Snart är det dags

Ja, då ska man snart utsätta sig för antagligen det värsta och bästa i livet. Den tionde juli är det sagt att man ska krysta ut en liten bebis som än så länge fått namnet Bäbinen. Klart som fan så längtar man men det finns ju delar av det där som man gärna slipper.. Typ att det gör ont :) Men vad gör man inte för att få en liten goding att nosa på varje dag?

Magen är inte så värst stor men det gör ont när den rör sig nu så det börjar nog bli rätt trångt därinne. Ibland undrar jag hur den ligger för det stretar åt alla håll och det känns som om den håller på att leta efter en utgång. Men den är ju helt fel ute och cyklar! För jag hoppas inte den tänkte ta sig ut genom revbenen eller i midjan på mig! Då vet jag inte om jag vill vara med. Det är kul att man lyckas få till en relation till någon man aldrig träffat. Vi pratar ju med den och klappar på magen och petar och trycker och sjunger och spelar gitarr och så är den ju med mig precis överallt där jag är! Jag känner den jätteväl och älskar den redan men vet inte ens vad det är för kön. Vet ju inte hur den ser ut men jag vet att den är finast i världen!

Nog om Bäbinen, det kommer skrivas mycket om den ändå! Imorgon ska jag på Liams fotbollscup och hoppas på att hans lag vinner. Man undrar hur många gånger man kommer höra kommentaren: "Det viktigaste är inte att vinna utan att deltaga". Det är ju skitsnack! Jag ska inte uppfostra någon förlorare! Tävlar man så tävlar man och då ska man sikta på att vinna! Och vinner man inte har man rätt att bli förbannad! :D

Det var nog mina visdomsord för dagen, börjar grusa sig i ögonen nu och jag ska ju gå upp igen vid sju imorgon. Urs vad segt, men vad gör man inte för familjen? Ska sova själv inatt också för Tommie är på fest mitt i natten. :P Så det betyder att Loke (hunden) kommer göra allt för att ockupera Tommies plats i sängen och skeda mig inatt. Medan jag kommer göra allt för att slippa ha en stor, dreglig, smutsig (han har lerbadat idag), smått illaluktande men ack så underbar hund precis i nacken på mig! Hans plats är enligt oss på golvet och enligt honom så kunde väl lika gärna jag och Tommie ligga i hans hundsäng. Han har faktiskt en riktig hundmadrass och dessutom har han ett helt eget lakan! Madrassen står precis nedanför min sida av sängen så han borde vara nöjd. Men han har storhetsvansinne och det kan hända att jag skämt bort honom en aning. Inatt är det dock jag som ska visa vart skåpet ska stå, eller vart hunden ska ligga, och jag ska somna som en kung i våran underbart stora, goa säng!