God kväll på er. Ville somnade på direkten idag också efter att återigen fått köra slut på sig själv i badkaret. Det är så skönt att veta att han kan göra slut på den sista energin där i. Idag fick han välling till kvällsmat också istället för tillägg så att han får en annan mättnadskänsla. Han är ju en sovare i vilket fall som helst så det kvittar egentligen men det känns som att det kan vara gott med lite variation i maten. Den här veckan har han ätit majspuré och druckit tillägg. Nästa vecka blir det palsternacka och tillägg. Och veckan efter det blir det potatis och tillägg- Så han får ju inte så mycket olika och då kanske det är gott med välling på kvällen istället!

Imorgon är Tommie pappaledig igen som varje fredag i sex veckor fram över. Det är ju babysim imorgon eftermiddag och vi längtar allihop. Ville längtar han också även om han inte vet om det själv än. Ska bli roligt att se vad de får träna på imorgon!

Idag har jag varit hurtig! Från förra tisdagen till i tisdags så lyckades jag gå ner ett kilo! Hurra och grattis till mig! Bara 14 kvar! MINST! Jag har varit ute och powerwalkat varenda dag och jag äter inget onyttigt alls. Bara mat och så dricker jag vatten, inget annat. Jag äter fyra gånger om dagen och så frukt därimellan. Så det fungerar bra. Jag kan inte äta mer eller oftare än så på en dag för det hinns inte med att förbereda och tillaga. Så det blir frukost, lunch, middag och kvällsmat. Idag var jag ute i förmiddags med Loke och barnvagn. Där kan vi snacka om träningspass! Även om man bara står still så är det jobbigt!

Hur som helst så stod vi inte still, vi gick och vi gick fort. I snömodd. Med vagn. Och hund. Beröm mig! En hel timme var vi ute! Och då var det en timme aktiv promenad, Loke fick uträtta sina behov i början av promenaden så han kunde följa med i mitt tempo sedan.

Efter middagen nu i eftermiddags gick jag ut en gång till. Då skulle jag egentligen bara gått ut en runda med Loke, inte speciellt fort och inte speciellt långt heller. Men det blev bara så. Vädret är så skönt nu när det är lite mindre kallt. Man fryser inte ihjäl. Och så är det skönt att röra på isg och komma utanför dörren lite.

Jag har faktiskt städat idag också. STORstädat. Så där blev jag nog av med ett par kalorier också. Efter den första promenaden sov ju Ville och då passade jag på att slänga ut mattorna på balkongen, damma av HELA lägenheten, torka av HELA lägenheten, skrubba handfat och toalett och våtmoppa alla golv. Sedan vaknade Ville och jag gjorde lunch. Och sedan lekte vi i sängen. Det är bra för i sängen kan han sitta upp och det gör inget om han ramlar för han får ju inte ont. Jag tar alla leksaker och babygymmet och slänger oss på sängen så är han nöjd en jättelång stund.

Nu ska jag faktiskt passa på att sätta mig i soffan bredvid Tommie och så kan vi ha vår egentid ihop ikväll. Bra va? Ha de bra babes. Peace

Oh thank God, Ville sover och klockan är inte ens halv nio! Jag har gjort allt som står i min makt för att få honom så trött att han skulle däcka vid åtta! Gåstol, hoppgunga och ett busigt bad. Han låg i sin badinsats och sparkade och plaskade så jag fick vira in mig i en handduk. Golvet är totalt översvämmat och leksakerna guppar fortfarande på ytan. Jag orkar inte ta tag i det där idag. Jag är helt slut!

