Ville är sjuk. Igen. Tredje förkylningen den här vintern. Det hdae väl inte varit någor om han kunde bli förkyld litegrann men han är tvungen att bli superduppersuperförkyld och det är superdupersupersynd om honom! Men det är väl så det är.

Ska börja plugga till hösten hoppas jag! Till undersköterska på komvux och hoppas att jag får plats på kursen! Har senaste tiden känt ett enormt sug efter att få plugga till prov eller skriva arbeten och det är så olikt mig! Ingen kan ha hatat skolan mer än mig så det är rätt härligt att känna såhär nu! Nackdelen med mitt pluggande blir att Ville får börja dagis i augusti! Jag ville ha honom hemma till i alla fall januari nästa år men dagarna tar ju slut och så fungerar det ju. Måste få mig en utbildning och ett jobb så vi får ordning på ekonomin igen! Den ligger på totala botten just nu och det är lite irriterande.

Ville är så framåt och oblyg så jag tror att det kommer gå bra med dagis! Tommie ska ta pappaledigt i alla fall en dag i veckan hela hösten så att de kan umgås lite bara de två och så slipper han vara på dagis fem dagar i veckan. Det blir kanon!

Ikväll ska jag med Isabelle med familj på vårsoaré på Mimers Hus. Hennes lillebror Adam ska sjunga och det vill jag inte missa! Ville ska vara hos sin farmor och mysa under tiden så hämtar jag honom när soarén är slut! Imorgon ska jag hem till Lilla Lisa på 20-årsfest och det ska bli kul! Då ska min mamma komma hit och passa Ville för Tommie ska på någon slagsmålsgrej! Han får nog hämta mig när det är slut eftersom Ville är dålig och väldigt mammig. Han är redan svår att natta och när han nu är sjuk är det sju resor värre! Så det blir en tidig kväll imorgon!

Nu ska jag kolla på film medan Ville sover. Han sover nog rätt länge nu eftersom natten var några timmar av sova, vakna, sova, vakna, sova, vakna. Stackarn!

Promenaden blev av ändå! Fast på kvällen och Ville blev en helt annan bebis. Tänk vad förvirrad han måste ha blivit. I åtta månader, varenda dag har han varit ute mitt på dagen och igår förändrades allt. Han måste ha undrat vart världen tog vägen.. Han blev glad när han hittade den igen.

Idag ska vi på rytmik jag och Ville. Med Marie, Oliver och Marie, Nora. Ska bli skönt att komma hemifrån efter mardrömsdagen igår! Here it goes.

I måndags fick vi ett brev i brevlådan (det är ju där brev brukar komma) där det stod att på onsdag (igår) så skulle någon komma och installera något hemma hos oss. Vi var absolut tvungna att vara hemma eftersom inte någon huvudnyckel fanns. Det var väldigt viktigt att man skulle höra av sig om datumet inte passade oss men eftersom jag är hemma med barn så tänkte vi att onsdag säkert skulle passa bra. Längst ner på brevet står det så här; "Vi kommer hem till dig någon gång mellan 07.30 och 16.00!"

Fattar ni hur jävla puckat det är?! Snäll och god som jag är så ställde jag klockan på sju eftersom min son aldrig vaknar så tidigt så var jag tvungen. Man vill ju inte öppna dörren i trosor med håret på sne och tuttar till naveln. Nej då, jag steg upp yr och trött och gjorde mig iordning så jag skulle se presentabel ut. 07.30 exakt var jag färdig och sedan var det ju bara att vänta. Vid åtte vaknade Ville och då fick han gröt som vanligt. Sedan lekte vi lite och sedan kom Madde vid elva halv tolv, då hade Ville somnat för sitt första sovamiddagspass. Madde hade frallor med sig och jag varnade att vi kanske skulle bli störda av hantverkare. Det gjorde inget sa hon och vi fikade på med frallor och skinka med lite vitt bös i som vi petade bort.

Ville vaknade och sedan satte vi oss i vardagsrummet och lekte lite med Ville, snokade på facebook, sådär som man gör där. Kollar in andras bilder och skvallrar lite om det man vet om dem man vet nånting om. Bla bla bla. Vid två tror jag Madde gick hem och jag var helt slut eftersom jag gått upp två timmar tidigare än vanligt och sådär. Till slut gick jag och la Ville för hans andra sovamiddagspass och så la jag mig själv i sängen men vågade inte somna ifall någon hantverkar skulle ringa på dörren och jag skulle missa det mitt i min zombiesömn.

