Jag och Ville följde med mamma, pappa och Bengan och tittade på Liams fotbollsmatch idag! Vägen dit påminde om en dålig skräckfilm för matchen var i hålta. Vem bor där? Och förresten så hittade man inte fotbollsplanen så lätt eftersom den låg inne i skogen och det var en väldigt krokig väg dit. Kändes som att man skulle mötas av en styckmördare lite längre fram. Tur var det att vi slapp bli styckade idag och fick glädjas åt att Liams lag vann matchen med 4-0. :D De är jätteduktiga de små pojkarna för att bara vara sju år gamla.

Efter matchen åkte jag och Ville med pappa hem för jag var hungirg och då finns det inget bättre än en förälder som bryr sig och vill att man ska få i sig riktig mat och inte McDonalds som jag hade tänkt! Jag fick kycklingspett och ris istället och det var jättegott! Ville sov sig igenom nästan hela matchen (förutom att han vaknade till en stund) och nästan hela besöket hos pappa. Sedan hämtade Tommie oss när han hade fiskat klart ute i Svartedalen.

Så nu sitter vi här hela familjen och är allmänt slappa. Jag sitter här och skriver, Tommie ska precis äta kvällsmat (fisk och klyftpotatis, dock ingen egenfångad fisk) och Ville ligger och bygger på kreativiteten eller intelligensen eller vad det nu är de gör under ett babygym. Kanske ligger han bara där och har lite roligt medan mamma och pappa får egentid på en meters avstånd?

Snart är det i alla fall så att klockan är elva och då är det dags att se om gårdagens läggning av Ville bara bestod av 100% tur eller om han är så lätt att få att somna! Jag väntar med spänning och skräck. Men jag måste ju låtsas att jag vet att det går bra annars kan ha nju känna av min oro och då skiter sig hela saken! Klart att mitt A-barn kommer osmna som en stock ikväll också! Jag har gjort precis samma sak idag. Han har varit vaken sedan klockan nio och han ska få mat och ny blöja precis innan placeringen i hans säng. Håll tummen för mig!

Peace!

Ville är en ytterst liten ömtålig varelse som kräver största engagemang(?). Och hur vet man att det man gör är rätt? Jo, det ser när man när man varenda gång man tittar honom rakt in i ögonen får syn på världens charmigaste, mysigaste leende som inte alls bara en mamma kan älska! När han tittar mig rakt in i ögonen och ler från öra till öra så vet jag att jag har gjort rätt, helt rätt.

Det måste ju vara det ärligaste i världen, en liten bebis. Är han glad så vet man det och är han missnöjd får du ju absolut höra det. Han ljuger inte, han döljer inga känslor, han är alltid ärlig. Han har fått ligga bredvid mig i sängen i över två månader nu, varenda nattoch jag har inte tyckt att det är det minsta jobbigt. Bara mysigt! Mysigt att höra honom andas även när han gör det som tystast, att få se hans ansikte det sista innan man somnar och det första när man vaknar. Jag har inte klagat en sekund över att han tagit plats i sängen. Tills igår. Då sa min nacke "nej tack" till att dela sängen med både man och barn och ibland hund. Nacken var precis lika ärlig som Ville är när han skriker och hade nacken haft stämband hade jag haft tinnitus nu.

Och ska sanningen fram så har jag haft lite ångest över det här med att vänja honom vid egen säng. Man läser i alla böcker och tidningar om alla metoder och man tar för givet att precis alla barn har problem med att somna själva. Jag har trott att jag kommer få springa in i rummet var femte minut för att visa mig för min helt hysteriska son som bara skriker och skriker och vill att jag ska plocka upp honom. Och jag har trott att jag kommer sjunka ihop i soffan utanför sovrummet och gråta i tysthet för att böckerna säger att man inte ska plocka upp honomutan bara visa sig själv var femte minut. Om jag nu hade valt fem-minuters-metoden.

Jag hade naturligtvis inte valt den metoden eftersom jag är alldeles för blödig för att höra Ville skrika ens litegrann. Men alternativet för mig hade inte varit någon annan metod än att han hade fått ligga i vår säng tills den dag han själv kunde säga att han var redo att sova själv och då kan jag garantera att min nacke hade lämnat byggnaden för länge sedan.