Igår kväll var vi hemma hos min far och fick middag (igen, tack pappa och klingis) och då somnade Ville på vägen hem. Så vi lyfte bara över honom i hans säng och så gick vi också och la oss. Det tog inte så många minuter innan Tommie började snarka lite lätt och jag kände hur trött jag var. Men inte fan somnade jag. Tjugo över två kollade jag på klockan sista gången och klockan sex vaknade Ville. Jag gick upp och gjorde tillägg och matade honom i vår säng, han somnade och kvar låg jag. Vaken. Tills klockan var halv nio och då gav jag upp min skönhetssömn och gick upp. Jag sminkade fram min skönhet istället (jag var ju väldigt trött så vet inte hur mycket skönhet det blev).

Nio vaknade Ville och då vaknade även Loke, jag lämnade glasögonen på sänggaveln idag för jag ville inte att Loke skulle rusa upp och väcka Ville. Vid kvart i tio kom Lisa och tog hand om Ville medan hon tog sig lite frukost och jag gick ut med Loke. Halv elva skulle vi ju vara på biblioteket på sagostund. Vi var där i god tid men det var tusentals andra mammor med sina bebisar också. Vi var för många så hon delade upp gruppen i två och självklart fick vi vänta till elva istället. Jag som ansträngt mig för att Ville skulle vara pigg och glad och mätt. Nu blev han uttråkad och när det var vår tur så gick det till så här:

Alla barn satt fint i sina föräldrars knä och jollrade lite. Ni som känner Ville vet att han är rätt busig och "pojkig" när han vill ha roligt och han satt och lät så här: "ÖÖÖÖRRRRRRR" "DADADADADADADA".
När tjejen började läsa sagoboken blev det tyst på jollrandet hos de andra barnen. Villes brööööööööölande ökade istället. Jag och Lisa började såklart skratta och jag visste inte om jag skulle ta ut honom så de andra barnen fick lyssna på det vi var där för att lyssna på. Jag stannade eftersom jag antar att folk är beredda på sånt där och han var ju inte arg eller ledsen. Han försökte få kontakt med en otroligt söt liten tjej som hette Nova.

Efter den första boken var det dags för lite rim och ramsor och man skulle göra rörelser med sina barn. Och de andra vände sina barn mot sig och fick ögonkontakt. Ville vägrade titta på mig, han ville stå med ansiktet utåt och hoppa. Hoppa, hoppa, hoppa, hoppa. Mjölksyra, mjölksyra, mjölksyra, mjölksyra. Gash!, vad trött jag blev i armarna. Men så fort jag försökte sätta honom ner eller vända honom mot mig så blev han grinig. Så där stod han och hoppade när jag skulle vifta på hans armar och killa honom på magen. Och så klart så spydde han ner både mig och sig själv och nästan Lisa. Och så klart blev han sur när jag skulle försöka torka bort det. Men jag ska gå dit nästa vecka också! Och veckan efter det och efter det! Ja, jag ska gå dit varenda gång för jag tyckte det var roligt, och det tyckte ju Ville också även om han inte riktigt förstod grejen. Vi kan lika gärna vara där och brööööööööla och hoppa och spy som vi kan vara hemma. Där har han ju andra barn att titta på samtidigt och jag kan träffa vänner!

By the way så längtar jag till nästa fredag. Då ska nämligen jag gå ut. Inte bara utanför dörren utan till Fars Hatt på Cat Club. Tjoho! Jag ska faktiskt erkänna (pappa blunda) att jag ska dricka en rätt stor mängd alkohol och bli ganska full. Farmor Lena ska vara barnvakt över natt och Bengan ska vara hundvakt. Så jag KAN bli full och jag KAN sova en natt utan avbrott!

Dock ska jag erkänna att jag har liiiiiiite ångest över att lämna bort Ville över natt men jag litar på Lena till 1000%. Det värsta som kan hända är ju att han skriker när han ska sova men jag skickar med badinsatsen så somnar han medan han äter kvällsmaten. Men jag ser bilder i huvudet framför mig att han ligger och gråter sådär så det vibrerar och så blir han helt röd i ansiktet och så undrar han vart hans mamma tagit vägen och varför hon lämnat bort honom för att gå ut och dricka sprit. Dumma mamma. Men så gör ju de flesta någon gång ibland. Väl?