När Ville vaknade kom Tommie hem och klockan var fyra. Jag åkte och tränade och Ville var grinig eftersom det var första gången i hela hans liv som han inte hade kommit ut på en dag. Och här sitter jag nu. På en torsdag, onsdag var igår och de har fortfarande inte varit här. Jävla skithantverkare som inte kom när de skulle. Idag sticker jag hemifrån och behöver dom in då så kan dom ta sig i brasan.

Jag har inte många regler vad det gäller Ville. Jag är inte överdriven åt något håll, vare sig det gäller baciller eller annat, men jag har en regel och det är att han SKA ut i friska luften VARENDA dag! MINST en gång om dagen är vi ute på promenad jag och Ville. OAVSETT väder. Vi går upp och ner och långt bort och vi tittar på fåglar och lyssnar på bilar och så andas vi på som bara den när vi är ute! Sedan går vi hem med nyvunnen energi och så leker vi!

Igår blev hela dagen helt konstig. Jag fick ont i huvudet framåt eftermiddagen och Ville var grinig. Tråkigt att bara vara hemma och stirra in i väggen. Nej! Så idag ska vi ta en promenad först och sedan blir det rytmik i kastalakyrkan. Lite stimulans är bra! Sedan tar vi en promenad hem och äter lite mat. Sedan går vi hem till Liam och Lina där mamma är barnvakt så får Ville träffa sina kusiner lite också. Blir nog en mysig dag!

Peace

Nu sitter jag här igen och försöker få Ville att somna själv inne i sovrummet. Det blir ett jäkla springande fram och tillbaka med nappinstoppande och pockande på blöjrumpan och vända rätt och säga god natt och älskar dej och ses imorgon. Men det är det värt. Tänk att jag, Lisa, får lov att ha en bebis som jag kan springa fram och tillbaka till och stoppa in napp och pocka på blöjrumpa och vända rätt och tänk att jag har en bebis som jag kan säga att jag älskar varje dag! Jag är totalt lycklig. Dygnet runt.

Idag skrämde han skiten ur mig. Jag lämnar honom så klart ALDRIG själv på skötbordet. I morse stod jag och sminkade mig medan han låg där och lekte med min deodorant för det tycker han är roligt. När jag sminkar mig så står jag precis, precis när honom så han kan inte rulla av. MEN, ett stort MEN, han kunde tydligen sparka sig neråt och det gjorde han. Med en kraftig spark så åkte rumpan tillräckligt långt ner för att han skulle dratta rätt ner i golvet. Snacka om snabba reflexer när han KNAPPT hinner landa innan han var uppe i min famn igen men han hann minsann med att slå sig och bli rädd.

Jag var snabb som en jävla gnu och jag tröstade så gott jag kunde medan jag kände över kroppen och kollade så alla kroppsdelar satt där dom skulle. Allt var okej och han slutade gråta och eftersom mitt dåliga samvete trängde igenom så fick han leka med fjärrkontrollen medan jag gick igenom alla kroppsdelar både en och två gånger till. Inga bulor, inga märken och inget ur led. Och inget brutet. Och eftersom jag är en sådan kass hemmafru så hamnade hans ansikte rakt i tvätthögen som låg på golvet.

Efter att jag försäkrat mig om att Ville mådde så bra han kunde efter att ha ramlat fritt fall med magplask i badrumsgolvet ringde jag 1177 (sjukvårdsrådgivningen) och kollade om jag skulle göra något mer. Det var lugnt. Och när jag lagt på och verkligen till hundra procent försäkrat mig om att pojken mådde bra så bröt jag ihop. Jag grät en skvätt både av dåligt samvete och alla "tänk om". Urs för att känna så som jag gjorde idag och jag är fortfarande skakis och jag har fortfarande dåligt samvete fast jag gjorde något fel egentligen.

Känner mig som en lite sämre mamma just nu än vad jag gjorde igår. Tills igår var jag felfri som mamma. Tills igår har jag gjort precis så som jag anser att en mamma ska göra. Tills igår har jag varit den bästa mamman Ville kunde få. Idag har jag gjort en miss. Min son ramlade av sitt skötbord, det har varit min största rädsla sedan han föddes. Och så hände det. När jag var hemma. När jag stod precis bredvid. Vilken hemsk känsla det är att känna att jag är en lite sämre mamma idag. Urs. Nu ska jag gå in till Ville och pussa honom och säga godnatt och jag älskar dig och sedan ska jag vara överlycklig över att vi ses imorgon igen..

Tänk alla de som har barn som ramlat ner från sina skötbord och slagit i huvudet så illa att de inte klarat sig.. Jag fick mig en tankeställare idag som jag helst varit utan. God natt på er och peace out