Men igår som sagt, jag höll honom vaken i två timmar innan jag gav honom mat så det räckte för en hel armé bebisar (det överflödiga kommer ju upp men han spydde inte alls så han var hungrig), sedan väntade jag i en kvart kanske för jag vet att om han bajsar efter maten så gör han det inom femton minuter. Grejen var att jag hade förberett med blöja i sovrummet så vi skulle slippa flytta honom och göra honom pigg igen efter maten. Och så fort jag öppnar blöjan och ska byta till den rena så skiter han såklart och det där ärliga leendet byts ut till ett jävligt lurigt leende (fortfarande otroligt gulligt och jag kan inte bli annat än stolt över att min son kan lägga en ordentlig kabel). Jag hann i alla fall manövrera det där proffsig som jag är så bajset kom på utsidan av den gamla blöjan och ingenting på mitt täcke.

När blöjan var bytt så var han trött, mätt och torr och då lade jag in stöten, jag lade honom i sin säng med en napp i munnen och jag stoppade om honom sådär mysigt som mina föräldrar gjorde när jag var liten. Då låg han där och jollrade en stund tills han förstod att han var på väg att somna utan sin mamma i munnen (eftersom han alltid har somnat med tutten i munnen). Då gnällde han lite (inte grät). Eftersom vi inte börjar göra honom iordning för natten förrän vid elva på kvällen så var detta vid tolv och eftersom klockan var så mycket så låg jag i vår säng bredvid hans. Jag stoppade helt enkelt bara in min arm mellan spjälorna och pillade honom i pannan och sjöng "trollmorssången". En halvtimma efter det att jag lade honom i hans egen säng så sov han, helt utan skrik.

Sedan sov han till klockan sju i morse och då gjorde jag om hela proceduren, massa mat och torr blöja och ner i sängen och han somnadeom till klockan tio. Vid tolv somnade han igen och nu vaknar han. Så nu får jag gå och ta hand om min son som uppenbarligen tyckte det var lika skönt att sova ensam som min nacke. Synd bara om mig som inte kan ligga och lukta på grabben hela natten.

Förresten är det taskigt att stjäla någons cykel. Dumma er som tog Tommies igår. Stackars er som tog Tommies cykel igår om han får tag på er. Han är inte glad.

Idag har varit en kanondag! Madde ringde i morse när jag och Ville fortfarande låg i sängen. Vi vaknade vid tiotiden och låg och tjötade lite med varandra om livet och så. Han har rätt vettiga åsikter egentligen om man tar sig tid att lyssna på vad han har att säga. Han blir något stort han! Hur sopm helst så ringde Madde och vi bestämde oss för att gå en sväng på stan. Det blev lunchbuffé på "Nyfiken" och den var lika god som vanligt! Snåla kvinna framför mig i kön som inte ville betala 30kr för sin dotters buffé eftersom dottern antagligen inte skulle äta för 30kr. TÖNT! Betala, ät och håll käft! Och så kan du tacka för maten och le litegrann när du lämnar caféet, det är mycket trevligare.

Äsch! Vi pratade och åt och Ville sov, jag skröt inget om honom innan utan tänkte mest på vad jobbig han är när han skriker när jag ska roa mig. Skämt åsido så skrek han i vilket fall som helst inte på hela tiden som vi var ute på stan. HA! 1-1

Vi gick en tur på stan och jag hittade en fin skinnklänning som jag skulle vilja köpa till dopet, vill ännu mer få plats i den. Vi får väl se vilken dag nästa år jag kan köpa den. Jag tog en tur till "Synsam" också och tittade på glasögon. Jag har ett par rätt fina faktiskt men jag har en fin hund också som tog sig friheten att förra året tugga lite på mina inte alls billiga brillor. Så det är vita tuggmärken i glaset och som ni förstår då så fyller de ju inte riktigt sin funktion så bra som jag önskar. Och nu har "Synsam", till idag, ett erbjudande om att om man köper glasögon så får man det ena glaset gratis. Självklart hittade jag glasögonen med stort G och blev helt såld på dem! Synd att de inte kunde bli lika köpta av mig eftersom jag är ungefär så pank som kan bli och lite till.

Jag har inte brytt mig om mina trasiga glasögon på hela året eftersom jag tänkt hela tiden att jag ändå bara har de på kvällarna när jag tittar på tv i sängen. Men för två veckor sedan så fick jag ont i ögat och trodde det var en vagel på gång och då insåg jag att jag faktiskt inte fungerar utan ett par fungerande brillor. Så nu har jakten startat på ett par snygga, billiga glasögon som passar min budget (typ gratis). Och imorgon är erbjudandet borta på mina älsklingsglasögon och priset går upp med ungefär tusen kronor eller ännu mer. URS!