Jag ska faktiskt vara ärlig och säga att det känns konstigt att lämna bort honom, även om det bara är någon timme hit eller dit om man bara behöver sova eller så. Jag får dåligt samvete av någon anledning för det känns som om man behöver "ledigt" ifrån honom. Även om jag vet att det är viktigt att man får egentid för att vara en bra mamma. Men det känns dumt ändå ibland. Men jag vill samtidigt att han tidigt ska känna att far och morföräldrar är en helt naturlig del av hans liv. Att de ska vara lika självklara som jag jag och Tommie. Och så vet jag ju att de gillar att vara med honom också och gärna vill låna honom ibland!

Lite sentimentalt;

Jag brukar titta på dig när du sover och jag ler
jag blir varm inombords och stolt när jag ser
att du andas tryggt och du drömmer sött
och jag har lärt mig att se när du är trött.
Du böjer huvudet lite och tittar på mig så
med blicken som du får när du vill jag ska förstå.
Du drar i ditt öra och suckar lite lätt
du vet väl att du är det finaste jag sett?

Du kommer alltid vara allt för mig
inget kan få mig att sluta älska dig.
Dina fingrar, dina ögon ja, hela du
jag önskar vi kunde stanna tiden nu.
Precis detta ögonblick behåller jag
jag ska minnas det varenda dag.
sekunden du föddes blev livet komplett
du vet väl att du är det finaste jag sett?

Från mig till Ville, min babe.

Underbart! Jag kom precis in från en kall promenad med Sofie! Vi var ute och gick i en timme så det räcker för idag! Nu är det kvällsmat i soffan som gäller med Tommie! Lingongrova med leverpastej! Mm! Godkväll och godnatt!

Förlåt jag har ljugit! Jag gick inte alls ner 2 kilo mellan onsdag och fredag förra veckan. Vet inte riktigt vart tankarna var när jag skrev det. Jag lyckades med ett halv kilo på två dagar. Det var mer det jag ville få fram. Hoppas ni ursäktar!

Ville sover middag! Thank God för middagssovet. Från det att han vaknar så är det fullt upp. Så här ser vår dag ut:

