med en skruv lös. Hur ska det gå i snön?
• Väl ute går det ganska bra så fort Loke har kissat och bajsat. Det gör han precis utanför komvux här för han har ju hållt sig ända sedan Tommie gick till jobbet fyra timmar tidigare. (han spelar tror jag) Självklart fryser jag om både händer och huvud och hals för det där med att leta reda på vantar, mössa och halsduk är inte direkt aktuellt när man bara vill att Ville ska bli nöjd och Loke bajsad. Vi tar en promenad på tjugo minter kanske, sedan är jag röd och kall och vill bara in i värmen.
• Loke får mat medan Ville ligger i vagnen. Det är lättare att använda båda händerna om man har tillgång till båda händerna har jag märkt. Han brukar hålla sig nöjd under tiden. Medan Loke äter ska Ville plockas upp och plockas av. Sedan är barn och hund nöjda och jag kan andas. Nu ska ju jag äta också. Och nu är Ville såpass stor att han kan sitta i gåstolen eller i hoppgungan och då kan jag fixa frukost i lugn och ro. Jag brukar hinna äta upp också. Innan han blir lite trött och gnällig.
• Nu är vi där jag är precis nu. Ville har somnat i vagnen, Loke ligger och sover i sovrummet och ja sitter här och njuter av tystnaden en stund. För om en liten, liten stund så tänker Ville vakna. Då börjar vi om med bus och gos och då är vi alla pigga igen! Jag älskar verkligen möjligheten att sova middag.

Nu ska jag sätta på en film och så får vi se hur mycket jag hinner se! Jag plockar nog upp Ville ur vagnen och lägger han på mig istället. Han sover mycket längre och bättre då! Nu kanske det verkade som om jag tyckte att allt detta var jobbigt. Verkligen inte. Jag älskar det!