Igår hämtade vi sakerna hos min bror som vi fick (Ville fick) av min brors svägerska. Det var ju ett babygym med och Ville älskar det! Han ligger på en filt på golvet och tittar på sakerna som hänger över honom och glor på honom. Han har ganska många bebisleksaker och många av de är små kossor. Jag har märkt att han älskar alla leksaker som är svartvita kossor. SYND! För när jag var liten lurade min dumma bror i mig att svartvita kossor var de farligaste djuren på den här jorden och att de äter upp människor. Jag har ju förstås förstått på äldre dagar att han överdrev en aning men jag kan inte tro att det var helt osant. Är fruktansvärt rädd för kossor än idag och vill inte att min son ska önska sig en om några år. Skulle ju vara hemskt tråkigt att behöva ha en livsfarlig ko i trädgården. Den kanske kan bo hos mamma på landet?

Jag vill bara komma med en kanske politisk inkorrekt kommentar; Jag hejar på rånarna. Tänk själv att vara delaktig det mest spektakulära rånet i svensk historia. Tänk att vara delaktig i att göra så att ordet "spektakulär" blir så uttjatat att det snart inte ens får vara med i svenska ordboken för att folk är så irriterade på det! En liten djävul på min högra axel hoppas att de kommer undan med det och att de njuter av pengarna.

Nu börjar jag bli hungrig och idag blir det bara väldigt goda, väldigt fyllda baguetter till middag. Dock väldigt onyttiga också. Men det gör inget.

Nu sitter jag här och räknar minuterna till "Grey´s Anatomy". Det är säsongspremiär idag och dubbelavsnitt så min vecka är räddad! Som jag har väntat och längtat! Det är nog den bästa serisen som någonsin gjorts och jag vet att många håller med mig! Tommie gör det i alla fall inte så han sitter och pratar fiske med Ville just nu! Idol är sådär roligt nu när det är slutaudition, det är ingen skitkass att skratta åt och ingen skitbra heller för alla är så nervösa. Blir roligare när de absolut bästa är utplockade och har tagit sig till finalen. Nog om tv:n.

I morse vaknade jag av att Ville började gråta bredvid mig i sängen. Jag började mata honom och precis när han somnade om så vaknade han igen och jag förstod att min dag hade börjat! Jag fick världens största leende och vi låg och tittade på varandra en stund. Då skickade jag ett sms till mamma och frågade om hon ville hämta mig, Ville och Loke och det ville hon såklart! Så vi spenderade hela dagen på landet och det var jättemysigt! Tommie kom upp vid sex så då fikade vi lite och sedan åkte vi hem! Utan hunden dock för veterinären tyckte att han skulle få springa av sig litegrann! Så vi hämtar honom nog i helgen, men jag ska inte ljuga, det är skönt att vara lite hundledig faktiskt..

Imorgon är det redan torsdag och det är Tommies sista arbetsdag den här veckan. Det är skönt för då kan han vara vaken lite längre på kvällen och vi kan mysa. Shit nu får jag sluta för klockan är nio! GREY`S ANATOMY!

Nu har jag varit på efterkontroll på MVC idag och allt verkade bra. Har fortfarande lite ont i magen vid vissa rörelser och hon visste väl inte så mycket om hur normalt det är efter nästan tio veckor. Någon som vet?! Känns som att det borde vara helt bra nu. Tydligen får jag lov att börja träna redan efter åtta veckor men vill inte göra det när jag fortfarande har ont. Så jag skulle avvakta en månad till ungefär innan jag hör av mig igen.

Ville sov sig igenom hela besöket och det var skönt. Det blir lite jobbigt att koncentrera sig på vad folk säger om han är vaken och man måste hålla honom lugn. För visst är han lugn och go nästan hela sin vakna tid men då får man ju sättaeller lägga honom bekvämt och ge honom något att titta på. I ett läkarrum på sjukhuset är det ju rätt sterilt och han blir lätt uttråkad, speciellt om jag inte kan engagera mig i honom. Efter besöket hos Marie så tog jag en promenad till min bror. Hans svägerska var där och jag fick en massa bra saker till Ville. En hoppgunga som vi tänkt önska oss i julklapp, ett babygym som vi tänkt köpa nästa vecka och lite böcker och kläder och sådär. Helt kanon att slippa köpa.