• Ville vaknar och tjuter glädjetjut över en ny dag, varje dag. Han drar mig mig i håret och ler lömskt. Ibland tar jag av honom blöjan redan i sängen och har han riktig tur så kissar han rätt upp i luften och rätt ner i våra lakan. Från det att Tommie går till jobbet på morgonen så ligger Ville bredvid mig.
• Villes glädjetjut går över i ett lite gällare, nästan hysteriskt tjut som vill att jag ska öppna mina ögon som är fulla av ögonklet eftersom jag inte orkade tvätta av mig sminket igår. Jag får gnugga, gnugga, gnugga och leta upp mina glasögon som ligger någonstans på sängkanten. När Ville ser att jag ser honom blir han lite lugnare och vill åt mina brillor. Så fort jag tar tag i mina glasögon vaknar Loke för nu har han fattat att jag är vaken. Då börjar han försiktigt smyga upp i vår säng och jag får försiktigt putta ner 45 kilo hund.
• Nu går vi upp ur sängen. Ut i badrummet och där får det gå fort som fan. I med linser. Tvätt i armhålan. Deo i armhålan. Mascara, kajal. Kläder på mig. Blöt blöja av. Torr blöja på. Kläder på Ville. Ville är hungrig så det finns inte tid för att sudda bort felplacerad mascara (mascara på näsan för Loke knuffade till mig).
• Ut i köket med Ville på armen och Loke i röven. Skölj nappflaska, i med vatten, in i micron, ut ur micron, i med pulver, skaka skaka, Ville gråter, loke gnyr (han är också hungrig), hitta spyhandduk, sitt ner, placera skrikande Ville, platsa gnyende Loke, in med flaskan i Villes mun och PJUH!
• Operation HUND. Nu måste Ville ha ännu mer kläder på sig eftersom vi ska ut i snön och pölsa(?) runt i snön med jättejättejättekissnödig hund. Ville skriker så klart eftersom han föddes naken och hlest skulle vara naken resten av livet. Kläder är för mesar. När Ville är klar och ligger i vagnen och skriker sig röd och antagligen har bajsat ner sig så ska Loke ha ett koppel på sig. Och jag ska ha skor och jacka på mig. Ut ur lägenheten. Vänta på hiss. Knö oss in i en alldeles för liten hiss med tjock mamma, gigantisk hund och väldigt fin barnvagn med en skruv lös. Hur ska det gå i snön?
• Väl ute går det ganska bra så fort Loke har kissat och bajsat. Det gör han precis utanför komvux här för han har ju hållt sig ända sedan Tommie gick till jobbet fyra timmar tidigare. (han spelar tror jag) Självklart fryser jag om både händer och huvud och hals för det där med att leta reda på vantar, mössa och halsduk är inte direkt aktuellt när man bara vill att Ville ska bli nöjd och Loke bajsad. Vi tar en promenad på tjugo minter kanske, sedan är jag röd och kall och vill bara in i värmen.
• Loke får mat medan Ville ligger i vagnen. Det är lättare att använda båda händerna om man har tillgång till båda händerna har jag märkt. Han brukar hålla sig nöjd under tiden. Medan Loke äter ska Ville plockas upp och plockas av. Sedan är barn och hund nöjda och jag kan andas. Nu ska ju jag äta också. Och nu är Ville såpass stor att han kan sitta i gåstolen eller i hoppgungan och då kan jag fixa frukost i lugn och ro. Jag brukar hinna äta upp också. Innan han blir lite trött och gnällig.
• Nu är vi där jag är precis nu. Ville har somnat i vagnen, Loke ligger och sover i sovrummet och ja sitter här och njuter av tystnaden en stund. För om en liten, liten stund så tänker Ville vakna. Då börjar vi om med bus och gos och då är vi alla pigga igen! Jag älskar verkligen möjligheten att sova middag.

Nu ska jag sätta på en film och så får vi se hur mycket jag hinner se! Jag plockar nog upp Ville ur vagnen och lägger han på mig istället. Han sover mycket längre och bättre då! Nu kanske det verkade som om jag tyckte att allt detta var jobbigt. Verkligen inte. Jag älskar det!

Nu sitter jag vid mammas dator på landet. Har varit här på middag idag igen, var ju här igår också. idag blev det bara jag och Ville som åkte upp. Vi lämnade Loke här igår men idag får han allt åka med hem. Jag vill gärna ha honom hemma så mycket som möjligt nu eftersom ingen vet hur länge han har tänkt att klara sig med halvbra ben. Vi får väl se. Hoppas på att det håller ett tag till faktiskt! Idag fick vi kalopps till middag och det var gott! Jag är så himla värdekass på att hitta på måltider hemma varje dag och imponeras av mammas förmåga att varenda vecka i hela mitt liv lyckats få ihop blandade och varierande måltider. En sådan mamma ska jag också bli! Så fort Ville börjar äta maten jag lagar så ska det allt bli veckomatsedlar!

Jag längtar faktiskt till onsdag då jag har bestämt att jag och Ville ska på sagostund på biblioteket! Det ska bli mysigt och jag ska se till att han är färdigsövd och färdigmatad innan så att han är lugn och trevlig och inte uppkäftig. Det bli så jobbigt om han ska sätta sig upp mot den stackars bibliotikarietanten. Jag har fått för mig att det är en liten tant med glasögon och en torr röst. Jag tror hon är gullig den där lästanten. Det ska bli kul att se om Ville gillar henne eller om det blir en sådan där onceinalifetime-sak som vi hittar på Ville och jag!

