Idag har Ville varit hos tandläkaren. Han var kanonduktig och vi fick beröm! Han för att han är så glad hela tiden! Och jag och Tommie för att han får bra mat och för att vi borstar tänderna på Ville två gånger om dagen. Hon var helt uppriktigt glad för att vi inte ger honom läsk och bullar! Vem ger ettåringar läsk och bullar varje dag? Eller ens regelbundet?! Tydligen många enligt tandläkaren. Det tycker jag är sorgligt. Ville får bulle om det är kalas eller kanelbullens dag! :) Många är säkert mycket duktigare än oss och håller sötsaker borta från barnen helt och hållet. Men huvudsaken är ju att man inte överdriver det där med socker till barn. Varför skulle jag ge Ville en bulle varje dag? Men men det är väl upp till var och en.
Ville har börjat på dagis nu och det går kanonbra! Nästan för bra! När vi kommer dit på morgonen så vill han inte ens ta av sig ytterkläderna innan han går in till fröknarna. Han springer in med skorna på och vänder sig inte ens om för att titta hur jag har det där i hallen. Inget "Hej då mamma, kommer sakna dig varenda sekund tills du kommer och hämtar mig igen!". Inte ens "Hej då mamma, akta så inte dörren slår dig i röven på vägen ut!". Nej, ingenting. Jag står där och se övergiven ut och försöker vinka hej då sådär som de andra mammorna/papporna gör. Skillnaden är att deras barn bryr sig om sina föräldrar. De andra föräldrarna får en kram eller en puss. Jag får en fröken som skrattar och säger hej då.
Nej, det är ju skitkul att det går sådär bra, jag är inte bitter. Inte alls. Man känner sig stolt över att man tillverkat en självständig individ. Jag trodde bara det skulle ta 25-30 år innan han skulle bli självständig. Men men. Hämtningen är hemsk förresten! Då gör han sig till en kokad spagetti och vill inte ha kläder på sig, inga skor, ingen mössa och ingenting! Han kastar sig bakåt i ett vredesutbrott och vill inte följa med. Nej, han ska minsann stanna på dagis och leka resten av sitt liv. Undrar vad fröknarna tänker? Han älskar att komma dit och vill inte följa med hem.
Den här helgen blir lugn! Ikväll blir det bara jag och Tommie. Och Ville då såklart men han somnar ju så tidigt. Imorgon ska Tommie jobba :(. På söndag är det kalas för då fyller Liam åtta år!! Tiden går så jädra fort! Eftersom jag inte tror att Liam läser min blogg så kan jag skriva här att han ska få rollerblades av oss och mamma och Bengan. Det har han önskat sig!
Sedan jag bloggade innan semestern har Ville fyllt år! Ett helt! Och han kan gå! Och han kan säga pappa, mamma och bah (napp). Han är grym! Jag och Tommie konstaterar minst en gång varje dag hur mycket vi älskar Ville. Vi tittar på varandra, skrattar lite och tänker att vi har haft tur!