Förresten så är vi bjudna på fest den tredje oktober, till Moa, och det ska bli jätteroligt! Villes farmor har sagt att hon kan passa honom och jag tror jag ska ta mig ett glas vin eller två. Nu är det ett år sedan jag drack något och ett år sedan som jag tog min sista cigarett. Det är så typiskt att det där suget aldrig försvinner. Jag är än idag fortfarande precis lika sugen som jag var veckan efter det sista blosset. Det var under några månader under graviditeten som jag inte var sugen för att jag mådde illa men när dte släppte kom suget tillbaka. Och jag är jättesugen i denna sekunden också! Vill öppna ett nytt paket och ta en cigarett, tända den och ta ett riktigt, riktigt bloss. Urs, vad dumt att det inte kan sluta. Jag vill verkligen inte börja röka igen så jag får väl helt enkelt lära mig att leva med suget.

Igår var Tommie pappaledig precis som alla andra måndagar och vi tog en liten biltur till ramberget och satt därhögst upp och tittade på utsikten och pratade en stund. Ville följde såklart med men han sov som vanligt! Det var mysigt att komma hemifrån en stund och få lite frisk luft!

Nu funderar jag på att ringa min mamma och prata en stund innan IDOL börjar. Sedan är det nog dags för Ville att äta igen också! Mysigt! Han ser så nöjd och belåten ut när han ligger där med tutten i munnen och jag känner mig stolt över att det bara är jag som kan få honom sådär mätt! Och jag är stolt över att Tommie är världens bästa pappa som hjälper mig med allt han kan hjälpa till med! Min familj är underbar! LOVE

Trött, trött, trött! Vet inte riktigt varför för jag har sovit hela nätter i över en vecka, Ville är jätteduktig! En natt testade jag att lägga honom i hans egen säng och då sov han i sex timmar! Det är ju underbart med jag har han gärna hos mig ett tag till. Dels för att jag tycker det är otroligt mysigt och dels för att jag vill slippa gå upp ur sängen för att trycka tillbaka nappen om han vaknar för att den ploppar ut! Jag är kanske lite egoistisk när jag tänker så för att jag vill sova så mycket som möjligt men det tycker jag att jag har rätt att vara! Jag är en mycket bättre mamma om jag är utvilad på dagen än om jag är helt slut efter en natt av napp-åter-tryckande!

Snart kommer farmor Lena hit och hämtar oss så ska vi följa med hem till henne en stund! Ska bli mysigt! Vi tar med Loke och så ska vi se hur det går att gå hem med honom. Han verkar inte direkt jättemycket bättre nu än när vi var hos veterinären faktiskt och det känns inte roligt att erkänna. Jag hoppas att man snart kan se en förbättring så att vi kan slappna av och veta att han mår bra!

Förut var jag och Moa och fikade på "Tant Rut" och det var kanoners! Men det är klockrent! Moa frågade hur det gick och så med Ville och jag berättade att allt är så himla bra! Hur underbart glad han är hela tiden och att han nästan aldrig är ledsen! Och det stämmer ju verkligen! Det är så sant som det är skrivet här och nu! MEN, så fort vi kommer fram till kafeét så börjar han pipa i vagnen. Min bakade potatis kom ut och den luktade så gott. Moa började äta och njuta av sin grekiska sallad och jag satt där med en skrikande Ville i famnen. Han fick mat men han fortsatte skrika. Jag försökte vagga honom till sömns men han fortsatte skrika. Det där A-barnet som jag hade skrutit om en kvart tidigare var som bortblåst! När Moa ätit klart erbjöd hon sig att ta honom medan jag åt men han fortsatte skrika och min bakade potatis hade blivit kall och hård.

Vi gav upp att sittakvar och tjöta efter fikat sådär som man gör och jag lade ner Ville i vagnen och började gå och han somnade på mindre än en minut. Så han skrek sig genom en fika för att? Det gör absolut ingenting att han skriker så högt att hela Kungälvs kommun hör det men han kan väl vänta tills en gång då jag inte har skrutit om hur lugn och fin och positiv han är! Fast det är klart, jag skryter ju om honom hela tiden så han skulle aldrig få en chans att skrika av sig. :D

Igår var vi på BVC och han blev vägd och mätt (med cm, inte av mat) och han var perfekt. Det visste jag innan men det är lika roligt varje gång det blir bekräftat! Nu ska jag gå och titta till mitt underbara A-barn som ligger och sover som den ängel han är i sin vagn. Sedan ska jag njuta av yterligare en mysig kväll med honom! Hoppas att de kvällarna aldrig tar slut även om det skulle bli oerhört pervers när han är arton år och det fortfarande är mina bröst som står för hans mat. peace out!