Längtar redan till fredag då det är dags för babysim! Det var så himla roligt att titta på! Och jag har blivit så jäkla känslig efter graviditeten så det kom nästan en liten tår när jag tittade på min underbara son som plaskade där i den stora bassängen med sin underbara pappa som är riktigt snygg i badbyxor! Det är min familj det! Det var lite rörande.

Det är konstigt hur det här med känslor och hormoner kan ändras bara sådär. Jag har alltid varit rätt känslig men nu gråter jag jämt. Inte för att jag är ledsen utan för att jag blir rörd. Oprah Winfrey, Extreme Home Makeover och sådana program är helt uteslutna nu för tiden.

Förresten så lyckades jag går ner två kilo mellan onsdag och fredag! Wow! Grattis till mig! Ingen cola, inget godis, inget sött på hela veckan. Har inte vägt mig under helgen för det är roligare om det går lite längre tid så man kan gå ner lite mer till nästa gång. Men jag har inte rört något sött alls ens under helgen. Så nu är det bara fjorton och ett halvt kilo kvar! Tror ni jag hinner till sommaren? Håll en tumme för att allt är borta innan 2011 i alla fall!

Vi gick på babysimmet idag och det var jätteroligt! Ville tyckte det var jätteroligt att bada men övningar´na man skulle göra kunde han inte bry sig mindre om! Han sparkade och plaskade och skrattade men att ligga på rygg och titta upp taket var inte alls intressant! De sjöng sånger och klappade händerna och hade allmänt roligt! Jag ser verkligen fram emot de här kommande veckorna! Det känns bra att Tommie är med honom i vattnet för då har de något som bara är deras.

Pratade med mamma nyss och hon hade läst i Kungälvsposten att biblioteket har sagostund på onsdagar klockan halv elva. Och det är för barn från 6 månader! Så jag tänkte faktiskt gå dit med Ville på onsdag! Han fyller ju halvåret då så det kan vi fira med en saga! Mysigt!

Idag, alldeles snart ska vi hem till min pappa och bli bortskämda med mat! Hemmagjord pizza skulle det nog bli och det är ju svingott! Stackars Ville som inte får smaka, men det dröjer inte så länge till innan han får börja äta riktigt mat. Eller ja, puread mat då så klart. Vi började ju när han var fyra månader men fick sluta igen för han blev så kass i magen. Han var nog inte riktigt redo för det då. Nu måste vi börja för nu är han så stor! SEX MÅNADER! Gud, vad fort tiden går. Känns inte alls som längesen man låg på BB med magen i vädret och skrek som en gris.

Har precis vart ute med Loke också och han fick springa av sig för första gången på den här veckan eftersom vi varit sjuka och inte orkat gå så långt. Så nu är han nöjd också!

Vill bara ta tillfället i akt och tala om hur mycket jag älskar mitt liv just nu. Tommie, Ville, Loke, våra föräldrar som ställer upp i vått och torrt och våra vänner som alltid finns! Love you all so much! Peace

Jag sitter nog i den mest snorfyllda lägenheten på jorden. Här är det snor högt och lågt och vitt och brett och ungefär överallt. Snor, snor, snor. Och rinniga ögon och röda näsor och ömma kroppar. Och såklart onda halsar och en massa nys och massa host. Vet inte riktigt vem av oss som är värst. Eftersom jag har en förmåga att tycka synd om mig själv så är det säkert värst för mig. Villes högra öga rinner i ett och igår var det varit och igenklibbat. Nu är i alla fall varet borta.

Imorgon är det dags för babysim men vi får ju se hur det blir nu när han mår som han mår. De säger att man kan komma om det handlar om förkylning men vi får se imorgon hur han verkar. I tisdags var vi på teori för simmet och det verkar allt bra. Om man fortsätter att simma med dem så kan Ville crawla när han är 2! Och så får de lära sig vattensäkerhet och att man ska ha respekt för vatten. Kanoners! Det blir nog bra. Det roligaste var när vi fick ett häfte fullt med sånger i som de ska sjunga i vattnet. Tommies ögon blev en aning skeptiska.