Har jag förresten talat om för er hur bra Ville är? :P Han är bäst!

Idag är en jättebra dag! Igår åkte jag in till salongen där Lilla Lisa jobbar och blev fixad i håret. Det blev en total makeover och jag blev supernöjd! Så istället för att vara blond (halvt blond och halvt råttfärgad), korthårig och utan lugg så blev jag mörkröd, långhårig och fick en lugg också! Det långa håret går att ta av och jag ska inte sova i det men det ser ut som äkte när man har det isatt! Kanoners!

Idag vaknade jag vid åttatiden och matade Ville. Gick ut på en av våra nästan pinsamt korta promenader med Loke. Det får bli många korta sådana per dag. Sedan lämnade vi av Loke hemma och sedan gick jag och Ville till affären. Ville somnade i vagnen vid halv tio och han sover ännu så det är mer än tre timmars tid för mig själv! Då har jag:

• Spelat SIMS 3
• Spelat SIMS 3
• Spelat SIMS 3

Ja, så kreativ har jag varit. Jag plockade in lite disk i diskmaskinen men eftersom jag har blivit så duktig på att hålla ordning här hemma så finns det inte så mycket att städa längre. Jag bäddade sängen också förresten men det är nog allt. Jag och Tommie har lyckats få hela fem barn i spelet och alla har överlevt. Tyvärr så har jag och Tommei blivit så gamla att vi snart dör så vi missar de yngsta barnens födelsedagar tror jag.

Jag längtar, för första gången i mitt liv, efter att få börja träna. Jag ska helst ta det lugnt i tre månader efter snittet och jag känner i magen att det inte är helt färdigläkt ännu. Kan inte riktigt hosta ordentligt än och jag kan inte gå för långt eller för fort! Men jag vill verkligen att det ska läka fort för jag vill verkligen komma i form. Jag har nog egentligen aldrig varit i form innan så jag ser med spänning fram emot resultatet efter några månaders träning. Ingen tror nog att jag kommer klara det men jag är faktiskt riktigt laddad och har bestämt mig! Ska bli skitskoj!

Vid fyra idag ska vi till BVC med Ville (vem annars?) och hans ska bli lite undersökt av doktorn, det är rutin så inget konstigt med det. Det ska bli roligt att se hur mycket han har växt sedan sist. Han är inte mätt på tre veckor och inte vägd på två så det borde ha hänt litegrann åt alla håll hoppas jag!

Nu ska jag nog väcka honom så han får mat i sig också! Jag får inte låta det gå mer än fyra timmar mellan målen så det är dags att vaknar till nu! Och sedan ska vi gosa, gosa, gosa! Ha en bra dag!

Urs, vilken jobbig dag det har varit! Fick vakna klockan åtta i morse eftersom Loke skulle till veterinären. Mamma kom vid kvart i nio ungefär för hon skulle passa Ville medan vi var där. Han visade tydligt att han hade ont när veterinären kände över honom så hon bestämde sig för att röngta. Jag och Tommie fick åka hem och hämta honom vid fyratiden istället. När vi kom tillbaka så fick vi veta att det inte alls såg bra ut! Han hade dåliga bakben och stela framben. Vi fick köpa ett nytt foder som ska hjälpa lederna och så fick vi Rimadyl som ska lindra smärtan och så fick vi några andra tabletter som ska vara bra för honom och lederna.

Så ska jag ringa om två veckor för att tala om hur det går. Blir det inte bättre så finns dte inte så mycket att göra egentligen. Han har ju uppenbarligen ont och det vill jag inte att han ska ha. Men jag hoppas så jävla mycket att han får mindre ont nu när vi har lite hjälpmedel. Nu, de närmaste dagarna får han bara gå ut och kissa och bajsa och inget mer. Han får inte åka till landet på ett tag och det är synd för han älskar att vara där! Så fort han får OK från veterinären att han får vara där så åker vi dit!

Nog om tråkigheter, jag kan ju skriva lite om Ville också, det blir inte tråkigt. Inte för mig i alla fall som får chansen att skryta om mitt underbarn! För er som läser kanske det blir lite förnedrande att förstå att ni inte är i närheten så bra som honom! Skämt åsido, han imponerar på mig varneda dag!

I fredags hittade han sin högerhand på riktigt så nu slår han sig i huvudet hela tiden. Ser rätt roligt ut. Igår kväll märkte jag att han verkligen försökte föra tummen mot munnen men lyckades inte riktigt få till det ordentligt. Jag hoppas inte han lyckas med det heller för det vore bra om han kunde låta bli att börja suga på den. Känns som att det är svårt att vänja sig av med det där sedan. En napp kan man ju kasta undan men man kan ju inte gärna plocka bort hans tumme. Och så har han blivit en väldigt glad kille nu också! Han riktigt skiner upp när han tittar på en och man ser att han tycker om oss och att han litar på oss nu.

Det ger mig en liten klump i magen. Jag har hans liv i mina händer och det är lite skrämmande. Just nu är min uppgift att få honom älskad (hur lätt som helst), nöjd (ganska lätt) och trygg (lite svårare än innan skrivna). Det är ju jag och Tommie som ska få honom att bli en liten människa som ska ta vara på sig själv och som ska vilja få ut så mycket som möjligt av livet och som ska älska livet och allt vad det har att erbjuda.

Jag tar verkligen föräldrarskapet på fullaste allvar och har smått prestationsångest för jag vill honom så mycket gott att jag inte vet om jag kommer lyckas ge honom allt han förtjänar. Men jag ska definitivt göra mitt bästa och hoppas att det räcker!

Nu ska jag gå och mysa med honom och pussa och gosa och mata. Och till slut så somnar vi nog bredvid varandra, jag och Ville. Och det finns inget bättre än att somna med hans andetag i mitt öra och att vakna med hans ansikte vänt mot mitt på morgonen..

Kom precis hem från en dag som bestått av besök hos Villes farmor och mormor. Tommies syster Sara fyllde femton i fredags så det var lite kalas hemma hos dem idag! Jättegod mat och jättegod tårta! Och Ville var enängel! Det är han i och för sig varenda dag men nu är han verkligen delaktig i vad som händer och han skrattar, ler och jollrar. Jättemysig!

Efter kalaset åkte vi hem till min mamma för att hämta Loke! igår åkte Tommie nämligen till svartedalen och fiskade och jag bjöd hit Isabelle och Moa. Eftersom Tommie skulle vara borta över natten ville jag inte vara helt ensam med både hund och barn så mamma hämtade Loke igår! Imorgon ska vi till veterinären med honom också för han har ont i sina ben. Han ska vaccineras ocksp och samtidigt så tar de en titt på hans ben. Kanske ska sövas och röntgas beroende på vad de anser. Hoppas de kan genågon smärtlindring bara och inte något dåligt besked.

Igår var som skrivet Moa och Izza här och det var jätteskoj! Synd att tv:n stod på bara för då blir det att man tittar på den mer än man pratar med varandra. Men det är alltid lika roligt att träffa dem! jag och Moa blev försökskaniner till ett experiment som vi ska genomföra till nästa middag! Ska bli roligt!

Nu sitter vi här i vårt mysiga vardagsrum hela familjen och är trötta efter en härlig helg! Skönt att Tommie är ledig imorgon också för då ska vi rensa i lådor och bära ner gammal skit i källaren. Sedan ska vi ta en liten sväng på stan också! Mysigt!

God natt alla och sov gott!

Vi gör framsteg jag och Ville! Eller det är väl snarare han som gör framsteg medan jag tittar på. Jag är mest en åskådare som imponeras av varje rörelse han gör. Idag, i detta nu, så ligger han i sin babysitter(babyligger) och sprattlar som bara den. Han har lykats hålla sig nöjd i flera minuter utan närhet från sin mamma. Han sitter nedanför datorn så han ser mig om han vill men väljer att titta på annat. Helt plötsligt ser han så stor ut! Som en riktig bebis och inte sådär pytteliten som en nyfödd. Han börjar bli stor. Oj, nu sa han något också! Han fäster blicken jättebra nu och det gör ju också att han ser helt annorlunda ut.