Jag pratade förresten häromdagen med min faster "Bipp"(Britt) och hon har köpt en liten hundvalp! Jätteroligt och vi måste åka dit och hälsa på någon dag snart så vi får titta på den! Ringo heter han och han var tydligen kavat som bara den!

Ikväll händer mest ingenting. Jag håller på att baka nyttiga scones! Jag har nämligen börjat äta som man ska och inget annat. Ingen cola på ett par dagar nu. Och inget godis. Jag har ju 15 kg vikt som MÅSTE bort. Helst i år. Helst innan sommaren. Helst innan nästa vecka. Men jag har i alla fall tagit tag i det nu och i morse åt jag nyttig yoghurt med russin i. I don't like russin alls. Och så en kiwi. Mmm!

Nu till helgen ska vi nog inte göra så mycket alls. Bli friska står som nummer ett på listan! Hoppas på att vi kan ta oss utanför dörren och hälsa på någon utan att snora ner någon eller smitta någon. Men man smittar väl som mest i början. Och jag och Tommie kan ju i alla fall snyta oss om vi känner att det behövs. Det är Ville som är den riktiga snorkanonen! Men han borde också bli bra snart för det har hållit på hela veckan. Det värsta är nog över imorgon. *hoppas*

Nu är sconesen klara så nu är det mysdags i soffan!! Massa kärlek!

Sitter hos pappa och har fått mat precis! Det blev tacos idag och det var lika gott som alltid! Man borde äta tacos minst en gång i veckan i varenda hushåll i varenda land i varenda världsdel. På varenda planet. Ja, så gott är det. Det är så gott att det nästan blir äckligt. Om Tommie inte friar till mig snart så gifter jag mig nog med Tacos istället.

Saknar Lilla Lisa lite nu faktiskt. Har inte träffat henne sedan innan nyår, innan jul(?). Så vi har lite LillaLisaabstinens nu både jag och Ville. Hon är hans gudmor så hon har ett visst ansvar. Hon ska se till att han får en kristen uppväxt och att han blir osyndig och konfirmerar sig och ber och så vidare. Hon ska se till att han har pressveck på byxorna och vattenkammat hår med sidbena. Och hon ska se till att han uppför sig så kristligt som möjligt. Det tror jag så mycket jag vill på att hon kommer göra. Lilla Lisa, kom till oss och fräls oss alla.

På tal om Gud. Ska man tro på honom eller? What does he do? Det enda bra jag har hört om honom är ju att han uppfann söndag. Det värsta med honom är att han uppfann resten av veckodagarna. Vad fan räckte det inte med söndag för? Tänk vad gott vi hade haft det med en massa sköna söndagar. Söndagspromenad. Söndagsfilm. Söndagssovmorgon. Söndagsstek. Åh ljuva söndag.

Nu sitter Ville bredvid sin morfar, för han kan ju sitta nu (Ville alltså, morfadern har kunnat sitta sedan sin egna bebistid) och spelar på en krokodil som har tangenter. Finfint låter det. Han har ärvt min och Tommies musikaliska sida. Kanske kan bilda ett band när Ville blir äldre. The Three Tyrbrinks. Äh, jag känner själv nu att detta inlägget totalt spårat ut för jag har absolut inget vettigt att skriva idag. Vill bara larva mig och det kan jag ju göra på annat håll. Till exempel med Ville. Peace out.

Sådär ja! Nu är vi på rätt sida året iegn då vi kan se fram emot mer sol och mer värme! Även om jag fullkomligt älskar vintern när den är som dne är just nu så känns det bra att veta att våren och sommaren är på väg! Denna sommaren ser jag ju speciellt fram emot eftersom vi ska fira Villes ettårskalas i juli! Då ska vi nog vara på landet och äta jordgubbstårta och alla ska ha skitskoj! Allt har jag redan bestämt! Eller jag och Ville har bestämt det!