Han brukar inte alls tycka om att vara ifred, men nu har han upptäckt att stolen gungar om han sparkar så han har ett riktigt träningspass där nu. Och inte ens napp har han i munnen. Han blir mer och mer oberoende för varje dag och det känns bra! Det är jättemysigt med en liten, söt bebis men det är skönt att få ha armarna fria ibland i alla fall! Och det är skönt att slippa ha sjalen också så fort man behöver få något gjort!

Nu väntar vi på att Lisa ska komma hit och klämma på Ville och hon får nog följa med ut p en promenad med Loke också! Han älskar Lisa så hon ska få hålla kopplet. :D Sedan ska jag laga mat för Tommie borde vara hemma när som helst! Möjligtvis tar jag en sväng bort till Liams träning idag också för det är skönt att komma hemifrån ibland. Blir lite långtråkigt nu när alla jobbar på dagarna.

Jag har varit rätt så hemmafruig idag faktiskt och diskat (plockat in i diskmaskinen) och röjt undan massa skit. Knutit ihop soppåsarna och funderat på att gå och slänga dem men inte riktigt nått dit än. Men det kommer. Nu uptäckte Ville att det blev rätt så långtråkigt att sitta där i och vifta med benen. Så nu ska jag plocla upp honom och gosa järnet! Tror han behöver sova för han har varit vaken sedan halv ett.

Är supertrött och ännu tröttare. Jag är bortskämd med att få sova med tanke på att jag har en bebis hemma men när man är vaken så krävs det att man är hundra prcent med och hundra procent vaken. Hela jag behövs, både hjärnan och kroppen. Innan Bebis så kunde man ju vara vaken men sitta framför tv:n och vara halvdöd eller ta ett varmt, skönt bad och koppla av eller så kunde man ju bara gå och lägga sig när man kände för att sova middag.

Jag kan ju fortfarande titta på tv men jag måste hela tiden ha ett öga och öra på Ville! Blir han hungirg så är det ju bara jag som kan mätta honom. Och även om jag sover fyra timmar när han sover så kan jag ju inte somna in alltför djupt för då hör jag ju inte när han vaknar. Men tänk vad det är värt det! Tänk hur man ändrar sitt sätt att se på saker i livet. Tänk att jag, som dyrkade min sömn förut, kan tycka att det är underskattat att sova!

Nu missar jag alldeles för mycket om jag sover. Villes leenden och alla hans nya hårstrån som blir fler och fler för varje dag. Förra veckan var jag alldeles till mig för jag kunde ana ett riktigt hårfäste! Nu, den här veckan så är det hans förmåga att suga på nappen som fascinerar mig mest. Om jag somnar nu så missar jag kanske något livsviktigt som jag bara måste få se! Så fort han ger ett ljud ifrån sig så tror man att han ska börja prata. Eftersom just vårt barn, Ville, måste vara den mest intelligenta bebisen i hela världen.

Det är väldigt roligt att vi som mamma och pappa tycker att vårt barn har en mycket starkare nacke än andra barn och att han följer med blicken mycket bättre än andra barn. Samtidigt tycker ju alla andra föräldrar att just deras barn är bäst i världen på samma sak som Ville är bäst i världen på.

Hur som helst så är Ville en superbebis som antagligen kan börja första klass redan nästa år och som kommer lösa alla stora världsproblem innan han fyllt elva. Och det säger jag inte bara för att jag är hans mamma utan för att jag verkligen tror att han besitter sådan kraft. Skämt åsido så vet jag att han kommer utföra stora saker för det kan jag se i hans ögon. Undrar om min mamma och pappa såg det i mina ögon? Se så rätt de hade i så fall. Jag åstadkom ju Ville. Det största miraklet i hela världen...

Nu är Loke hemma igen också och det är jätteskönt! Han pendlar lite mellan oss och min mamma för han trivs så bra på landet med mammas hundar. Men nu får han stanna hemma ett tag för man ser att han har ont i benen. Ska ringa veterinären imorgon och bestäle tid för vaccinering och en ordentlig undersökning av hans ben! Hoppas det finns medicin att få så han slipper ha ont!

Nu skriker Ville så jag ska göra mig i ordning och sedan ska vi ha våran mysiga kvällsutin. Då ligger vi i sängen och tittar på NCIS och Ville äter. Lagom till NCIS är slut så borde han sova. Det brukar dock dröja ytterligare någon halvtimma! Ha en bra natt!