Just nu ligger Tommie antagligen däckad bredvid Ville i sovrummet, det är nämligen hans läggningsdag idag. Det betyder att jag ska sitta i vardasgrummet och vänta tills han är klar så han kan komma ut hit och mysa med mig sådär som ska vara så mysigt! HA! Där fick vi så vi teg! Ville vill väl inte att vi ska mysa så på något sätt drar han alltid ut på det där med sömn ända tills den som ska natta honom också somnar. Så där ligger Tommie och dreglar avslappnat medan jag sitter här och muppar. Egentid får vi i alla fall, var för sig.

Nu är Loke hemma igen. Han har ju varit på landet ett ar veckor och det har tydligen gått bra med hans ben däruppe. Men nu, här hemma så ser jag att han haltar rätt mycket när han har legat en längre stund. Så jag ska ringa veterinären imorgon och se vad som sägs. orkar inte ta ett beslut just nu. Eller jag orkar väl aldrig ta ett sånt beslut. Hur orkar man det? Fr hans skull måste jag ju men det tar emot! Jag är så himla ledsen över det här så jag vill inte ens prata om det. Jag och Tommie har försökt börja flera gånger men vi pratar bort det istället och hittar på något roligare!

Ville är fem och en halv månad nu, vilket betyder att det är ungefär lika långt kvar tills ettårsdagen som det är från det att han föddes fram tills nu. Och det skrämmer mig. För dte känns som han föddes igår. ärligt talat, tiden bara rusar iväg och den väntan man hade innan han kom känns bortglömd. Nu går dagarna och man imponeras dagligen av alla framsteg han gör. Och bara tanken på att det bara är 36 sådana här halvår kvar tills han är arton ungefär gör mig mörkrädd. Note to self: Tiden går fort när man har roligt så se till att ha jävligt tråkigt i 36 halvår.

Förresten så måste jag bara skriva om en liten sak som stör mig. Here it goes.
Jag är så förbannat trött på att man som tjej idag ska behöva titta sig över axeln både två och tre gånger när man är ute och går ensam. Man måste inte bara titta sig över axeln för den delen för vi ska titta i varenda buske, bakom varenda träd, uppåt och åt sidorna och helst även neråt. Har vi riktig tur så slipper vi se något där vi går och vrider och vänder på huvudet och då kommer vi antagligen hem säkert och kan låsa dörren med trettio lås. Har vi otur så ser vi en dåre komma springande med antingen knytnävarna i högsta hugg, eller kanske en trasig glasflaska och kanske ännu värre, sin äckliga snopp i vädret. Och då, om vi har tur så kanske vi kan skrika och springa och vifta med armarna som vi aldrig sprungit eller viftat förr och kan komma hem och låsa dörren med trettio lås. Har vi otur så får vi en smäll eller två. Eller så får vi en äcklig snopp intryckt i oss och så blir vi ärrade för livet, både fysiskt och psykist. Eller så dör vi.

Jag vet inte riktigt om vi förstår på riktigt att detta händer. Varje dag, överallt. Folk slår folk. Folk dödar folk. Vad ger någon rätten att ta någons liv? Vad ger någon rätten att skada någon annan överhuvudtaget? Om min son växer upp och blir en översittare skulle jag bli väldigt besviken på mig själv för då har jag misslyckats i mitt jobb som förälder. Mitt jobb är att se till att han vet om att ALLA är lika värda, tjej eller kille, kort eller lång, smal eller tjock, mörk eller ljus. Mitt jobb är att få honom att förstå innebörden av att visa respekt såväl mot människor i hans ålder som mot äldre. Mitt jobb som förälder är att ge honom ett självförtroende som gör att han inte behöver trycka ner andra för att själv må bra.

Jag vill kunna gå ut nu, klockan tolv på natten, bara för att ta mig till en plats från en annan. Men jag vågar inte det. Tommie skulle våga.